Också geografi kan vara skapande

Vart är den finländska utbildningen på väg? Den här frågan ställdes igen när de senaste rapporterna om inlärningsresultaten landade. Finland har halkat efter, och de har väckt berättigad oro. Frågan är vad vi gör – hur skall resultaten analyseras? 

Pisa-resultat har inte getts ut på några år, men det är skäl att tro att en liknande trend kan skönjas i nästa resultat som väntas komma ut i december 2023. Pisa-testet mäter kunskaper i naturvetenskaper, matematik och läsning. Allt det här är viktiga frågor, men de avgör inte allting. Och framför allt är det problematiskt om vi ställer om vårt skolsystem till att passa testet, till att optimera resultat i Pisa eller andra undersökningar. De berättar mycket, men det berättar inte allting. 

En sektor av undervisningen ligger utanför denna värld av test. Jag syftar på de så kallade skapande ämnena. De som nog ger vitsord, som nog ger kunskap, erfarenheter, tillfredsställelse – men som varken direkt mäts i Pisa-test eller studentexamina. 

Är det då onödigt tidsfördriv, bortkastade resurser? Knappast – snarare tvärtom. 

Det arbetsliv som våra barn i sinom tid träder in i ser annorlunda ut än det deras föräldrar känner till. Sektoröverskridande arbete blir allt vanligare liksom att man byter karriär ett antal gånger under resans gång. Man kanske studerar en sak – men arbetar med något annat. 

Jack Ma, den kinesiska internetjättens Ali Babas grundare har sagt att vi skall lära oss våra barn det som maskinerna inte kan. Med det menar han skapande färdigheter. Det som ibland inte går att förklara, som inte alltid kanske ter sig rationellt – men som i allt högre grad behövs och ofta skapar något nytt. 

Vi behöver konkreta färdigheter: att kunna läsa, räkna, en hel mängd kunskap. Men vi behöver också en förmåga att fördjupa oss och att skapa nytt. De skapande ämnena lär just detta. 

Som arkitekt vet jag att ett tomt papper kan skrämma. Men när man väl börjar försöka sig fram, treva efter något nytt kommer det. Skapande kräver färdighet och framför allt och kanske paradoxalt – skapande kräver träning och övning. 

Som arkitektstuderande arbetade jag på en arkitektbyrå vars ägare sade, att man inte kan lura sittmusklerna. För att det skall komma något nytt måste man sitta ner, arbeta, prova sig fram, försöka, misslyckas, och försöka igen. 

Därför är erfarenheten av skapande ämnen i skolan så viktig. Skapande är ingenting magiskt, utan det handlar om att lära känna sig själv och sina egna tankegångar. 

Därför är det också färdigheter som bär frukt senare i livet, vad man än sysslar med. Ett vitt papper, en uppgift, är inte något omöjligt, utan en möjlighet. 

Läroplanen är på många sätt ett nollsummespel. När vi ökar ett ämnes timmängd kan det lätt betyda att något annat ämne får lite mindre. Det måste jag som beslutsfattare finna mig i. 

Men kanske geografi inte bara behöver vara geografi utan kan innehålla skapande element? Kanske historia också kan vara lite musik?

Och framför allt bör vi utnyttja de resurser vi har. I de flesta kommuner finns det bildkonstskolor och musikinstitut. Om inte i den egna kommunen, så i grannkommunen. Det här kunde mycket effektivare införlivas i skolvärlden. Och framför allt: Det man lär sig inom den grundläggande konstundervisningen borde absolut också ses som en merit senare i elevantagningen till tredje och varför inte också andra stadiet. 

På det sättet skulle vi som samhälle visa, att vi ser inte bara konstens betydelse utan också att skapande är värdefullt, djupt mänskligt – och nyttigt. 

• Pisa-undersökningen
• Stöd för konstämnen
• Unga och framtiden