”Det bubblar inom småbarnspedagogiken och vi har stora möjligheter att utveckla pedagogiken”
Fortbildningsprojektet Framtidens småbarnspedagogik – ledarskap har satt fokus på det pedagogiska ledarskapet inom småbarnspedagogiken i Svenskfinland. Och det behövs, det har varit något av en blind fläck. Men nu finns alla möjligheter att leda och utveckla pedagogiken, säger arrangörerna bakom fortbildningen.
Projektet Framtidens småbarnspedagogik – ledarskap fokuserar på ledarskap inom småbarnspedagogiken, ett område som inte uppmärksammats så mycket förrän nu, säger Marina Lundkvist, universitetslektor vid studieinriktningen för lärare inom småbarnspedagogik, vid pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Hon sitter med i projektgruppen för fortbildningsprojektet och förklarar bakgrunden.
– Det händer ganska mycket inom småbarnspedagogiken, som alla vet, och strålkastarljuset har tidigare inte varit på ledarskap, alltså ledarna, daghemsföreståndarna i så hög grad. Men i och med en uppdatering av lagstiftning och läroplaner har man sett betydelsen av att ha ledare som leder i pedagogik och pedagogiskt utvecklingsarbete.
Projektet uppkom via en utlysning av medel från Utbildningsstyrelsen, och Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, CLL, tog kontakt med HY+, Helsingfors universitets fortbildningsbolag.
– Det är ett ganska unikt samarbete mellan CLL, Åbo Akademi, Helsingfors universitet, och HY+, säger Marina Lundkvist.
Processutbildning för verksamma ledare
Det är ett stort projekt som också har en referensgrupp som säkrar kvaliteten i fortbildningen. Projektgruppen började med att fundera på projektets struktur och innehåll.
– Vi funderade på vad dagens ledare i dag behöver för att att jobba med en kvalitetsmässigt god småbarnspedagogik som tänker framåt, och som har någon form av resiliens också i det här förändringssamhället som vi lever i.
Projektet har pågått sedan 2021 och fortsätter till årets slut. Fortbildningen har bestått av tre omgångar, och varje omgång har haft tre moduler. Den har riktat sig till dem som jobbar som pedagogiska eller administrativa ledare eller föreståndare, och träffarna har skett på distans.
– Det vi ville ge de verksamma ledarna var en möjlighet att utveckla sin verksamhet och sin ledarskapskompetens, säger Mikaela Svanbäck-Laaksonen, universitetslektor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi.
Fortbildningen är en processutbildning, och därför har det varit viktigt att deltagarna har varit verksamma som ledare under processens gång.
– Det har handlat om att gå på djupet, och inte om att bara lyssna på föreläsningar. Deltagarna har funderat på sitt eget arbetssätt och implemeterat olika saker i den egna verksamheten, säger Svanbäck-Laaksonen.
Varje omgång har haft en egen processhandledare som har hållit i trådarna. Pia Nordin är universitetslärare i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi i Vasa och har hållit i processen för den omgång som pågår nu.
– Efter julen har vi jobbat med kvalitetsutveckling och kärnverksamhet, alltså det att vi verkligen ska få syn på vad som är det viktigaste i vårt jobb. Det är så väldigt spretigt det här fältet. Vi har använt olika processmetoder och utbytt erfarenheter
”Kräver förmåga att leda pedagogiskt”
För tillfället drar Pia Nordin grupphandledningar.
– Då träffas vi bara i mindre grupper, på ungefär fem personer. Deltagarna har fått i uppgift att göra en egen ledarskapsdeklaration. De ska reflektera över sitt eget ledarskap utgående från några punkter och ger sedan feedback åt varandra. Kommunikation och feedback är också något vi övar på under den här kursen.
Vad är det som krävs för att vara föreståndare eller ledare i småbarnspedagogiken i dag?
– När vi i Finland uppdaterade lagar i småbarnspedagogiken såg man att ledarskapet är i en nyckelposition. Alltså att ledarna hjälper sina medarbetare i teamen att jobba med läroplanens mål, konkretisera dem helt enkelt. Vi ser i den här fortbildningen att det är viktigt att ledaren processerar det pedagogiska innehållet, kärnverksamhetsfrågor och kvalitetsgarantier, säger Marina Lundkvist.
