chef för pedagogisk verksamhet, SFV
Regler skapar säkerhet – inte trygghet
Trygga räkan har lärt oss från barn att trygghet är något vi alla behöver och frågar efter. Av alla våra grundbehov hör trygghet till de viktigaste, kopplat till alla delar av livet: gå till skolan utan knip i magen, komma hem utan att oroa sig för vad som väntar, veta att pengarna räcker till nästa lönedag. Det är att kunna lita på morgondagen, på andra människor och på sig själv, att saker löser sig. Allt sådant är grundstenar för ett gott liv.
Trygghet är inte ett tillstånd där inget kan gå fel, ett skydd från misslyckanden, motstånd och svårigheter. De hör till livet och hjälper oss att växa. Om vi skyddas från dem berövas vi också möjligheten att upptäcka vår egen förmåga att hantera det som vi uppfattar som svårt. Att stärka den förmågan hör till både hemmens och skolans uppgift.
Den med grundläggande känsla av trygghet behöver inte ständigt försvara sitt värde eller kontrollera omgivningen, men vågar lita på andra och ser dem som resurser snarare än potentiella hot.
Trygghet i skolan är mera än utrymningsplaner och säkerhetsföreskrifter. Vi kan bygga hur många regelverk som helst för arbetsförhållanden, skolgårdar och i samhället överlag. Ändå är det inte reglerna i sig som gör att vi känner oss trygga. De avgörande frågorna är: Är jag okej som jag är? Vågar jag agera fast jag är osäker? Har jag vad som krävs för att ta mig igenom motgångar? Att kunna svara ja på de här frågorna är uttryck för det som kallas självtrygghet, relationell och emotionell trygghet. Den med grundläggande känsla av trygghet behöver inte ständigt försvara sitt värde eller kontrollera omgivningen, men vågar lita på andra och ser dem som resurser snarare än potentiella hot. Den lägger inte kraft på att skydda sitt eget värde, utan lägger den på att lära, skapa, samarbeta och pröva något nytt.
Skolan är en av de platser där både emotionell och fysisk trygghet skall vara självklarheter för elever såväl som personal. Finland har fortfarande en internationellt sett trygg skola, men tryggheten är inte jämnt fördelad. För en del elever blir skolan en plats som de försöker undvika snarare än en plats de vill vara på. Enligt Institutet för hälsa och välfärds, THL:s, undersökning Hälsa i skolan 2025 utsätts nästan var tionde elev inom den grundläggande utbildningen för mobbning varje vecka.
Otrygghet syns också bland de anställda. Lärarfacket OAJ:s arbetslivsbarometer 2026 visar oroande att var femte av de svarande inom grundläggande utbildningen utsatts för våld av elev i form av slag, strypgrepp, spottande och rivande. Det växande hotet av vårdnadshavares polisanmälningar skapar oro bland personalen. De här ger anledning att se över också skolpersonalens trygghet och rättigheter. Social- och hälsovårdsministeriets nya arbetarskyddsprogram, som inbegriper undervisningsbranschen, kommer också att innehålla anvisningar för hur skolor ska förebygga och hantera hot och våld.
Mobbning bland elever och våld mot lärare hör ihop. Våld som elever utsätter klasskamrater och vuxna för är många gånger uttryck för otrygghet, orsakad av faktorer som också ligger utanför skolans väggar. Mobbnings- och våldsstatistiken beskriver därför också ett samhällsproblem, bara sett ur två olika perspektiv.
Utvecklad elevhälsa och skolornas hälsoförebyggande arbete behövs lika mycket som lagar och repressalier.
Skolan behöver sätta trygghet högt på arbetsordningen. Anställda behöver skydd av lag och förordning och starkare stöd från kollegorna, ledningen och hemmen. Men det behövs mer än juridik och fler regelverk. Utvecklad elevhälsa och skolornas hälsoförebyggande arbete behövs lika mycket som lagar och repressalier. Våldshandlingar bland barn och unga är oftast i sig uttryck för utsatthet och otrygghet. När elever vet att någon ser, bryr sig och agerar känner de sig trygga. Det innebär också att de har kompisar, blir respekterade, vågar ställa frågor utan att känna sig dumma och går säkra från fysiskt våld. Anknytningen till vuxna och vuxna som ser och ingriper när något är fel är viktig. Eleven ska känna: Jag är sedd, jag blir respekterad och jag får göra misstag. Jag kan säga nej, jag kan be om hjälp och jag klarar mer än jag tror.
Målet för skolans fostringsuppdrag är inte individer som aldrig känner rädsla eller osäkerhet. Det är individer som kan och vågar agera trots det. Det målet når vi genom att hela skolgemenskapen samarbetar, bygger relationer och delar gemensamt ansvar. När en vuxen lyssnar, en elev vågar säga ifrån, en kamrat står upp för en annan, en kollega stöder och en ledare ingriper byggs en kultur av tillit och trygghet.
Skolor som satsar på mycket på värdegrundsarbete, tillit och trygghet presterar bättre i lärande, hälsa och arbete. I dem hittar vi större engagemang, intensivare kunskapsdelning, större kreativitet och mera innovation, alla viktiga kännetecken för organisationer som mår bra och där människor vågar tänka nytt. I det sammanhanget är oinskränkt respekt för individers psykiska och fysiska säkerhet en självklarhet. Det är under sådana förhållanden som de bästa förutsättningarna för att lära, växa, trivas och uppleva meningsfullhet i arbetet finns.
Temat Trygghet lyfter ämnet ur många olika perspektiv – via den här länken hittar du hela temahelheten.
