Tre rektorer i samtal: Så bygger vi trygghet i skolan i oroliga tider

De senaste åren har många skolor ställts inför situationer som tidigare varit sällsynta. Det har aktualiserat frågor om både säkerhet, ansvar och ledarskap. Jyrgen Wiklund är rätt ny som rektor i Isonkyrön yläkoulu, men har nyligen lett sin skola genom flera uppmärksammade skolhot som skapat stora rubriker i media. Catharina von Schoultz, rektor för Medborgarinstitutet på Åland, har fått ompröva rutiner och arbetssätt efter att bland andra Hufvudstadsbladet och flera åländska medier rapporterat att skolan haft en timlärare med nynazistiska kopplingar.

– Det handlade om en lärare som undervisat endast några timmar hos oss, men det väckte starka reaktioner. I slutändan ledde det ändå till en bra diskussion om de juridiska frågorna kring hur man hanterar en anställds samhällsfientliga åsikter.

Marianne Pärnänen från Katedralskolan i Åbo har varit gymnasierektor i snart trettio år och har lång erfarenhet av trygghetsfrågor.

Trots olika utgångspunkter har de alla tre fått större anledning än tidigare att ställa sig frågorna: Vad är trygghet? Vad får människor att känna sig trygga, och hur gör man i praktiken?

Trygghet är grunden för allt lärande

– Lärarens viktigaste uppgift är att vara den tryggaste personen i klassrummet, säger Marianne Pärnänen.

Lärarens viktigaste uppgift är att vara den tryggaste personen i klassrummet.

Hon skiljer tydligt mellan safety (trygghet) och security (säkerhet). Själv vill hon framför allt lyfta fram den psykologiska tryggheten i gruppen – att ingen ska behöva vara rädd för någon eller något i klassrummet.

– Det här är faktiskt a och o för allt lärande och något vi borde lyfta fram ännu mera än den fysiska säkerhetsaspekten. Men det är förstås också viktigt att vara förberedd och ha krisplaner och strukturer i skick.

Trygghet i skolan handlar också om arbetsro

Catharina von Schoultz har på flera sätt en annorlunda vardag än de två andra rektorerna. Institutets verksamhet är utspridd på 16 kommuner och ett sjuttiotal timlärare. Det ställer krav på god kommunikation, både i fysiska och digitala möten. Efter händelsen med den nynazistiska timläraren har institutet infört nya rutiner.

– Alla våra kursledare skriver numera under ett avtal där de bekräftar att de tagit del av vår värdegrund och likabehandlingsplan och åtar sig att följa dem i sitt arbete.

Eftersom fri bildning inte är lagstadgad verksamhet måste institutet i ekonomiskt tuffa tider aktivt värna intressenternas förtroende. Det förutsätter att det upplevs som tryggt och att krisplaner och processer är i skick. Marianne Pärnänen inflikar att Katedralskolan har en stabilare existensgrund.

– En sund tanke är ändå att hela tiden fråga sig: För vem finns vi till? Det förhållningssättet skapar också trygghet i vardagen.

Polisens ankarteam stödjer rektorerna

När något allvarligt händer står rektorn i hetluften, men det är inte fullt så ensamt på toppen som man kunde tro. Jyrgen Wiklund hänvisar till polisens ankarverksamhet som finns på många olika orter i Finland.

– I det team jag anlitar finns en konstapel, två specialiserade socialarbetare och en person med lång rektorserfarenhet. Jag kan alltid ringa upp någon av dem, och de är ett jättebra stöd. Ibland känns det tryggt att kunna backa upp sitt eget resonemang genom att hänvisa till vad polisen säger.

Catharina von Schoultz får vid behov hjälp av Mariehamns stads kommunikationsavdelning, till exempel i mediehantering. Därtill erbjuder kommunen en säkerhetssamordnare som tidigare arbetat som polis.

Marianne Pärnänen har också goda erfarenheter av polisens ankarteam, och i det egna kollegiet finns en erfaren och utbildad person med säkerhetsansvar.

– Jag känner mig på inga sätt ensam, men på mindre orter kan situationen vara helt annorlunda, och det råder en stor ojämlikhet mellan olika kommuner.

