Akademiprofessor: Känslor smittar – också lärarna behöver få utveckla sina socioemotionella färdigheter
Katariina Salmela-Aro är akademiprofessor och doktor i psykologi. Hon har forskat i samarbete med OECD och var även en av huvudtalarna när deras rapport publicerades i Helsingfors. Foto: Suomen Akatemia
Skribent
Akademiprofessorn Katariina Salmela-Aro, som är specialist på våra viktiga kraftresurser, säger att deras betydelse i vårt ekosystem ökat markant efter pandemin. Hon ger några tips till lärarna.
– Bjud på överraskningar och kom ihåg att känslor smittar, också dina egna.
– De socioemotionella färdigheterna är inte personlighetsdrag och de kan utvecklas genom träning, men man måste komma ihåg att det inte sker automatiskt, säger forskaren Katariina Salmela-Aro, akademiprofessor vid Helsingfors universitet.
Under sin gedigna forskningskarriär inom psykologi och pedagogik har hon följt människor under långa tidsperioder, men plötsligt har unga finländare börjat må sämre på kort tid. Det kan verka dystert, men akademiprofessorn är inte den som kastar in handduken.
– Ännu är det inte för sent att handla. Nu gäller det att ta tillvara erfarenheterna från pandemin. Då märktes det tydligt att barn och unga som hade starka socioemotionella färdigheter också klarade av utmaningarna allra bäst.
Katariina Salmela-Aro talar gärna om kraftresurser i anslutning till begreppet socioemotionella färdigheter. Hon lyfter fram några kraftresurser som hon tycker att är extra viktiga att träna. De hör ihop med nyfikenhet, känsloreglering och sisu.
– Nyfikenhet är en underskattad färdighet i våra skolor och här finns det ett tydligt samband med senare akademisk framgång. Nyfikenheten kan man väcka till liv genom att det händer någonting riktigt överraskande under en lektion, säger hon.
”Prata om känslor i klassrummet”
Katariina Salmela-Aro beskriver de socioemotionella färdigheterna utifrån ”Tassu-modellen” (se faktaruta nedan) och lyfter fram följande viktiga kraftresurs.
– Läraren kan hjälpa sina elever att utvecklas i känsloreglering genom att samtala mycket om känslor i klassrummet. Eleverna behöver lära sig att identifiera sina känslor och namnge dem. Till sist kan man tillsammans fundera på vad man kan göra med en viss känsla man känner.
Akademiprofessorn påminner också om att läraren själv behöver få utveckla sina egna socioemotionella färdigheter.
– Känslor smittar och det sker förstås mellan elever, men lärarens sinnesstämning smittar också av sig på gruppen. Det att känslor faktiskt smittar behöver man också tänka på i andra sammanhang, inte minst när man skapar gruppdynamik och sammanställer olika grupper.
Mera sisu i klassrummet
Sisu är en kraftresurs som Katariina Salmela-Aro lyfter fram som viktig. Den brukar ofta förknippas med finländarna, och begreppet omfattar uthållighet, seghet och styrka. Katariina Salmela-Aro nickar igenkännande, men småler samtidigt.
– Det att vi skulle ha mera sisu än andra är mest en urban berättelse, för det finns inga forskningsresultat eftersom det aldrig undersökts, säger hon.
Däremot har man undersökt förekomsten av färdigheter som påminner om sisu i tio storstäder. Katariina Salmela-Aro konstaterar krasst att Helsingfors kom sist.
– Men det är viktigt med sisu för det hör ihop med riktning i en människas liv och det behöver våra unga.
Katariina Salmela-Aro
– Men det är viktigt med sisu för det hör ihop med riktning i en människas liv och det behöver våra unga.
Vad kan skolan göra för att främja sisu?
Katariina Salmela-Aro säger att många tror att man kan bli uthållig genom att man lär sig att vänta, men inte heller det stämmer fullt ut.
– Nej, inte alltid. I vissa sammanhang kan det tvärtom vara viktigt med snabb återkoppling för att hålla motivationen uppe. Det ger till exempel inte mera sisu och man behöver vänta flera veckor på att få ett provresultat av sin lärare.
Träna på att misslyckas i trygg miljö
Utvecklar man sina socioemotionella färdigheter bäst genom att lyckas eller misslyckas? Katariina Salmela-Aro säger att livet alltid kommer att innehålla motgångar och att elever bör lära sig att att hantera känslor som hör ihop med misslyckanden.
