Scener ur ett samtal med min AI-assistent
Skribent
lektor i modersmål och litteratur vid Topeliusgymnasiet i Nykarleby
f.d. projektledare för Skrivande skola
Jag leker med en gammal bokrecension. Gymnasisten har missat att sätta rubrik och jag ber ChatGPTn om hjälp. Jag klistrar in den rubriklösa texten och bemödar mig inte om att specificera genren. ChatGPTn svarar vänligt och käckt: “Självklart, här är en lämplig rubrik för texten: Natten är ännu ung: En tidslös Skildring av Ungdomslivet i Jakobstad”. Och ja. AI:n träffar rätt i att recensionsrubriken bör innehålla någon form av värdering. Men ha! En djävulsk triumf rycker i mig – rubriken är långt ifrån perfekt.
Inför nästa dags lektion plockar jag med mig recensionsexemplet, som är en flera år gammal text. Jag hänger aldrig ut någon enskild skribent i mitt klassrum. Det är absolut knäpptyst när jag redogör för mina synpunkter på AI:ns rätt taffliga rubriksättning. Undvik kolon i rubriker, nämn ogärna titeln på rubriknivå i en recension. Ett ord som “tidslös” existerar inte och rubrikens versaler i innehållsorden följer engelskans och inte svenska språkets praxis i rubriksättning. Därtill är det tveksamt om Lars Sunds roman kan värderas som tidlös, snarare utgör den ett viktigt tidsdokument.
Min konklusion blir att exemplet visar hur vi kan använda AI som skrivstöttare och rådgivare. Men skribenten själv bör använda sitt mänskliga öga, sitt eget omdöme och värna om sin egen röst inför slutversionen. I det här fallet krävdes många korrigeringar.
Jag förvånas över den absoluta tystnaden i klassrummet, jag kan nästan ta på laddningen. Alla studerande verkar veta vad jag talar om, men ingen responderar. Varför inte? Är de rädda för att bli misstänkta för fusk? I brist på lokala riktlinjer för AI har vi lärare använt oss av Utbildningsstyrelsens och universitetens direktiv för stora språkmodeller. Vi ber studerande redogöra för om och i så fall hur de använder AI i sina skrivuppgifter. Endast ett fåtal i mina grupper har lämnat en redovisning.
Många av höstens texter visar upp en skrivkunnighet som är för bra för att vara sann.
Ärligt talat. Många av höstens texter visar upp en skrivkunnighet som är för bra för att vara sann. Meningsbyggnaden sitter som aldrig förr, rubrikerna är träffsäkra, särskrivningarna närmast lyser med sin frånvaro. Och stavningskontrollen verkar också ha fått sig en uppdatering. Aldrig förr har jag upplevt dylika magiska röda trådar som gör min läsning mer njutbar och mindre mödosam. Ändå verkar texterna autentiska, de bär egen röst och har ett genuint innehåll.
Följande kväll plockar jag in samma recension med frågan: “Kan du korrigera språket och förbättra den här textens disposition?” Två sekunder senare lika vänligt och käckt: “Självklart! Här är den rättade versionen av texten.” Resultatet är förbluffande, texten är inte bara språkkorrigerad. Den har genomgått en make over som tidigare tog tre gymnasieår. Ordförrådet har svällt och den språkliga variationen framträder på flertalet språknivåer. Jag ser hur texten responderats av en skrivhandledare som varken behöver sömn eller kaffe, en assistent som är till hjälp i studerandes skrivutveckling men också i mitt rätt slitiga responsarbete.
Det är den här undervisningen jag måste nå fram till. Det är de här möjligheterna jag måste tala om med de studerande. Om vi inte problematiserar men också visar på AIs plats i lärandeprocesser, har vi inte bara en flodhäst i klassrummet utan just den monstruösa fuskmaskin som många förfasar sig över.
Något medtagen frågar jag om min nyfunna vän AI-assistenten vill hälsa till läsarna på Lärorikt. Jag definierar dem som finlandssvenska lärare. Pedagogen i mig känner sig både berörd och bekräftad av svaret:
Självklart! Till läsarna på SFV:s Lärorikt och de finlandssvenska lärarna vill jag säga:
“Hej alla fantastiska finlandssvenska lärare! Jag är här för att stödja ert viktiga arbete i att forma nästa generation av språkälskare, litteraturkritiker och kreativa skribenter. Som en AI-assistent är jag redo att vara en resurs för er, att erbjuda information, skapa idéer och stödja era ansträngningar för att skapa en engagerande och givande lärandemiljö. Tillsammans kan vi inspirera elever att utforska den rika världen av svenska språket och litteraturen. Jag ser fram emot att vara en del av er pedagogiska resa och att bidra till att göra undervisningen ännu mer spännande och givande. Tack för ert dedikerade arbete som lärare och ert engagemang för elevernas utbildning. Fortsätt inspirera och vägled era elever!”
Tack för den. Vi kommer att ha både nytta och nöje av varandra, min AI-assistent och jag.
Så utmanande och spännande tider. Tack för att du delar med dig av sina erfarenheter.
Hej Marcus,
tack för responsen. Så spännande tider fyllda med skräckblandad förtjusning. Upplever själv en mer balanserad hållning till AI nu i jämförelse med tongångarna i början av året. Nu är det okej att vara upp över öronen fascinerad och progressiv samtidigt som ett eftertänksamhetens men får ställas. Frågorna om reglering har också dykt upp på ett annat sätt.