Hur ska lärarutbildare och fortbildningsanordnare hänga med när skolan skiftat fokus och samhället förändras blixtsnabbt? Lärorikt har samtalat om trender och förhållningssätt med utbildningsplanerarna Mia Skog, John Henriksson samt professor Fritjof Sahlström.

– Vi skulle önska att vi inte alls skulle behöva finnas och att lärarfortbildningen skulle ske spontant i den miljö där lärarna finns. I stället skulle lärarna ha hittat sina egna lärstrategier och ha den tid och de resurser som behövs för att utvecklas i det nya samhället, säger Mia Skog.

Hon arbetar tillsammans med John Henriksson vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, CLL, där man producerar aktuella fortbildningshelheter.

Utvecklingen går hela tiden mot mera omfattande utbildningshelheter där olika kompetenser går in i varandra.

John Henriksson

John Henriksson beskriver dagens lärarfortbildning.

– Det fanns en tid då den var lika med föreläsningar, men nuförtiden betonas kollegiala processer där lärarna tillsammans skapar någonting nytt. Utvecklingen går hela tiden mot mera omfattande utbildningshelheter där olika kompetenser går in i varandra. Mia brukar säga det så snyggt, att man helt enkelt tar på sig olika glasögon.

Lärarutbildning med lång hållbarhet

Här startar ett långt samtal kring hur lärarutbildningen och fortbildningen förändras i en tid av fokusförskjutning. Den nya läroplanen har en starkare betoning på kompetenser och färdigheter inom samtliga stadier. De här har lett till en starkare betoning på individualistiska processer. Vad ställer det här för krav på dagens lärare och lärarutbildare? 

I samtalet ingår också Fritjof Sahlström som är professor i pedagogik vid Helsingfors universitet. Han lyfter fram betydelsen av en lärarutbildning som ger kunnande och kompetenser som har en lång hållbarhetstid.

– När man är mitt uppe i en förberedelse för sitt praktiska arbete så tänker man kanske inte på att det man kommer att ha störst nytta av senare, är det som för stunden kan se ganska onyttigt ut. Det kan till exempel vara klassisk bildning och förmågan att teoretisera. 

Han beskriver ingående det spännningsfält som alltid finns mellan att få med sig en praktisk verktygslåda ut på fältet, och det förhållningssätt som akademiseringen ger.

– Den här spänningen kan i bästa fall var mycket konstruktiv, produktiv och skapa en koppling mellan teori och praktik, men det ställer nog till det också, säger han.

Flexibel fortbildning på skolan

Enligt utbildningsplanerarna vid CLL finns det just nu ett starkt behov av fortbildning inom området som gäller bedömning. 

– Hur ska man bedöma kompetenser, hur kommunicerar man det till föräldrarna och hur ska man få till en samsyn i kollegiet? Det här är väldigt spännande. Du drar i ett nystan och så kommer det fram lite olika formationer beroende på var du drar. Alla kompetenser och ämnen är lite intrasslade i varandra, säger Mia Skog.

Rent konkret kan det gå till så att någon från CLL anländer till en ledningsgrupp där målsättningen är att skapa en samsyn i kollegiet.

­– Inledningsvis gör vi olika sorteringsövningar för att få igång ett samtal. Var befinner sig kollegiet nu och vart vill man gå? Sedan erbjuder vi olika typer av materialpaket som kollegiet kan plocka ihop och på det sättet skapa sin egen kollegiala lärstig utifrån skolans egen kartläggning, säger Mia Skog.

Komplext uppdrag

Världen har som bekant förändrats oväntat mycket under de senaste åren, men har det avspeglat sig på lärarutbildningen?

Fritjof Sahlström tycker att det inte skett så stora förändringar när det gäller den stora bilden. Han är själv en vän av förändringar som sker i måttlig takt.

Den verkligt stora förändringen kom 1974 när klasslärarutbildningen togs in på universiteten.

Fritjof Sahlström

– Den verkligt stora förändringen kom 1974 när klasslärarutbildningen togs in på universiteten. Efter det har det skett en gradvis utveckling där de anställda blivit mera självständiga vetenskapsmän och -kvinnor. Så här såg det inte ut för tio år sedan om man talar om Åbo Akademis lärarutbildning.

Ju längre samtalet framskrider, desto tydligare blir det hur komplext uppdraget är för alla som ska utbilda lärare i vår samtid. Några trender som syns är ämnesövergripande pedagogik, digitalisering, frågor som berör psykisk hälsa, jämställdhet och mångfald. 

– Ingredienserna i den fina buljongen har ökat. Tidigare hade vi en kunskapsbas och ett innehåll vi ville ge eleverna, men nu arbetar vi med betydligt större dimensioner, säger Mia Skog.

Medieverkstad med moduler

De indviduella tankesättet syns inte enbart i klassrummen. John Henriksson berättar om CLL:s projekt Mediaverkstaden som nu är klar för slutrapport.

