Erfaren lärare: “Trygghet i klassrummet byggs med disciplin – men också med varm närvaro, uppmuntran och humor”

I det spartanskt inredda klassrummet i Myllypuron peruskoulu finns tydliga regler: jackan ska hängas på knaggen och skorna ska ställas med tåspetsen mot väggen.

– Grunden för trygghet i skolan börjar i den fysiska miljön. Det är väldigt viktigt att varje elev har ett eget klassrum med en egen pulpet och plats för sina egna saker. Det ger en känsla av något bestående när livet annars kan kännas utspritt och föränderligt.

Klasslärare Juha Laitinen kallar sig en lärare av den gamla skolan. Han har inte mycket till övers för öppna klassrumslösa lärmiljöer. Laitinen utstrålar auktoritet men också lugn, vänlighet och värme.

– Mina elever kan kanske till en början uppleva mig som sträng. Men genom att sätta tydliga gränser bygger jag upp en grundtrygghet i klassrummet så att alla vet vad som gäller och kan slappna av. I undervisningen använder jag sedan mycket humor för att väcka elevernas motivation.

Klassrummet kan vara den enda trygga platsen i barnets liv

Juha Laitinen inleder i höst sitt trettioandra år som klasslärare i Myllypuron peruskoulu i Kvarnbäcken i Helsingfors. Det är en stor skola med omkring tusen elever från tiotals olika kulturella och språkliga bakgrunder. Laitinen har lärt sig att känna igen tecknen på att allt inte står rätt till i ett barns liv.

– Det kan handla om en allmän orolighet. Eleven kanske orkar sitta stilla och koncentrera sig under en lektion – men exploderar sedan på nästa. Det kan vara barn som inte byter kläder på flera dagar. Det kan också handla om barn som aldrig vill lämna klassrummet, eftersom det är den enda trygga platsen i deras liv.

Laitinen understryker att lärarens roll blir extremt viktig i de här fallen. För många barn är läraren den enda vuxna som lyssnar, förstår och uppmuntrar.

Han minns en händelse för nästan 20 år sedan när han som ung lärare insåg hur illa ställt vissa barn har det.

– Det var måndag och en liten mager kille hade satt sig i matsalen med en enorm hög pasta framför sig. Högen på tallriken var säkert 15 centimeter. Lite skämtsamt frågade jag om pojken inte hade fått något att äta under helgen. Han svarade allvarligt på frågan: nej.

Trygghet i klassrummet är att alla behandlas lika

Under det förra skolåret har Juha Laitinen haft fler kontakter med polisen än någonsin tidigare. Laitinen säger att Kvarnbäckens gator har blivit oroligare, och våldsamheterna syns också på skolgårdarna.

– När övertramp sker i skolan avbryter jag genast undervisningen för att reda ut händelsen. Vid behov tillkallar jag polis och i allvarliga fall görs en brottsanmälan. Jag tror det är bra att unga som beter sig våldsamt i skolan genast får känna av konsekvenserna.

Det har hänt att tidigare elever har kommit fram och tackat mig för att jag ingrep kraftigt när deras liv var på väg åt fel håll.

Laitinen berömmer polisens skolverksamhet. I vissa fall kan ett snabbt ingripande vara bättre än att enbart boka tid för ett samtal med skolkuratorn, som i värsta fall inte har tid förrän senare. Då kanske inget händer och våldet får fortsätta, säger han.

– Det har hänt att tidigare elever har kommit fram och tackat mig för att jag ingrep kraftigt när deras liv var på väg åt fel håll.

I en mångkulturell miljö blir det särskilt viktigt att behandla alla lika, säger Laitinen. Det går enligt honom inte att väga in enskilda elevers personliga bakgrund när det gäller disciplin och konsekvenser. Här efterlyser han en starkare samsyn inom lärarkollegiet.

– Jag ryggar tillbaka för lärare som bär på någon personlig ism eller ideologi och därför anser att elever från mer utsatta grupper kan särbehandlas. För mig är jämlikhet att alla behandlas lika, oavsett bakgrund.

Det viktigaste i lärarrollen ryms i ett ord

När jag ber Juha Laitinen att sammanfatta kärnan i det som bygger en trygg skolmiljö och ger förutsättningar för god undervisning, landar han i ett enda ord: det finska välittäminen. Omsorg, vikten av att bry sig om varandra, är också huvudbudskapet i det tal han höll på skolavslutningen till elever, kolleger och vårdnadshavare.