– Då är det bra att få träna just på den saken i skolan som är en trygg och jämlik miljö.
Men, säger Katariina Salmela-Aro och belyser samtidigt en annan kontrovers. Enligt psykologisk forskning är det minst lika viktigt att man regelbundet får positiva upplevelser av små lyckosamma händelser i skolvardagen.
– Andra saker som stärker skolmotivationen är att man gör saker tillsammans med andra och får en känsla av att man har möjlighet att påverka, säger hon.
Mobilen är inte svart eller vit
Snart kommer vi också in på mobiltelefonen. Det är nästan oundvikligt när man talar om elevers socioemotionella färdigheter.
Enligt Katariina Salmela-Aro finns det ingen entydig forskning som kan peka på att eleverna skulle utvecklas märkbart genom ett totalförbud. I stället varnar hon för svartvita tänkesätt som bygger på kausala samband som inte stöds av någon forskning.
Hon beskriver hela debatten kring mobiltelefonen som något av ett tveeggat svärd. Den digitala världen har kommit för att stanna.
Digitala kontaktytor kan på sitt sätt skapa gemenskap och tillhörighet, men nu behöver vi tydliga spelregler för hur vi hanterar mobiltelefonen under lektionerna.
– Digitala kontaktytor kan på sitt sätt skapa gemenskap och tillhörighet, men nu behöver vi tydliga spelregler för hur vi hanterar mobiltelefonen under lektionerna, säger hon.
Ett ekosystem som fostrar
Under vårt samtal talar vi om det som lärarna kan göra i klassrummet. Men Katariina Salmela-Aro lyfter spontant fram hela ekosystemet som ingår i samma socioemotionella uppdrag. Hon nämner allt från globala storföretag som utvecklar algoritmer, till Finlands nya regering som skapar förutsättningarna för skolan. Det måste också synas i euro.
– Nu är det också hög tid att vi säkerställer en viktig sak som snart inte är självklar längre. Det är att vi också i framtiden har skickliga lärare som faktiskt vill stanna kvar i branschen.
Sommarlovet synliggör ojämlika förhållanden
Katariina Salmela-Aro lyfter till slut fram en helig ko. Det långa härliga sommarlovet som knappt har sin likhet någon annanstans i världen. Eller är ledigheten faktiskt så härlig längre?
– Vi behöver börja fästa ännu större uppmärksamhet vid olika övergångar i unga människors liv, eftersom de har större betydelse för den fortsatta utvecklingen än vad vi hittills trott.
Hon nämner sommarlovet och andra stadieövergångar som ofta är förknippade med biologiska faktorer.
– Men speciellt sommarlovet synliggör elevernas ojämlika förhållanden. Något barn har kanske fått vara väldigt ensamt, och vid terminsstarten märks det genom att olika färdigheter försvagats under sommaren, säger hon.
Innan vi avslutar vårt långa samtal kommer vi in på Mumindalen som metafor. I en föreläsning för skolnätverket Haru har Katariina Salmela-Aro lyft fram dalen och de unika personligheterna som en modell för ett gott socioemotionellt ekosystem.
– Varje enskild människa behöver absolut inte ha alla färdigheter fullt utvecklade, utan det goda klimatet skapas när våra olika styrkor kommer samman. Det är den växelverkan som är vår största rikedom och det är så fint att man just i klassrummet kan lyfta fram den aspekten.
Tassu-modellen
De socioemotionella färdigheterna utvecklas inte av sig själv utan måste tränas medvetet. Enligt forskaren Katariina Salmela-Aro samverkar de på samma sätt som handens (tassens) fem fingar.
Känsloreglering
Stresshantering, optimism och förmågan att kunna styra sina egna känslor. Det här området är förknippat med en känsla av att man kommer att överleva och klara sig i livet.
Öppenhet
Nyfikenhet, kreativitet och anpassning. Den här färdigheten hör även ihop med respekt för andra människor och andra kulturer.
Prestanda
Ansvarskänsla, självkontroll och sisu. Man utvecklar uthållighet och utvecklas till en person som det går att lita på och som håller sina löften.
Vänskaplighet
Empati, tillit, samhällsansvar. En person som är utvecklad inom det här området litar på andra, vågar tro gott om andra människor, och har även förmågan att förlåta.
Extroversion
Socialisering, självsäkerhet, energi. Det här syns som en person som vågar stå för sina åsikter, uttrycker sina behov och känslor, och dessutom har energi att vara i dialog med andra människor.