Byn där alla känner alla på gott och ont

På de mindre orterna tillför småskaligheten ändå en viktig trygghetsaspekt. Jyrgen Wiklund citerar låten You’ll Never Walk Alone och säger att man aldrig ska underskatta en person som funnits med länge i verksamheten.

– Den tryggaste människan i vår skola är en sådan som känner precis alla, och har stenkoll på vem som rör sig i huset och vad som händer i byn.

Marianne Pärnänen nämner här faran med Åbo stads nuvarande planer på nya daghemsenheter med upp till 500 barn.

Catharina von Schoultz lyfter ändå ett varningens finger. Hon bor på en ö som har stor inflyttning från andra länder, och skolan hon leder erbjuder omfattande integrationsutbildning.

– Signalen får inte bli att om jag inte känner dig, så ska jag genast bli otrygg.

Oroligheterna i världen har satt sina avtryck också på Fredens öar, som Åland brukar kallas på grund av sin internationella status som demilitariserat område.

– Vår erfarenhet är ändå att de som kommer från krigszoner har en resiliens som ibland kan lugna ner oss andra. De vet att det går att leva trots osäkerhet, och det här visar att upplevelserna av begreppet trygghet kan vara högst personliga.

Hur övar man krisberedskap utan att skapa oro?

I många kommuner har världsläget lett till att man börjat öva inför krigshot och större katastrofer. Skolan är inte en ensam ö som ska ansvara för sin egen trygghet och säkerhet. Utvecklingen syns också i Medborgarinstitutets kursutbud, där man erbjuder kurskonceptet 72 timmars beredskap.

– Världen har blivit mer otrygg, men inställningen är att vi klarar oss, tillsammans. Vi är mer förberedda än tidigare, och därför starkare än förr, säger Catharina von Schoultz.

Många unga är redan ångestfyllda, och det kan finnas elever som inte alls kan vara med under krisövningar.

Jyrgen Wiklund påminner om en viktig sak man behöver ha i åtanke.

– Många unga är redan ångestfyllda, och det kan finnas elever som inte alls kan vara med under krisövningar. I vår skola säkerställer vi att det finns en kurator eller skolcoach till hands om man till exempel utför en oanmäld brandövning mitt under en lunchpaus.

”Farliga människor hittar alltid ett sätt”

I Isonkyrön yläkoulu har man varit med om flera beväpnade skolhot. Efter varje händelse har man stärkt den fysiska säkerheten. I regel är ytterdörrarna numera stängda och identifieringen sker via mikrofon. Därtill har skolan kamerabevakning.

Känner sig skolans elever tryggare nu? Jyrgen Wiklund hänvisar till de undersökningar som skolan utfört bland elever och föräldrar.

– De nya säkerhetsåtgärderna har faktiskt tagits emot väl, och de flesta verkar uppfatta det som en bra sak, även om det förstås är tråkigt i grunden.

Marianne Pärnänens åsikt är att man inte kan garantera absolut säkerhet genom rigorösa fysiska säkerhetsåtgärder.

– Den som vill göra någon annan illa hittar alltid ett sätt. Men det är förstås viktigt att öva olika scenarier för att undvika beteendemönster som flykt och ”freeze” när något händer.

Rektorn behöver is i magen när det krisar

Trots ankarteam och externt stöd står rektorn ändå i händelsernas centrum när något dramatiskt sker. Vad är det viktigaste då?

– Att hålla huvudet kallt, vara lugn och inte bli hispig, säger Pärnänen.

– Is i magen, följ de roller som finns inskrivna i krisplanerna, och glöm inte att på förhand inkludera alla nyanställda i processerna, säger Wiklund.

Det långa samtalet börjar gå mot sitt slut. Ämnet intresserar och det känns viktigt att få samtala tillsammans om stora svåra frågor. Finns det någon fråga som blivit glömd?

– Ja, frågan om vi någon gång tvivlat på att vi gjort rätt.

Catharina von Schoultz besvarar den spontant.

– Ja, ofta tvivlar man, men mitt i krisen finns det inga klara svar, och därför måste man ha stor nåd med sig själv som rektor.

• Ledarskap
• Rektorskap
• Säkerhet
• Trygghet