– Omsorg börjar hos var och en av oss. Först måste vi bry oss om oss själva, sen kan vi bry oss om andra. Omsorg växer från individen till familjen, klassen och hela skolan.

Omsorg börjar hos var och en av oss. Först måste vi bry oss om oss själva, sen kan vi bry oss om andra. Omsorg växer från individen till familjen, klassen och hela skolan.

För Juha Laitinen sträcker sig omsorgen om eleverna också utanför skolområdet. På fritiden brukar han besöka ungdomsgården i Kvarnbäcken. Där hänger oftast de elever som ”har flest läxor ogjorda”, som Laitinen uttrycker det.

– Men jag är inte där för att påminna dem om skolarbetet, utan för att visa att jag är närvarande och bryr mig om dem. Jag byter några ord, frågar hur deras planer för dagen ser ut och när de får nästa mål mat. Trots att man inte får någon extra ersättning för det här rekommenderar jag det till alla lärare. Många konflikter i klassrummen kan undvikas om man har byggt upp en god relation till sina elever.

Sommaren är kaotisk för många barn

Jag träffar Juha Laitinen dagen före vårterminens avslutning. När den här artikeln publiceras har höstterminen precis börjat. Laitinen säger att sommaren kan vara en kaotisk tid för många barn.

– Vissa elever utvecklas enormt under sommaren, andra stampar på stället eller tar några steg bakåt. En femtedel av mina elever brukar återvända till skolan efter sommarlovet med omvänd dygnsrytm. Att få rytmen i skick så att de här eleverna orkar hänga med i undervisningen kan ta upp till en månad eller två.

När lärarens ansvar för eleverna minskar under sommaren behöver vårdnadshavarna ta ett större ansvar. Det här brukar Laitinen understryka när han talar med vårdnadshavarna.

– Ansvaret vilar på en pall med tre ben: eleven, vårdnadshavaren och läraren. Om något av benen brister faller allt ihop.

Numera, när största delen av kommunikationen med vårdnadshavarna sker digitalt, har Laitinen märkt att diskussionerna lätt blir mer känsloladdade och ilskna.

– I början av varje läsår brukar jag kalla till föräldramöte där vi lägger upp spelregler: När det uppstår en konfliktsituation sover vi en natt på saken innan vi kastar oss över telefonen. Det gäller både föräldrar och lärare.

Det gäller att förstå sitt ansvar när man möter ett barns äkthet

Med över 30 års erfarenhet som lärare säger Juha Laitinen att det finaste i yrket är barnens äkthet.

– Varje gång ett barn stiger in i klassrummet med klara ögon och utan fördomar står man som lärare inför något stort. Det gäller att förstå det ansvar man har i den stunden – är man oaktsam kan man göra stor skada, men om man inser sitt ansvar kan man vara ett väldigt gott exempel i det här barnets liv.

Sommaren tillbringade Juha Laitinen ute på stugan med röjsågen i handen. Hans far gick bort i fjol, och under skolåret hade han inte tid att sörja. Men när lärarjobbet tar paus har han tid för sina egna funderingar och, som han uttrycker det, att lägga relationen till sin pappa till rätta.

– Om jag under skolåret hade tillåtit mig att släppa greppet om klassen för att ge tid åt min egen sorg hade eleverna inte klarat sig. Det säger något om läraryrket.

Det är en sjätteklass som Juha Laitinen tar emot när höstterminen drar i gång. Själv inleder han sitt trettioandra år som klasslärare i Myllypuron peruskoulu. Kärnan i hans lärarroll består, och ryms i ett enda ord – omsorg.

Profil

• Juha Laitinen, 56 år. Klasslärare i Myllypuron peruskoulu i Helsingfors, där han inleder sitt trettioandra läsår under hösten 2026.
• Det bästa med att vara lärare: ”Barnens äkthet och kolleger som ger vänskaper som varar livet ut”.
• Det mest utmanande i läraryrket: ”Att släppa taget om en klass efter sex år tillsammans – och ibland se ett barn vara på väg åt fel håll utan att kunna stoppa tåget.”

Temat Trygghet lyfter ämnet ur många olika perspektiv – via den här länken hittar du hela temahelheten.

• Brottslighet
• Grundläggande utbildning
• Grundskolan
• Trygghet
• Våld