Forskaren Christina Salmivalli: ”Små åtgärder mot mobbning kan påverka ett barn femtio år senare”
Trots ökad kunskap, antimobbningsprogram och årtionden av förebyggande arbete utsätts fortfarande många barn och unga för mobbning. Enligt forskaren Christina Salmivalli är det ett misstag att tolka det som att insatserna misslyckats. Tvärtom visar ny forskning att effekterna kan vara betydligt större än vi hittills förstått.
I Institutet för hälsa och välfärds undersökning Hälsa i skolan 2025 uppger nästan var tionde elev i den grundläggande utbildningen att de blir mobbade varje vecka. Nivån är i stort sett oförändrad jämfört med för två år sedan. Bland studerande på andra stadiet är mobbning betydligt mindre vanlig. En fjärdedel av de mobbade grundskoleeleverna uppger dessutom att någon vuxen på skolan känner till att de utsätts.
Orimliga krav på antimobbningsarbetet
Siffrorna väcker genast en fråga som forskaren Christina Salmivalli ofta får svara på. Varför lyckas vi fortfarande inte få bukt med mobbningen?
Forskaren låter sig inte nedslås av de dystra siffrorna.
– Jag tycker att vi ändå har lyckats i väldigt stor utsträckning, men när vi inte lyckas utrota mobbningen helt blir vi missmodiga.
Hon tycker att man ibland ställer krav som inte ställs på andra samhällsproblem.
– Varför dör det ännu människor i lungcancer, trots alla kampanjer kring tobakens skadliga effekter? Varför dör människor i trafiken, trots att man i decennier arbetat för trafiksäkerheten genom hastighetsbegränsningar och krav på säkerhetsbälten? Varför ökar cancerfallen, trots att forskningen kommit så långt?
Hon avslutar med en motfråga.
– Hur skulle det se ut i våra skolor utan de här stora satsningarna på antimobbning?
Ny forskning visar effekterna av KiVa Skola
I trettiofem år har Christina Salmivalli forskat i olika mobbningsrelaterade fenomen. Från Turun yliopisto leder hon en bred internationell forskningsgrupp, som inom projektet Challenge undersöker varför vi inte lyckas bättre med att eliminera mobbningen. Forskningsresultaten är ännu inte klara.
I stället är hon märkbart överraskad över de färska resultat som nu börjar komma in från ett projekt som undersöker de långsiktiga effekterna och kostnadseffektiviteten av programmet KiVa Skola. Utifrån omfattande finländska datasamlingar har forskarna undersökt vad som hänt med de elever som deltog i den stora nationella satsningen under åren 2008 till 2009.
– Datamaterialet i den här undersökningen omfattar cirka 15 000 elever, och det har funnits objektiva data att tillgå, till exempel kring hur väl de placerat sig i arbetslivet, eller hur stor andel som begått brott, säger Salmivalli.
Antimobbningsarbete ger resultat långt senare
De första resultaten fick forskarna att höja på ögonbrynen. Faktum är att Christina Salmivalli själv inledningsvis tvivlade på resultaten och försökte hitta andra förklaringar. Det mest anmärkningsvärda är att satsningen tycks ha gynnat samtliga elever – inte bara dem som varit utsatta för mobbning eller själva mobbat.
– Det syns tydligt att elever som varit en del av KiVa Skola-satsningen klarat sig bättre i livet på många olika plan. De har studerat vidare efter grundskolan, är oftare sysselsatta genom arbete eller studier, har högre inkomster, är mer sällan arbetslösa och har begått färre brott.
De har studerat vidare efter grundskolan, är oftare sysselsatta genom arbete eller studier, har högre inkomster, är mer sällan arbetslösa och har begått färre brott.
Enligt forskaren är det första gången de långsiktiga samhällseffekterna av ett antimobbningsprogram har undersökts i en så omfattande studie.
– Undersökningen visar klart och tydligt att de skattepengar som kommunerna satsade då har gett avkastning långt senare, säger hon.
Mobbning har starka historiska rötter
Mobbning är ett fenomen som funnits i alla tider och Christina Salmivalli brukar citera kyrkofadern Augustinus som redan på 300-talet beskrev fenomenet i sina skrifter. Fenomenet med människans inneboende ondska syntes också på andra sätt.
– Innan det ens fanns teatrar och tv var det ett folknöje att skratta åt människor som blev förnedrade offentligt.
I sin nya omfattande bok Kiusaamisväkivalta beskriver hon många andra variationer på fenomenet, till exempel syskonmobbning eller lärare som mobbar.
Den teknologiska utvecklingen har lett till omfattande nya metoder så som nätmobbning, och Salmivalli är övertygad om att artificiell intelligens kommer att föra med sig metoder som vi ännu inte känner till.
