Baskunskaper, normkritik och mera samarbete – det här önskar föräldrarna av skolan
Debatten om den finländska grundskolan går het. Vilken riktning ska skolan ta för att höja både betyg och välmående? Vi har talat med några föräldrar på olika håll i Svenskfinland om bland annat skolans uppdrag.
Jonas Lindholm betraktar de gamla äppelträden i sin trädgård i Ekenäs. Skörden ser lovande ut. När intervjun görs är sommarlovet inne på sin sista vecka, och snart tar skol- och jobbvardagen vid i familjen Lindholm igen.
– Jag tror att skolan i Finland som helhet är en av världens bästa. Skolan har utvecklats enormt sedan jag själv var barn. Lärarutbildningar är väldigt populära. Att den finländska skolan väcker stort intresse utomlands berättar väl också om något, säger Jonas Lindholm.
Minna Boström från Korpo, vars yngsta barn börjar i femte klassen, är inne på samma linje.
– Globalt sett har vi en mycket bra skola. Orsaken är att de finländska lärarna har hög utbildning. Som helhet upplever jag den finländska skolan som en trygg miljö, säger Boström.
När det gäller utbildningens kvalitet och lärarnas kompetens ger också Krista Orama från Helsingfors den finländska skolan ett högt betyg. Däremot brister det i de sociala nätverken, anser hon.
Det faller på den enskilda elevens ansvar att armbåga sig fram genom systemet i stället för att man skulle ta gemensamt ansvar för den sociala miljön i skolan och eventuella problem som uppstår.
Krista Orama
– I inlärningen finns stöd att få, men liknande stöd för det sociala saknas. Jag upplever att den finländska skolan är för individualistisk. Det faller på den enskilda elevens ansvar att armbåga sig fram genom systemet i stället för att man skulle ta gemensamt ansvar för den sociala miljön i skolan och eventuella problem som uppstår, säger Orama.
Curla eller lämna vind för våg
I början av år 2023 presenterade Undervisnings- och kulturministeriet en bildningsöversikt som visade på snabbt sjunkande inlärningsresultat inom den grundläggande utbildningen. Särskilt läs- och matematikkunskaperna har dalat kraftigt sedan millennieskiftet, slår bildningsöversikten fast.
I ett land som alltid varit stolt över sitt utbildningssystem blev den offentliga debatten häftig, inte minst eftersom det var riksdagsval i Finland under våren 2023. Kritiken mot skolsystemet var bred och argumenten många.
Bland annat diskuterades föräldrarnas roll, och två ytterligheter lyftes fram: curlingföräldrar som vill detaljstyra sitt eget barns skolgång, och frånvarande föräldrar som beskylls för att överlåta allt ansvar för barnens uppfostran till skolan.
Men hur borde samarbetet mellan hemmet och skolan vara? Enligt Minna Boström kräver ett bra samarbete klart definierade ansvarsområden.
– Att uppfostra är föräldrarnas ansvar, att undervisa är skolans ansvar. Det är klart att dessa två blandas ihop i de lägre klasserna, och om problem uppstår så krävs ett brett stöd. Samtidigt är det viktigt att lärarens roll är klart definierad. Lärarens uppgift är att undervisa.
”Kontakten till skolan väldigt sporadisk”
Till skolans uppgifter hör att meddela föräldrarna om saker som berör det egna barnet. Jonas Lindholm skulle därutöver önska mera information om hela klassens gruppdynamik.
– Det vore fint att få ett eller två meddelanden mer per år om hur det går för hela klassen. Särskilt under de första skolåren formas dynamiken mycket intensivt, och som förälder har man väldigt liten inblick i det, säger Lindholm.
Krista Orama skulle för sin del gärna se ett mycket intensivare samarbete mellan skolan och föräldrarna. Hon upplever att den sociala distans som infördes under coronapandemin i viss mån hänger kvar, trots att pandemin sedan länge är över.
– Jag upplever kontakten till skolan som väldigt sporadisk. Jag skulle önska mera träffar mellan föräldrar och skolans personal där vi tillsammans kunde arbeta för en bättre stämning och en trygg och säker inlärningsmiljö för våra barn.
Orama, vars barn ska börja på fjärde klassen, har erfarenhet av skolsystemen i både Schweiz och Chile. I jämförelse med Finland spelar det kollektiva en mycket större roll utomlands.
– Man lade mera vikt vid den sociala kontexten, och det talades mycket om respekt och hur man ska behandla varandra. Om någon i klassen hade ett problem var det allas problem. Alla deltog i att lösa situationen till förmån både för barnet och hela klassen.
