I Uleåborg vill man stärka elevers känslo- och trygghetsfärdigheter genom ny modell
Uleåborg har tagit fram en egen omfattande modell, ”Uleåborgsmodellen” för att motarbeta mobbning, trakasserier och våld i småbarnspedagogiken och grundskolorna. Genom att lära ut trygghetsfärdigheter vill man stärka barns och ungas självkänsla, sociala kompetens och förmåga att försvara sig.
I Myllytullin koulu grundskola i centrala Uleåborg införde man trygghetsfärdigheter i schemat hösten 2021. För närvarande har alla elever en lektion i ämnet varje månad. Klassläraren Anna Maaria Jokitalo undervisar en grupp ivriga och engagerade fjärdeklassare.
– Mina elever är i en ålder då de är väldigt mottagliga och intresserade. De engagerar sig verkligen i ämnet, koncentrerar sig på uppgifterna och gör dem gärna. Lektionen brukar sluta i god anda, säger hon.
Jokitalo har tillsammans med högstadieläraren Jaana Malkavaara haft ansvar för att etablera Uleåborgsmodellen i skolan. Allt bottnar i att motarbeta mobbning i fysiska och digitala miljöer.
Modellen bygger på tre teman: känslofärdigheter och interaktion, överlevnadsfärdigheter och digital säkerhet.
Vi har också övat på trygg beröring av en kompis jämfört med otrygg sådan.
Anna Maaria Jokitalo
– Vi har behandlat frågor om till exempel rätt till eget rum och egna gränser och övat dem på olika sätt. Vi har också övat på trygg beröring av en kompis jämfört med otrygg sådan, säger Anna Maaria Jokitalo.
En del av en större satsning
Enligt Jokitalo har staden skapat bra undervisningsmaterial för lektionsövningar och uppgifter som barnen kan göra hemma med vårdnadshavare. Uleåborg lanserade modellen för känslo- och trygghetsfärdigheter som en del av en större satsning i trygghet, nämligen programmet Tryggt Uleåborg. Säkerhet var ett aktuellt samtalsämne i Uleåborg för några år sedan på grund av flera fall av sexuellt våld mot barn år 2019.
För att kunna leda implementeringen av arbetet i Myllytullin koulu fick Jokitalo och arbetsparet Malkavaara utbildning i ämnet av staden. Under två till tre digitala möten introducerades de ansvariga lärarna i skolorna och daghemmen i modellen, arbetsmetoderna och materialet. Jokitalo skulle gärna ha träffat sina kollegor också fysiskt, men hittills har det inte blivit av.
Undervisningen för varje årskurs följer ett årsschema. Rektorn har öronmärkt en lektion per månad för ämnet för varje klass.
– Vi funderade på lektionens placering i schemat och vilka lärare, särskilt i högstadiet, som skulle ansvara för undervisningen. Nu roterar lektionstidpunkten så att eleverna inte alltid går miste om en lektion i samma läroämne, säger Jokitalo.
Lärare vill öka sin kompetens på området
Med sitt arbetspar introducerade Jokitalo de övriga lärarkollegorna i materialet och så sparkades undervisningen igång. Trots två år av undervisning i trygghetsfärdigheter är det omöjligt att säga om satsningen har lett till färre fall av mobbning i skolan. Enligt Jokitalo vet man inte exakt vilka faktorer som påverkar händelser i skolan. Men eleverna uppskattar undervisningen.
– Överlag förhåller sig eleverna positivt till undervisningen och åtminstone i min klass ser de fram emot lektionerna, säger Jokitalo.
I högstadiet har elevrådets styrelse tagit fram elevrespons.
– Ämnet är intressant, och det finns önskemål om att öka antalet lektioner i det, att kunna förbereda sig bättre inför lektionerna och ha mera fri diskussion om ämnena. Någon vill diskutera frågan ’hur våga vara utan droger’ och sexuellt våld, en annan vill kunna ställa frågor anonymt till läraren före lektionen. En tredje önskar att lärarna skulle få utbildning i att hantera svåra och överraskande frågor som sexualitet, räknar Jokitalo upp.