Hon poängterar att det inte enbart är HR-frågor som en ledare inom småbarnspedagogiken ska ha.
– Det är uttryckligen ett pedagogiskt ledarskap, och det innebär inte bara att räkna antalet barn och beläggningen i daghemmen utan det kräver att de har förmåga att leda i pedagogik.
Viktigt att skapa strukturer
Det pedagogiska ledarskapet inom småbarnspedagogiken är inte klart definierat i några nationella riktlinjer.
– Det som jag har diskuterat med daghemsföreståndarna i min processomgång är att det handlar mycket om att skapa strukturer. Både yttre strukturer för hur man bygger upp verksamheten, men inte så att det bara blir de här korta mer praktiska diskussionerna. Det gäller också att skapa strukturer för pedagogiska diskussioner i teamen för att det ska kunna ske en utveckling, säger Pia Nordin.
Enligt Mikaela Svanbäck-Laaksonen handlar det också om att ledaren skapar förutsättningar för sina medarbetare.
– Att ledarna verkligen är lyhörda för och lyssnar in dem, men att man har styrdokumenten som grund hela tiden. Det handlar både om att leda pedagogiskt och leda i pedagogik samt att skapa förutsättningar så att medarbetare och barn ska kunna utvecklas och lära.
Fjärde omgången – lite annat upplägg
Det har inte varit helt lätt för dem som deltagit att hitta tid att delta i fortbildningen, eftersom den kräver en del arbete, samtidigt som deltagarna har sina övriga dagliga arbetsuppgifter att hinna med.
– En deltagare har sagt att hen valde och prioriterade att komma på en träff, och efteråt märkt hur viktigt det är att faktiskt prioritera och reflektera och inte bara vara inne i ekorrhjulet. Deltagarna har också uppskattat att diskutera och bolla tillsammans eftersom de känner sig väldigt ensamma, säger Mikaela Svanbäck-Laaksonen.
Enligt Marina Lundkvist handlar det om att få tillit till det egna ledarskapet.
– Det är viktigt att se att ”jag är den pedagogiska ledaren här och att jag ska ta tid för det”. Den här fortbildningen är inte ett top down-styrt projekt, utan snarare ett bottom up-projekt, alltså att deltagarna processerar sitt eget ledarskap och hittar sig. Det här handlar om en inre process som är jätteviktig.
Nu är det dags för en fjärde omgång, som är kortare och mer komprimerad än de tidigare.
– Den har ett lite annat upplägg och pågår endast under höstterminen. Den består av delar från de tre tidigare omgångarna. En annan skillnad är att vi nu öppnar upp för dem som är intresserade av att bli pedagogisk ledare eller föreståndare, men som ännu inte jobbar som ledare. Det är svårt att få föreståndare i dag och via den här fortbildningen kan man få en inblick i vad det handlar om, säger Mikaela Svanbäck-Laaksonen.
”Lyft fram möjligheterna”
Oavsett utmaningarna, så som exempelvis personalbrist inom småbarnspedagogiken, måste ledarskapet fungera.
– Flera i min grupp har också varit inne på just det här, att vi tänker att vi nu höjer ribban lite och börja tänka kring hur vi kan utvecklas och se det positiva istället för att att fastna i träsket kring alla utmaningar och brister som finns. Det är också viktigt att jobba för att vikarier ska känna sig välkomna och för att få samma vikarier att komma på nytt, säger Pia Nordin.
Det gäller att ha en fortlöpande pedagogisk diskussion.
– Det går inte att föra en sådan under en utvecklingsdag på hösten, utan om personalstyrkan lever börjar diskussionen om flera gånger under året.
Pia Nordin vill lyfta fram möjligheterna inom småbarnspedagogiken.
– Det talas så mycket om utmaningarna, men det bubblar inom småbarnspedagogiken nu och vi har en stor möjlighet att utveckla pedagogiken. Det känns väldigt meningsfullt.
Marina Lundkvist tror att den negativa stämpeln som småbarnspedagogiken fått också kan påverka självförtroendet.