Det talas mycket om telefonerna i skolsammanhang, mindre om telefonanvändning överlag. Barnen är ju totalt beroende av dem! Också vuxna förstås.. Har det alls forskats i hur telefonerna och allt som ”händer i dem” påverkar barnen? Vi har allt mer rastlösa barn som inte orkar vänta. Och då menar jag att vänta på nåt i en minut, inte flera dagars eller veckors väntan( det gör ju vem som helst nervös :) ) Allt ska ske liksom genast, som det gör i ens telefon. Många barn har nuförtiden svårt med fantasi, och få till stånd egna berättelser. Allt finns ju färdigt i telefonen, och det går snabbt framåt där.
Många barn kan inte klockan. De ser aldrig en sådan; de kan den digitala för den finns i telefonen. Fler och fler barn är våldsamma och rastlösa redan när de börjar skolan.
När mindre barn blir rastlösa eller trötta t.ex. i affärer trycks en telefon i handen på dem. Då blir de tysta.
Endel tittar i telefoner fastän det finns mycket spännande runt omkring dem. Endel vuxna är på sina telefoner fastän de är tillsammans med sina barn( i bussen, på restaurang…)
Telefonen är tyvärr en stor orsak till barns och ungas illamående. Man ska hänga med, man kan inte missa det som ”trendar”, man måste och vill vara med i chattgrupper fastän det ger en stress. För att inte tala om hur man ska se ut nuförtiden…Få bilder som läggs ut är verklighetstrogna. Det är en hel värld man lever i, som ibland känns viktigare än den här ”riktiga”världen,eller ”riktiga” livet.
Det är väldigt skrämmande. Det ger stress, osäkerhet och trötthet.
Att ta in skolan som ansvarig för alltför mycket är inte rätt. Det är nog mycket som finns i familjerna, kompisgänget och telefonvärlden.
Det finns positiva saker också förstås; ensamma kan hitta ett socialt liv på nätet och kanske de mår bättre då.
Skolan ska hänga med i tiden och förstås ta i beaktande att och en har en telefon. Men det är inte alla som kan använda den som ett prima verktyg; att söka upp olika information, plocka ut relevanta nyheter, hitta sakliga och viktiga nyheter. Det finns en massa fint med en telefon. Det är det som skolan kan göra!
Till slut ett litet intressant exempel : Barnen skulle i skolan skriva tre saker man gör med en telefon. Ingen skrev att man kan ringa med den… :)
Hej och tack för en bra artikel med viktiga synpunkter och perspektiv.
Tänker bara kortfattat, att det ju inte är telefonen som är orsaken till ett illamående i en person, utan hur (+ var, när och varför) vi använder den som antingen ger eller tar.
Precis som vilket verktyg som helst, kan vi använda det på ett sätt som betjänar eller begränsar oss. Om vi skriver eller intalar oss att det är telefonen (eller något annat utanför oss) som skapar vår inre stress, gör vi oss lite för lätt till ett offer för omständigheterna och därmed tar vi bort möjligheten för oss (eller andra) till personligt ansvar.
Samma med stress. Det är ju inget farligt i sig, utan det är tolkningen och meningen som vi tillskriver stress som igen, antingen betjänar oss eller begränsar oss i våra liv.
När vi tränar på att få ett dynamiskt mindset (som vi egentligen redan kan eftersom vi var väldigt bra på det som små, men som vi tyvärr ofta tappat på vägen) tränar vi oss själva på grit (sisu), och just motgångar (det vi alltså upplever som motgångar) är jätteviktigt att få vara med om för vår utvecklings skull. Framgångsanalyser också lika viktiga att sätta tid på samt analysera.
Precis som du skriver är socioemotionella färdigheter något som går att träna på så det är ingen ”gen” vi antingen är födda med eller ej. Vi har själva otroligt mycket makt och kontroll att ändra hur vi tänker, känner, och beter oss.
Inget har ju ett värde i sig, inte pengar, tid, vänner, stress, framgång och motgång etcetera förrän vi människor ger det en mening. Vilken mening vi ger, har att som vi vet, att göra med vår världsbild och hur vi generaliserar,utelämnar, tolkar och förvränger det som sker. Så samma här, antingen betjänar vår världsbild och vår karta av verkligheten oss eller begränsar, eller olika kombinationer av både ock.