Responsen från lärarhåll visar att majoriteten tycker ämnet är viktigt.
– En utmaning berör ämneslärare i högstadiet, många upplever att de inte har tillräcklig kompetens för att undervisa i ämnet.
Anna Maaria Jokitalo
– En utmaning berör ämneslärare i högstadiet, många upplever att de inte har tillräcklig kompetens för att undervisa i ämnet. De upplever sig vara utanför sin bekvämlighetszon. Klasslärarna i lågstadiet däremot har inte upplevt samma svårighet, säger Jokitalo.
Vissa lärare upplever också den stora mängden undervisningsmaterial som utmanande. Andra ser det som en fördel som ger möjlighet att handplocka vissa uppgifter för den egna gruppen.
Kallas för ”Mytty-lektioner”
Jokitalo berättar att man i skolan talar om lektionerna med benämningen Mytty, en förkortning av Myllytullin koulun tosiystävä.
– Vi har en logo som vi har tryckt upp på häften som vi använder under lektionerna. Vi talar inte om trygghetsfärdigheter utan om Mytty-lektioner, säger Jokitalo.
Uleåborg har fått mycket uppmärksamhet för sina satsningar i trygghet. Modellen för undervisning i trygghetsfärdigheter ingick också i en färsk utvärdering av antimobbningsmetoder avsedda för grundskolor av Nationella centret för utbildningsutvärdering, NCU.
En öppen ansökan för att delta i utvärderingen resulterade i 27 bidrag, av vilka NCU valde sju. Eftersom metoderna är väldigt olika sinsemellan har de inte jämförts, utan bedömts separat utifrån hur de används, förankras och hurdana resultat de kan leverera.
”Fint med modell för lokala behov”
För att få en överblick av arbetet i Uleåborg samlade man in information och erfarenheter av skolpersonal, inklusive ledning, personal som kände till modellen och annan personal som jobbar med att motverka mobbning. Man hörde också elever och vårdnadshavare.
– Det fina i modellen är att den har utvecklats för lokala behov. Det vill säga den utgår från ett befintligt problem som man försöker hitta en lösning till, säger utvärderingsexpert Niina Rumpu på NCU.
Uleåborgsmodellen utgår från ett material om säkerhetsfostran som tagits fram av Institutet för hälsa och välfärd, THL. Enligt Rumpu har man i Uleåborg ändå satsat på att utveckla innehållet för egna behov. Modellen har införts i stadens lokala läroplan, vilket betyder att det är lätt för skolorna att etablera arbetet som en del av skolans vardag.
Positivt är också det mångsidiga undervisningsmaterialet som också finns översatt till flera olika språk för att också nå familjer med invandrarbakgrund.
Saknas enhetlig modell
De interna och externa experterna som utvärderade modellen hade också några förbättringsförslag till staden, bland annat att i arbetet i högre grad beakta gruppaspekter av mobbning, som ofta sker i grupp. Hittills har man fokuserat särskilt på individen.
Rumpu noterar dessutom att lärarna kunde gynnas av tydligare instruktioner för val av undervisningsmaterial, för att lättare hitta de helheter som passar den egna klassen och tidpunkten.
– Till exempel vilka frågor som skulle vara bra att behandla i en viss årskurs, det vill säga ett slags minimimål för årskurserna, säger Rumpu.
Rumpu kan inte säga hur många olika modeller som tillämpas för att motverka och ingripa i mobbning i skolorna i dag i Finland. Utifrån utvärderingen står det klart att det saknas en enhetlig modell som omfattar såväl preventivt arbete som arbete för att ingripa och följa upp mobbningsfall. Det resulterar i att skolor kan ty sig till många olika modeller samtidigt.
Verksamheten i varje skola borde vara systematisk.
Varför är inte trygghetsfärdigheter en del av den nationella läroplanen?
Det är en bra fråga som är värd att fundera på. I många skolor lär man naturligtvis ut trygghetsfärdigheter, men om man lägger till en lektion i planen så uppstår alltid frågan om vad man då är beredd att lämna bort, avslutar Rumpu.