När färre mobbas kan de som mobbas må sämre
Samtidigt som forskningen visar att insatser kan göra skillnad kvarstår den stora frågan: Varför är mobbning så svårt att få bukt med?
En viktig förklaring är enligt Salmivalli att det finns en vinst att hämta.
– De andra i klassen kanske skrattar åt tuffingen som vågar mobba, och man kan få förhöjd status i klassen.
Hon lyfter också fram ett forskningsresultat som vid första anblicken kan verka motsägelsefullt. Hon kallar det för healthy context paradox. Fenomenet innebär att när den totala andelen elever som mobbats minskar, kan de elever som fortfarande utsätts börja må ännu sämre.
– Det här beror sannolikt på att man känner sig ännu mer utpekad när man hör till en klar minoritet. När många mobbas i ett sammanhang kan problemet uppfattas som ett tecken på att klimatet är dåligt. Men när bara ett fåtal blir utsatta är det lättare att tänka att det är något fel på just mig.
Alla metoder mot mobbning fungerar inte lika bra
Forskningen har också förändrat synen på hur vuxna bör ingripa. Ett klassiskt tillvägagångssätt har länge varit att samla den utsatta eleven, den som mobbar och vårdnadshavarna kring samma bord.
Det är en metod som Salmivalli avråder från.
– Eleven som blir mobbad kan plötsligt uppleva att läraren inte står på den svagas sida, utan signalerar att det kan vara bådas fel. Föräldrarna till barnet som mobbar vill kanske inte erkänna att det egna barnet mobbar, och ger då skulden åt den som blivit utsatt.
Utifrån nyare forskningsresultat rekommenderar hon i stället separata samtal med de berörda.
Christina Salmivalli tipsar: Så kan föräldrar stödja på bästa sätt
- Ta alltid barnet på allvar om det berättar att det blir mobbat. Signalera tydligt att barnet inte är ensamt och att du kommer att hjälpa till på alla sätt du kan.
- Prata hemma om hur man behandlar andra människor och om grupptryck.
- Om ditt eget barn deltar i mobbning: markera tydligt, men skilj på barnet och beteendet. Signalera att handlingen som ditt barn gjort var fel, men säg också att du älskar barnet trots det.
- Det kan vara svårt att acceptera att ens eget barn mobbar, men tänk på att det för barnet kan vara en stor fördel senare i livet att någon ingriper i ett tidigt skede.
Klassens klimat är avgörande
Christina Salmivalli ger ett annat exempel från vardagen. En mamma ringer skolan och berättar att hennes mobbade barn inte vill gå till skolan. Läraren blir förvånad eftersom upplevelsen är att man dagligen talar om de här sakerna, och även ingriper.
– Det som skolan ofta gör är att man reagerar på enstaka händelser på rasten eller tillrättavisar ett dåligt språkbruk. Men lärare behöver också fundera på hur status och inflytande fördelas i gruppen. Hur ser fördelningen ut mellan låg- och högstatuselever i klassen? En alltför ojämn hierarki kan gynna den här typen av beteenden.
En annan viktig faktor är att läraren tydligt ska visa sin egen ståndpunkt.
– I de yngre klasserna vill man gärna beundra sin lärare, och som elev ska jag veta vad min lärare tycker. Därför är det viktigt att läraren kraftfullt uttrycker vad hen tycker om mobbning.
Det är också enligt Salmivalli betydelsefullt att de andra eleverna lär sig att högt och tydligt säga ifrån när någon kompis blir utsatt.
Små ingripanden kan få livslånga effekter
Christina Salmivalli har inte tappat tron på antimobbningsarbetets betydelse. Små åtgärder i vardagen kan ha långtbärande effekter, och hon återberättar en episod som USA:s tidigare president Barack Obama skrivit om i sin självbiografi Ett förlovat land. I den berättar han att han själv tillhörde ett gäng mobbare när han gick i skola. Hans mamma tog då ett allvarligt samtal med honom och bad honom fundera över vilken sorts människa han ville vara. Hon gav honom två alternativ.
– Han var knappast världens elakaste barn, utan säkert som vilket barn som helst. Att han ännu femtio år senare minns den här händelsen visar att det hans mamma sa när han var liten hade långvariga effekter. Min uppmaning till alla lärare och föräldrar är att aldrig ge upp.
Läs mer och hitta stöd
- Enkäten Hälsa i skolan 2025 (oph.fi)
- Brottsofferjourens information om skolmobbning som brott (riku.fi, på finska)
- Brottsofferjourens råd i en skolmobbningssituation (riku.fi)
- Utbildningsstyrelsens material om förebyggande av mobbning (affisch, handbok) (oph.fi)
- KiVa Skola-programmets handbok för föräldrar (Handbok för föräldrar) (kivaskola.fi)
- Psykoportens information och stöd (psykporten.fi / mielenterveystalo.fi)
