Via Killevippen får pojkar vara kreativa och tala om känslor: ”De första erfarenheterna visar att vi är på rätt väg”

“Det bästa var att ingen kritiserar vad man gör”, “Ingen skrek eller ropade”, “Du är den bästa läraren/vuxna i skolan”. Det här är några citat ur den feedback som planeraren Dimitri Paile på Stationens Barn samlade in efter den sista träffen med en grupp pojkar i nionde klass. Han hade träffat killarna sex gånger i skolan inom ramen för projektet Killevippen, och tagit upp olika teman som gruppen jobbade kring. Gruppen växte med tiden, på den första träffen var åtta pojkar med.

– På nästa träff var de tio, och i slutet var de tolv. De har antagligen snackat sinsemellan och därför kom fler med. Om ungdomarna själva tänder på innehållet och har rekommenderat det för sina kompisar har man gjort något rätt, säger Dimitri Paile.

Han är handledare i projektet Killevippen, som startade hösten 2023 och som har fått finansiering av Svenska kulturfonden för två år. 

– Jag ser det här som en pilotfas, och hoppas på att utveckla en modell som kan fortsätta efter det.

På den första träffen tog Dimitri Paile fram gitarren och sjöng en snutt.

– Jag tror att det är avgörande att man bjuder på sig själv, bemöter pojkarna som en äkta människa med brister, styrkor och livserfarenhet. Jag märker att för varje anekdot eller erfarenhet som jag har delat med mig av, känner jag hur förtroendet växer. Det är någonting som händer i rummet – förtroendenivån ökar helt enkelt.

Finns utrymme att diskutera svåra teman

Målet med verksamheten är att låta deltagarna uttrycka sina känslor och verbalisera dem, genom att utforska sin kreativitet under ledning av trygga vuxna. Under träffarna görs olika övningar, och olika frågor kommer upp, till exempel vilka ord man får använda om människor, eller vad det får stå på ett pins.

– Jag har tyckt mig se att fria uttrycksformer kan stimulera till riktiga diskussioner, också om lite svårare ämnen som droger eller diskriminering. Aktuella teman kommer liksom upp ”av sig själva” om miljön är trygg och tillåtande. Deltagarna skapar intressanta alster, de kan handla om kontroversiella ämnen, och då gäller det att vara lyhörd och ta tag i det ämnet. Man får inte bli rädd eller vifta bort svåra saker – allt som kommer upp är viktigt.

Genom övningarna inspireras deltagarna att odla sin fantasi och kreativitet. I en övning fick de exempelvis en bild som de skulle fortsätta skapa något av. Ingen hade ritat samma sak som någon annan, utan alla hade en unik tolkning. 

– Man kan överraska dem genom ett litet trick – att antyda att det finns ett färdigt svar på en uppgift som man försöker luska ut. Men i själva verket finns inget färdigt svar, utan lärdomen är att vår fantasi kan erbjuda en hel massa goda alternativ, så att säga ”ur intet”. 

Pojkarna läste gärna artiklar

Det visade sig också att pojkarna gärna läste artiklar.

– Det överraskade mig att pojkarna tyckte det var roligt att läsa artiklar i olika tidskrifter. Vissa sade att det bästa under den träffen var just att läsa, och det märktes i kommentarer efteråt. Flera sade att de tyckte om att läsa eftersom de annars inte gör det.

Följande grupp startar antagligen ännu i vår, eller nästa höst, och då inom andra stadiets utbildning. Att det endast är pojkar i gruppen tror Dimitri Paile att är bra.

Man gör inte pojkar i allmänhet en tjänst genom att peka ut dem som “stökiga pojkar”, utan det viktiga är att se förbi det där och se pojkarna för vad de är.

– Jag tror nu med den här erfarenheten att det kan vara alldeles bra att det finns pojkspecifik verksamhet också. Man gör inte pojkar i allmänhet en tjänst genom att peka ut dem som “stökiga pojkar”, utan det viktiga är att se förbi det där och se pojkarna för vad de är. Så som i den här gruppen – killarna är känsliga och har stor kapacitet, men de behöver lite handledning och stöd.

Läs också Dimitri Pailes kolumn om projektet Killevippen.

• Killevippen
• Kreativitet
• Pojkar