Inlärningen lider när barnet mår dåligt
Skolelevernas koncentrationssvårigheter och försämrade psykiska hälsa har också lyfts fram i den offentliga debatten. Här ser Krista Orama ett samband med individualismen i den finländska skolan.
– Kopplingen mellan det akademiska och barnets sociala värld borde bli tydligare. Skolans uppgift är att se eleven som en helhet. Jag förstår att det inte ligger på lärarens ansvar att se till att eleven har en kompis att gå till efter skolan, men genom mera dialog mellan skolan och hemmet skulle elevens välmående göras till en gemensam sak.
Minna Boström understryker att skolelevernas ökande psykiska problem inte enbart är knutna till skolan. Det är frågan om ett större samhälleligt fenomen som måste lösas på bred front.
Men vi kan inte förvänta oss att lärare också ska vara psykologer och socialarbetare, utan här är det viktigt att jobba på ett bredare plan.
Minna Boström
– Familjer som behöver stöd borde få det i högre grad. Barn som inte mår bra kan inte heller ta till sig undervisning. Men vi kan inte förvänta oss att lärare också ska vara psykologer och socialarbetare, utan här är det viktigt att jobba på ett bredare plan.
Hör mobilen hemma i skolväskan?
Skärmar och annan teknik är en del av alla barns vardag. Att inkludera digital teknik i undervisningen tycker alla intervjuade föräldrar är viktigt. Alla är också överens om att mobiltelefonanvändning är något som kan inverka negativt på barnens koncentrationsförmåga.
– Jag tycker att elever i alla åldrar ska få ha mobiltelefon med sig till skolan, men det är skolan som ska bestämma över vad de får användas till under skoltid, säger Minna Boström.
Jonas Lindholm vill också ge skolan rätt att fatta beslut om mobilanvändning och hur modern teknik i övrigt inkorporeras i undervisningen.
– Utgångspunkten måste vara att det är skolan – inte elever eller föräldrar – som bestämmer vilken roll teknologin ska ha. Skolans policy ska grunda sig på en långsiktig bedömning av elevernas bästa. Skolan kan vara en förebild för ansvarsfulla och psykologiskt hållbara sätt att använda teknologi.
Framtidens skola: grundkompetens och normkritik
I framtidens skola hoppas Minna Boström från Korpo på att man satsar mera på grundkompetenser.
– Man måste kunna läsa, skriva och räkna när man går ut grundskolan. Det är en rättighet.
I stället för att lägga för mycket vikt vid specialkompetens borde skolorna, enligt Boström, satsa mera på baskunskaperna i undervisningen. Dessutom efterlyser Boström koncentrationsövningar.
– Att lära sig att långsiktigt jobba mot ett mål och att koncentrera sig på en uppgift som inte blir färdig genast. Koncentration är något man kan lära sig genom att öva.
Jonas Lindholm från Ekenäs understryker för sin del att utvecklingen i skolan under de senaste årtiondena på nationell nivå har varit snabb. I ivern att reformera ska man vara försiktig, så man inte kastar ut barnet med badvattnet.
Vi måste lugna ner oss, bli mycket mer långsiktiga och lyssna på lärarna, som sammantagna ändå lär vara de största experterna.
Jonas Lindholm
– På ett allmänt plan är det jätteviktigt att inte försöka reparera något som inte är sönder. Vi måste lugna ner oss, bli mycket mer långsiktiga och lyssna på lärarna, som sammantagna ändå lär vara de största experterna. Det är så lätt att försämra skolan om man blir för ivrig att utveckla, så låt oss istället värna om det fina vi redan har.
Mer inkluderande atmosfär leder till att elever mår bättre
Krista Orama från Helsingfors vill att man arbetar mera med värdegrundsfrågor i skolorna.
– Som finlandssvenskar ser vi ofta oss själva som fördomsfria och bejakande av folk med olika bakgrund, eftersom vi själva tillhör en minoritet.
Enligt Krista Orama kan det vagga oss in i en falsk föreställning om att jobbet för jämställdhet och jämlikhet redan är gjort.
– Vi glömmer att vi traditionellt varit en rätt homogen minoritet, vita med förhållandevis goda ekonomiska förutsättningar. Därför har vi inte i praktiken tvingats ta itu med problem som berör rasism och icke-jämlikhet. Om atmosfären i skolorna skulle bli mer inkluderande skulle eleverna må bättre, säger Krista Orama.
– Vi måste inse att det akademiska hänger ihop med det psykologiska och det sociala. I dagens läge missar vi den kopplingen.
