På Folkhälsans daghem Kastanjen arbetar pedagogerna medvetet med att barnen inte ska begränsas av snäva könsnormer. – Vi försöker erbjuda alternativ och bemöta alla barn som individer.

Maria Skaag har arbetat på daghemmet Kastanjen i Åbo i över 15 år. Hon var med då daghemmet certifierade sig som ett jämställt dagis som en del av Folkhälsans program för hälsofrämjande daghem. Det var en lång process där personalen fick utbildning i jämställdhet inom småbarnspedagogiken.

Skaag berättar om en situation då pedagogerna skulle filmas i sin verksamhet med barnen.

– Det var väldigt intressant. Då märkte jag hur jag bemötte pojkar och flickor olika, fast jag tidigare trott att jag inte gjorde det. Pojkarna fick ta större plats och jag gav mer uppmärksamhet till dem.

”Pappor kan också lappa kläder”

Sofie Wennerqvist, föreståndare på Kastanjen, upplever också att pojkar ofta kan upplevas ta mera plats och är mera frågvisa, och att pedagogerna då bör uppmärksamma de barn som är mera tillbakadragna.

Wennerqvist har bara arbetat på Kastanjen i ett halvt år. Hon märker ändå att man har gjort ett stort arbete för att främja jämställdhet här, när hon jämför med hur det varit på tidigare daghem där hon arbetat.

Där kunde personalen säga att ”oj vad fin rosa klänning du har” till en flicka, eller om en vante hade ett hål kunde någon säga att ”mamma kan säkert sy det”.

Sofie Wennerqvist

– Där kunde personalen säga att ”oj vad fin rosa klänning du har” till en flicka, eller om en vante hade ett hål kunde någon säga att ”mamma kan säkert sy det”. Det var inte så populärt när jag som ny och ung på dagiset påpekade för kollegan att pappor också kan lappa kläderna, konstaterar Wennerqvist.

Barnens klädsel uppmärksammas inte

Maria Rike började arbeta på Kastanjen efter att daghemmet redan hade fått certifieringen som jämställt daghem. Hon beskriver det som givande och utvecklande att få arbeta med sina egna invanda tankesätt.

Innan jag började på Kastanjen var jag till exempel fundersam över hur jag själv skulle förhålla mig till att en pojke har kjol, hur jag skulle lyckas se det som naturligt och försvara barnens klädval inför till exempel föräldrar.

Maria Rike

– Innan jag började på Kastanjen var jag till exempel fundersam över hur jag själv skulle förhålla mig till att en pojke har kjol, hur jag skulle lyckas se det som naturligt och försvara barnens klädval inför till exempel föräldrar. Men det var ingen grej alls sedan när jag började.

Skaag inflikar att de har en grupp barn, däribland pojkar, som tycker om fina saker: att klä sig i klänning och ha smycken runt halsen, men att de inte gör något nummer av det.

– Vi uppmärksammar inte hur barnen klär sig, säger Skaag.

På Kastanjen har de också haft många pojkar som tärnor och lucia.

Blandar leksakerna och lekarna

Pedagogerna på Kastanjen upplever att föräldrarna är positivt inställda till daghemmets arbetssätt. Också här ser Wennerqvist en skillnad till tidigare daghem där hon arbetat.

Det kommer ju mycket idéer från samhället utanför daghemmet, men det är fint att inga föräldrar kommit och ”smutsat ner” det vi försöker åstadkomma här.

– Där kunde det hända att en pappa kommenterade om en pojke hade på sig en kjol, men här har det inte varit något sådant. Det kommer ju mycket idéer från samhället utanför daghemmet, men det är fint att inga föräldrar kommit och ”smutsat ner” det vi försöker åstadkomma här.

Skaag återkommer flera gånger till att den jämställda pedagogiken handlar om att bemöta det enskilda barnet som en egen unik individ och att erbjuda alternativ till barnen, till exempel i fråga om lekar.

– Det handlar inte om att begränsa barnen, utan att till exempel ha korgen med barbien bredvid bilarna för att blanda leksakerna och lekarna, säger Skaag.

Öppna för diskussion om färger

Och något verkar de ha gjort rätt på Kastanjen. Wennerqvist berättar att barnen varken talar om pojk- och flicklekar eller om att det skulle finnas pojk- och flickfärger. Visserligen leker pojkarna mest med lego och flickorna med dockorna, men om pedagogerna föreslår till exempel hem- eller docklekar brukar alla vara med på det.

På andra daghem har pojkarna protesterat och sagt att de inte tänker leka flicklekar.

Sofie Wennerqvist

– På andra daghem har pojkarna protesterat och sagt att de inte tänker leka flicklekar, säger Wennerqvist.

Hon poängterar att om ett barn till exempel säger att ”ljusrött är en flickfärg” fungerar det inte att bara säga att det inte är så.

– Istället kan man fråga varför barnet tänker så och på det sättet öppna för en diskussion.

Dagar då personalen inte får säga ”inte”

I den äldre dagisgruppen har de ”känslosamlingar” då de funderar över, och också dramatiserar olika känslor, vilket lär barnen att känna igen och benämna olika känslor.

Pedagogerna är också medvetna om könsaspekter i relation till känslor.

– När pojkar ramlar och man tidigare sa att ”det var inte så farligt”, bekräftar vi nu att det gör ont och att det är okej att vara ledsen och gråta då.

– När pojkar ramlar och man tidigare sa att ”det var inte så farligt”, bekräftar vi nu att det gör ont och att det är okej att vara ledsen och gråta då, säger Skaag.

Kastanjen har också ”inte-dagar” då personalen inte får säga ”inte” till barnen, utan istället säga vad de får göra och förklara varför: Till exempel istället för att säga ”du får inte springa” säga ”inomhus går vi för annars kan man stöta sig”.

– Det är enklare att bara stå och ropa vad barnen inte ska göra, d  et kräver mera att gå in i situationen och diskutera och förklara, säger Rike.

I slutet av intervjun säger Wennerqvist att jämställdhet inom småbarnspedagogiken ligger henne varmt om hjärtat delvis för att hon själv har erfarenhet av att vara ”den stökiga flickan” som dagispersonalen visste inte vad de skulle göra med.

– Sedan i skolan blev jag den duktiga flickan och har tvingats arbeta med att komma bort från det.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.