– Där har vi erbjudit ett jättestort paket, och lärarna har själva fått skapa sin egen lärstig uifrån moduler som de upplever att de just nu har behov av i sitt abete. Film, bild, plansch, ljud, poddar, med mera.

En annat exempel är en utbildning inom lärarledarskap. 

– Målgruppen är inte rektorer utan lärare som kanske funderar på sitt eget ledarskap i klassrummet. Vilket är just ditt elevunderlag, ditt kollegium och din kontext? säger John Henriksson och beskriver det individualistiska tankesättet som ligger som grund.

Jag är oroad över att små kommuner inte kommer att ha samma muskler att driva sin utveckling som de stora.

John Henriksson

Ibland händer det också att kommunerna anlitar CLL för att få hjälp med att driva egna projekt. 

– Jag är oroad över att små kommuner inte kommer att ha samma muskler att driva sin utveckling som de stora. Där har vi en viktig roll när det gäller att se till att de små kan vara med och ta lärdom av det som de större gör, säger John Henriksson. 

När CLL skapar fortbildning planerar man därför verksamheten i stor utsträckning utifrån ett regionalt behovsbeprövat perspektiv. 

När AI kan mera än lärarna

Snart kommer vi inte oväntat in på en diskussion om artificiell intelligens, och John Henriksson säger att lärarna efterlyser mera fortbildning. Andra tematrender som syns är hållbarhetsfrågor, digital kompetens och multilitteracitet. 

Fritjof Sahlström beskriver i ett historiskt perspektiv den stora samhällsförändring som just nu är på gång. Tidigare var det prästen och läraren som satt på all kunskap.

– I dag kan AI det mesta bättre än vad lärarna kan. Det här ställer jättemånga intressanta frågor till en utbildningssektor där just kunskapen stått i centrum, säger han.

Vad ska vi ha i huvudet? Vad ska vi ha i ryggmärgen och vad får vi använda de digitala hjälpmedlen till?

Mia Skog

– Allting bottnar i synen på lärande. Vad ska vi ha i huvudet? Vad ska vi ha i ryggmärgen och vad får vi använda de digitala hjälpmedlen till, säger Mia Skog.

Pengar styr innehållet

Inom lärarutbildningen arbetar man långsiktigt, och under en femårsperiod ska man formas till lärare. Inom CLL förutsätts man reagera betydligt snabbare på tidens anda. Här finns ingen läroplan och inga direkta styrdokument man måste följa. Däremot styrs verksamheten i större utsträckning än man kanske kunde tro av finansiärerna. Medlen kommer från Utbildningsstyrelsen och undervisnings- och kulturministeriet, fonder och stiftelser, samt en del via kommunerna.

– Vi styrs alltid av dem som har pengarna och vad de bestämmer att bevilja. I slutändan är det inte vi som bestämmer allt, säger John Henriksson.

En ”projektrumba” på fältet

Fritjof Sahlström talar om ”hanke-humppa” som på svenska betyder ungefär ”projektrumba”.

Nu är man tvungen att ge sig in i kortare projektprocesser, även när det gäller områden som består av vanlig kontinuerlig verksamhet som ska upprätthållas. 

Fritjof Sahlström

– Det här syns i betydligt större utsträckning än för tjugo år sedan. Nu är man tvungen att ge sig in i kortare projektprocesser, även när det gäller områden som består av vanlig kontinuerlig verksamhet som ska upprätthållas. 

Enligt John Henriksson finns det också i bakgrunden olika EU-ramverk som påverkar lärarutbildningarna. 

– Från EU:s direktiv gällande kompetenser går det inte en vacker röd tråd ner tilll klassrummet, utan den är väldigt trasslig. Tråden rör sig, och det krävs mycket av lärarna för att de ska få tag i den. Läromedlen har inte heller hängt med på finlandssvenskt håll, säger Mia Skog.

Välmående måste prioriteras

Samtalet börjar gå mot sitt slut. Enligt Fritjof Sahlström finns det ett område som inte beaktas i tillräckligt stor utsträckning inom dagens lärarutbildningar. Det handlar om elevernas psykiska välmående. Färska rapporter visar att många unga inte mår så bra i dag.

Professorn medger att det här är ett område som inte finns med som tydliga identifierade delar när man i dag utbildar småbarnspedagoger, klasslärare och ämneslärare.

– För dagens ämneslärare är det här extra aktuellt eftersom det i allra högsta grad berör deras åldersgrupp.

Sahlström säger att det här samtidigt tangerar den eviga diskussionen om vad man då i stället ska ta bort från utbildningen. Ämneslärarnas pedagogiska utbildning är kort redan nu, endast ett år.

– Det är helt säkert att vi behöver mera diskussion, mer utrymme och större kunnande för den här allvarliga utvecklingen som nu är på gång i vårt samhälle. Där lyckas vi inte i dag, konstaterar Fritjof Sahlström krasst.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.