– Vi ser inte alla de fina goda initiativen och alla människor som gör – både ledare, lärare och all personal. Det finns människor inom den här branschen som inte riktigt vågar tro på sin kunskap, alltså som vågar säga att vi faktiskt tänker jättepedagogiskt och vi tänker jättekvalitativt inom småbarnspedagogiken också. Att vi inte är sämre än i skolan.
Fortbildningsprojektet Framtidens småbarnspedagogik – ledarskap
Projektet har som mål att stärka verksamma och blivande ledare inom småbarnspedagogiken.
Det är ett samarbetsprojekt mellan Centret för livslångt lärande vid Åba Akademi – CLL, Åbo Akademi, Helsingfors universitet och HY+, Helsingfors universitets fortbildningsbolag.
Fortbildningsprojektet finansieras av Utbildningsstyrelsen.
Omgång 4 börjar i höst och utgår från valda delar av det längre fortbildningsprogrammet.
Tips på litteratur om ledarskap inom småbarnspedagogiken
Eidevald, C. & Palmgren, M. (2021). Förskolan med barnet i centrum – En vision för förändringsarbete och bästa möjliga organisering. Liber.
Fonsén, E. (2014). Pedagoginen johtajuus varhaiskasvatuksessa. [Doktorsavhandling, Tampereen yliopisto].
Hilmarsson, H. T. (2020). Coachande ledarskap: för samarbete, effektivitet och hälsa. Studentlitteratur.
Parrila, S. & Fonsén, E. (2017). Varhaiskasvatuksen pedagoginen johtajuus: käsikirja käytännön työhön.PS-kustannus.
Riddersporre, B. & Stier, J. (2021). Förskollärarens pedagogiska ledarskap. Studentlitteratur.
Sagerberg, S. & Österman Eriksson, L. (2019). Rektor i förskolan: bli en bra ledare. Gothia fortbildning.
Jag är en pensionär som i hela mitt liv varit intresserad av barn och barnavård, läst litteratur i ämnet och följt med vardagen och utvecklingen på området. Jag är litet bekymrad hur frågan om vardagen inom dagvården behandlas. På alla plan i vårt samhälle söks nuförtiden lösningar lite väl akademiskt och teoretiskt. Jag är övertygad om att avsikterna är goda men anser samtidigt att det nu skulle vara hög tid att gripa sig an många problem mera pragmatiskt. Under dagistiden och under de första skolåren borde man fokusera på att ge barnet trygghet, närhet och ha tid att möta och se varje barn. Det förutsättet mera personal med en lön som man kan leva på och som motiverar. Finns det något yrke som kan tänkas vara viktigare än att ge den kommande generationen en bra start i livet? A och O är tillräckligt många famnar och händer! Fast personal med lång erfarenhet upptäcker tidigt problembarnen och då hjälp sätts in i tid behövs mindre insatser senare. För att höja yrkets status borde långvariga arbetsförhållanden premieras och vårdarna borde ha möjlighet använda sig av sitt eget bondförnuft och göra egna val utgående från sin egen personlighet. Riktlinjer för pedagogiken är bra men tryggheten, närheten och fasta mänskorelationer borde prioriteras under barndomsåren. Med den brist på personal som råder i dagens läge äventyras dessa mål. Hälsovården omorganiseras som bäst . Där ligger fokus på organisationen medan det akuta problemet med vårdarbristen kvarstår olöst. När det gäller barnavården hoppas jag att man skulle fokusera på det som är viktigast och senare gå in för sekundära mål som kan tönkas vara viktiga men som inte faller i god jord om inte grunden är hållbar. Om barnen och ungdomarna mår dåligt hjälper det inte med högtflygande mål . Sunda, trygga barn med en god självkänsla kan tackla de utmaningarna vuxenlivet ställer. Och varma, empatiska vårdare som uppskattas och får påverka sitt eget jobb är en förutsättning för det.
Tack för din reflektion! Vi är helt ense om betydelsen av småbarnspedagogernas arbete och vikten av att höja yrkesgruppernas status. Projektet Småbarnspedagogiken – ett framtidsjobb, som finansieras av bl.a. Svenska folkskolans vänner, och som leds av Sydkustens landskapsförbund, har just det här som målsättning.