”Island står som modell för livslångt lärande i Norden”
På Island är man van vid vulkanutbrott och snabba ryck präglar ön också när det gäller skolutveckling. På Färöarna har man tagit flera steg framåt. Lärorikt har talat med några experter om nordiska trender inom livslångt lärande. – När man säger innovation så tänker resten av de nordiska länderna på Finland, säger Antra Carlsen.
– Finland har innovativa lärmiljöer och innovativa lösningar inom teknologi och design, säger Antra Carlsen.
Under de senaste årtiondena har hon varit huvudkoordinator för Nordiskt nätverk för vuxnas lärande och har bra koll på läget i Norden.
– Just nu talar man mycket om olika arenor för lärande. Förutom de formella betonar man lärande i vardagslivet, i synnerhet på arbetsplatser där förändringstempot är högt.
Framtidens kompetenser är ett annan het trend. Vad ska man kunna om tre eller fem år?
– Ingen vet, men många säger att så kallade ”softskills” blir allt viktigare, och frågan är nu hur de ska kunna mätas och synliggöras? Jag tror att vi kommer att se en ökad fortbildning inom det här området, säger Antra Carlsen.
Här i Finland har bland annat Axxell, som erbjuder yrkesutbildning, satsat på ”softskills”.
En vildskog av kurser
Rådgivaren Hanne Smidt från Linköpings universitet är expert på bland annat livslångt lärande med fokus på högre utbildning och inklusion. Hon ger inte Norden som helhet särskilt goda vitsord när det gäller validering på den här nivån, det vill säga erkännande av tidigare kunnande, trots att man i Danmark älskar att skapa strukturer och att Sverige har satsat mycket pengar på just validering.
– Arbetsmarknaden pressar på kompetensutveckligen och nu börjar man väl äntligen ana en lite mera flexibel hållning i de här länderna. Men det är dyrt att validera högre utbildning och man förlorar också pengar om en student inte går hela utbildningsprogrammet.
Hon lyfter fram Frankrike som gott exempel. Hon nämner också Singapores välutvecklade databaser där akademiska kurser samlas under ett tak.
– I Norden har det blivit något av en vildskog, kanske med undantag av Norge. Den stora friheten vi har med olika aktörer som kan skapa kurser, inte minst här i Sverige, gör det svårt att navigera och svårt för universiteten att förstå vilka kvalifikationer de olika kurserna har, säger Hanne Smidt.
I Norden vill man lära nytt
Enligt de båda experterna Smidt och Carlsen har vi en stark lärkultur i Norden.
– Under pandemin blev det tydligt att vi har både intresse och motivation att lära oss nya saker och det finns en stark gå-på-attityd här, säger Antra Carlsen.
Hon tycker att Norden har kommit långt inom området för livslångt lärande. Här finns en stor offentlig finansiering och ett starkt politiskt stöd.
– Nordborna tror på systemen och de är inte rädda att gå in och validera sitt kunnande, säger Antra Carlsen som tidigare arbetat med nordiskt-baltiskt samarbete.
Hon nämner också en annan nordisk trend. Det hittills rådande europeiska synsättet kring vertikal mobilitet har nu fått ett starkt komplement i horisontell mobilitet.
– Det innebär i korthet att allt fler byter bransch eller åtminstone område, istället för att fortbilda sig inom sin profession.
Exempel på nordiskt ö-samarbete i e-vägledning
Grönland, Färöarna och Åland har jobbat systematiskt och tillsammans kring online-vägledning.
Avstånden på öarna är stora, och det här är ett område man identifierat som en gemensam utmaning inom livslångt lärande.
Till sin hjälp har självstyresöarna haft finländsk expertis. Professor Raimo Vuorinen från Jyväskylä universitet har fungerat som mentor.
Många olikheter
Antra Carlsen ser, trots ett homogent Norden, ändå många olikheter mellan länderna.
– I Norge arbetar man mera centraliserat utifrån en övergripande myndighet. Det är mycket fokus på professionalitet, kvalitet och att alla som bor i det stora långa landet ska få tillgång till tjänster.
På Färöarna har man enligt Antra Calrsen varit frustrerade under flera år och tyckt att ingenting hänt
– Tidigare fanns det få strukturer och lite finansiering, men systematiskt arbete, politisk lobbning och samarbete med Island har gett synliga resultat i form av ny lagstiftning, bättre finansiering och ett nytt vägledningscenter, säger Antra Carlsen.
Bra dialog på Island
Antra Carlsen lyfter fram Island som ett modelland, där man genom god dialog mellan myndigheter, utbildningsproducenter och arbetslivsrepresentanter lyckats skapa skräddarsydda program för specifika målgrupper.
– I vissa regioner är samarbetet extremt nära och tjänsterna arbetar sömlöst med att hjälpa människor mot önskad och nödvändig kompetensutveckling, säger islänningen Fjóla María Lárusdóttir.
Hon är anställd vid Utbildningsservicecentret (ETSC) och arbetar med en nationell strategi för validering för vuxna som saknar formell utbildning.
– Arbetsmöjligheterna är goda och därför har arbetsplatsen varit en viktig del av islänningarnas kompetensutveckling. Det innebär att de flesta i vår målgrupp besitter många färdigheter som inte ännu har erkänts formellt.
Unga invandrare hörs
På Island finns det nu 14 regionala center på olika håll i landet som arbetar med livslångt lärande. Bland utmaningarna syns den ökade invandringen och bristande språkstöd. För närvarande arbetar ETSC i samarbete med NVL kring ett projekt där unga invandrares röster utforskas.
– Det är ett projekt som stöds av Nordiska ministerrådet och det är kopplat till Islands ordförandeskap i år. Att arbeta närmare själva målgruppen är en stor läroprocess för beslutsfattare och tjänsteleverantörer.
Fjóla María Lárusdóttir beskriver islänningarna som ganska otåliga och vana att handla snabbt, på gott och ont.
– Nackdelen är att det kan leda till brist på långsiktig strategisk planering. Men som öbor med det ständigt föränderliga vädret omkring oss och vulkanisk aktivitet behöver vi ofta ta tillfället i akt när det ges, skrattar hon.
En god nordisk modell för validering
Det här är en metod som isländskan Fjóla María Lárusdóttir i artikeln lärt sig av sina svenska kollegor inom NVL-valideringsnätverk.
Verktyget har utvecklats i samarbete med arbetsmarknadens parter och innebär yrkescertifieringen i arbetslivet. Det är en process där en arbetstagare kan gå igenom en valideringsprocess baserad på specifika jobbkriterier.
Arbetstagaren bedömer först sig själva först och förbereder sig sedan för ett bedömningssamtal med interna bedömare som har fått utbildning i metodiken.
Efter valideringen erbjuds utbildning om det finns kunskapsluckor. De flesta som kan sitt jobb behöver inte tilläggsutbildning. När kriterierna är uppfyllda får man ett yrkescertifikat på en viss nivå.
Det här verktyget ger de anställda en inblick i vilka specifika kompetenser som behövs för jobbet och synliggör egna kompetenser.
Deltagarna som fått ge feedback tycker att det här är motiverande och att det lett till ökat självförtroende på jobbet.
Cheferna får samtidigt syn på befintlig kompetens och hur man kan gå vidare i kompetensutvecklingen på arbetsplatsen.
