Professor Kirsti Lonka varnar för konservatism och att andra länder snart kör förbi utbildningslandet Finland

– Vi måste verkligen transformera hur vi ser på lärande och lärarrollen, både som samhälle och i klassrummet. Det handlar inte bara om att kunna saker – det handlar om hur man lär sig, säger Kirsti Lonka.

Länge har hon försökt varna för de stora utmaningar som det finska skolsystemet står inför. Hon är professor i pedagogisk psykologi vid Helsingfors universitet, och specialist i olika innovativa undervisningsmetoder, särskilt i universitetspedagogik.

Hon utbildar lärare på alla nivåer, allt från förskolepedagoger och klasslärare till vuxenutbildare och ämneslärare. Därtill har hon ett brett globalt perspektiv.

– Jag och mina kolleger förutspådde tidigt att PISA-resultaten skulle dyka, men det känns som att vi talade för döva öron, säger hon.

Som finskspråkig och med goda kunskaper i svenska, blir hon glad när hon får höra att det svenska ordet ”inlärning” byts ut mot ”lärande”. Det är en förändring hon ser som ett viktigt steg i rätt riktning. 

”Finländska lärare är mera svartvita”

Enligt Kirsti Lonka brukar två huvudsakliga profiler utkristalliseras när lärare delas in utgående från deras syn på lärande. Det här gäller globalt och utifrån forskning som har gjorts. Den första gruppen reflekterar mycket över sitt arbete och värdesätter samarbete.

– De här lärarna är mycket mer intresserade av att tillämpa nya idéer och teknologi, och de drabbas i jämförelse mer sällan av utbrändhet. Den andra gruppen är mer traditionell och fokuserar på kunskapsförmedling, och tyvärr tillhör majoriteten av lärarna i Finland den här gruppen.

Skillnaden är stor jämfört med exempelvis Taiwan, som Lonka har erfarenhet av.

– Där lyckas många lärare bättre med att kombinera de här två typerna, det vill säga kunskapsöverföring och processinriktat lärande. Finländska lärare är mera svartvita. 

Förändringsmotstånd som genomsyrar hela systemet

Kirsti Lonka har själv en levande kontakt med skolvardagen genom sin man som är klasslärare. Hon säger att många lärare kämpar med att hitta rätt balans mellan att undervisa ett ämne och att utbilda barn, och att det i Finland finns en viss konservatism i hur lärande och undervisning uppfattas.

Lonka konstaterar att den finländska skolan ofta verkar luta sig tillbaka mot en idé om att kan vi bara vrida klockan bakåt så kommer allt att bli bra.

– Det är frustrerande att se. Vi pratade om att göra lärandet roligare och mer stimulerande redan på 1990-talet, men förändringarna sker långsamt.

Förändringsmotståndet handlar inte bara om enskilda lärare eller lärarstuderande. 

– Det handlar om institutionerna och hela systemet – gymnasier med tester, prov och studentexamen. Allt handlar om performance där barn och unga hela tiden ska visa upp vad de kan.

”Lärarnas samarbetsförmåga är sämre än i andra länder”

Kirsti Lonka säger att vissa pedagoger har det särskilt tufft just nu.

– Har läraren mycket innovativa tankar som kraschar med alla externa krav och institutionella rutiner, så kan läraren lätt känna sig som en docka som bara reagerar och försöker överleva och uthärda alla krav.

När det kommer till lärarens roll i själva lärprocessen är Lonka ytterst tydlig. 

Lärarens betydelse är otvivelaktigt stor.

– Lärarens betydelse är otvivelaktigt stor.

Därtill har lärarens autonomi i klassrummet betydelse för hur effektiv undervisningen kan bli. 

– Men autonomi handlar inte om att vara självständig och isolerad, utan om att kunna samarbeta med andra, och samtidigt också respektera elevernas autonomi. Vi har välutbildade lärare i Finland, men samarbetsförmågan är sämre än i andra länder.

Enligt Lonka är vi i Finland för fokuserade på PISA-resultat. 

– Första gången vi fick så bra resultat blev vi mycket överraskade, och nu är vi lika förvånade över att det inte går lika bra. Vi har helt enkelt varit för nöjda med oss själva.

Mobilförbud och framtidens lärande

Teknologins roll i klassrummet är en aktuell fråga, och Kirsti Lonka är inte rädd för att ta tag också i den. Just nu forskar hon i hur ungdomar och deras lärare kan dra nytta av teknologi. Det handlar om stora uppföljningar från 2013. När samtalet rör sig mot mobilförbudet i skolor, reagerar hon starkt. 

– Mitt starkaste argument för problemet med ett mobilförbud är att vi måste lära oss att reglera deras användning, och ett förbud löser inte det problemet.

Hon ser förbudet som ett hinder för elever att utveckla de grundläggande digitala färdigheter som de behöver i dagens samhälle, inklusive förståelsen för algoritmer, sociala medier och artificiell intelligens.

– Programmering hör också hit, och det är inte bara matematiklärarna som ska ge eleverna den här grundläggande förståelsen.

Hon har också märkt att det finns ett växande gap i attityder och förståelse för digital teknik bland lärarstuderande, särskilt jämfört med studerande på teknologiutbildningarna.

Lärde sig själv spanska via Duolingo

Kirsti Lonka jobbar varje dag med många olika typer av lärarstuderande. Hon tycker att många gärna vill luta sig tillbaka mot sina egna skolminnen. 

– Lärarstuderande uppfattar ibland den nationella läroplanen som flummig och otillgänglig, och undviker att läsa den om det inte krävs, säger hon.

Men för den här professorn handlar lärarrollen också om personlig utveckling. Inför en arbetsresa till Madrid testade hon att lära sig spanska genom appen Duolingo. Resultatet? En överraskande snabb förståelse för enkel spansk konversation.

– Teknologin bidrar med så mycket nuförtiden. Jag kunde snabbt ta till mig språket, även om det förstås krävde mycket arbete. Genom artificiell intelligens får jag nu ännu fler möjligheter att accelerera inlärningen.

Kirsti Lonka ger som helhet uttryck för en attityd där livet är en lång och spännande resa, bara man med alla medel undviker att fastna i konservatism.

Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Lärarrollen.

• Helsingfors universitet
• Lärarrollen