När flum övergår i klarhet – och gemensam vilja
Skribent
Sektorsansvarig för utbildning, SFV
Vad var det vi ska göra? Den frågan ställs dagligen i tusentals klassrum av elever som missat eller glömt uppgiftsbeskrivningen eller som vill försäkra sig om att de har uppfattat den rätt. Det är en bra fråga, som lika ofta borde ställas i lärarrummet, rektorskansliet och på bildningsbyrån. För hur lätt är det inte att tappa fokus och fastna i gamla föreställningar om uppgiften och mönster för verksamheten inom det som är vår mest stabila och centrala samhällsinstitution? Glömma att den inte har ett egenvärde i sig, men bara ett värde genom sin relevans i förhållandet till dess samhälleliga uppgift.
Skolans uppgift är att socialisera och stödja eleverna till att bli sådana medborgare som kan upprätthålla vårt samhälle och stödja dess gynnsamma utveckling. Den ska enligt lag genom undervisning och fostran göra dem till humana och etiskt ansvarsfulla samhällsmedlemmar, försedda med den allmänbildning och de färdigheter de behöver i livet. Den ska inte bara förse de unga med vad som krävs för ett aktivt och ansvarsfullt världsmedborgarskap, den ska också inverka positivt och konstruktivt på samhällsutvecklingen både nationellt och internationellt. Det här kräver färdigheter att snabbt kunna reagera på det som sker i vår omvärld, och ett proaktivt förhållningssätt som grund för fostran för ett aktivt medborgarskap. Den ska också hjälpa varje individ att hitta sin potential att lära, agera och växa som människa. Detta till synes osjälviska mål stöder också i slutändan samhällets intressen.
Vad den här breda beställningen på skolan betyder i innehåll och i formerna för verksamheten är, och bör också vara, bundet till utvecklingen av samhället och vår omvärld. Fastän man bland personalen ofta önskar långsammare förändringar och oförändrade arbetsbilder är det den snabba samhällsutvecklingen som dikterar takten och vilka nya kompetenser som krävs av dem som jobbar med barn och unga. Så bör det också vara, annars förlorar utbildningen sin relevans. Därför finns det inte råd att fastna i cementerade uppfattningar om skolans uppdrag.
För att vidhålla hög kvalitet och spara resurser i tid, pengar och personalens ork ska det mesta av skolans verksamhet vara evidensbaserad och revideringar av den välmotiverade och eftertänkta. Ändå är det här inte alltid möjligt. Krav på reaktion och anpassning tillåter inte alltid den tid det tar för forskningen att bepröva och bevisa. Då behövs också beredskapen att agera utifrån intuition. Distansundervisningen under pandemin fungerar som ett bra exempel.
Det är inte kommande elevers behov som skolan ska tillfredsställa, det är behoven bland dem för vilka skolan och momentum är här och nu.
Det är inte kommande elevers behov som skolan ska tillfredsställa, det är behoven bland dem för vilka skolan och momentum är här och nu. De korrigerande insatserna kan därför inte skjutas på framtiden.
Kravet på förnyelse av personalens kompetens, liksom inom alla andra branscher, är ofrånkomligt. Alla behöver ändå inte vara experter på allt, men grundläggande kompetenser för att alla i sina egna roller ska kunna bidra till att uppnå målen är en förutsättning för att skolan ska lyckas i sitt uppdrag. När förändringstakten är snabb är det viktigt att det finns tid för fortbildning, reflektion och analys. Rätt prioritering av vad lärarnas samplaneringstid används till är i sådana situationer viktig, likaså fördelningen av de ekonomiska och tidsresurser som står till skolans förfogande. Skolledarens och de högre tjänstemännens centrala roll i dessa prioriteringar är självfallen.
Vi värdesätter ofta det som är lätt att mäta. Just nu lyfter man inom den utbildningspolitiska debatten fram behovet att stärka grundfärdigheterna läsa, skriva och räkna. Bra så. Undervisningen kan säkert utvecklas och mera resurser tilldelas, för det är riktigt att dessa färdigheter har stor betydelse för individens beredskap att lära. Vi behöver ändå se också de andra kausalitetsförhållanden bakom PISA-resultaten och komma ihåg, att de sjunkande resultaten inte representerar nivån bland alla elever, långt ifrån. Det är allt svagare resultat bland våra pojkar och nyanlända som mest dragit ner på medeltalen. Och liknande sjunkande kunskapsnivåer syns inom alla skolämnen, med undantag för engelskan. Vi får därför inte glömma åtgärder som stärker allmän motivation, framtidstro och motverkar de negativa effekterna av svagare socioekonomisk bakgrund. De är satsningar som höjer alla resultat, inte bara resultaten i de grundfärdigheteter man nu valt att satsa på.
Så vilka är de samhällsaktuella uppdrag som skolan har just hösten 2023? Bland dem är det lätt att lyfta fram vikten av att hjälpa barn och unga att växa upp till medlemmar i ett pluralistiskt samhälle som respekterar mänskliga rättigheter, och där alla dess medlemmar kan känna sig jämlika och välkomna.
Därför är det viktigt att skolan just i dag bygger hopp, tillit och grunderna i att leva tillsammans.
Därför är det viktigt att skolan just i dag bygger hopp, tillit och grunderna i att leva tillsammans. En ny läroplan som tar fasta på de här behoven och stärker elevers delaktighet och deras socioemotionella färdigheter skulle ha behövts redan i några år.
I väntan på den behöver man på skolan förstå det dagsaktuella läget i samhället och elevernas främsta behov. De, tillsammans med det som av alltför många uppfattas som flumkapitlet i skolans läroplan, behöver i kollegierna processas så att alla har en klar och gemensam uppfattning om uppdraget i den stund som är. Bara på så sätt kan en samsyn kring skolans uppgift idag, nödvändiga prioriteringar och de bästa metoderna ge svaret på varje skolledares och lärares fråga ”Vad var det vi ska göra”? En sådan samsyn väcker också gemensam vilja, meningsfullhet och engagemang i arbetet, i sig en viktig faktor också för välmående i arbetet. Som uppmuntran till arbete med att kristallisera missionen har vi på Lärorikt valt skolans uppdrag som tema vid inledningen av detta nya läsår.
