Forskare om skolans och läroplanens historia: ”Aldrig har man betonat elevernas välmående lika mycket som nu”
Universitetslektorn Jan-Erik Mansikka från Helsingfors universitet tar oss med på en spännande tidsresa. Den startar vid antiken och för oss vidare ända in i framtiden. Temat är den finländska skolans uppdrag under olika tider och hur det har påverkat oss.
– I Finland har vi ännu namn på skolor som innehåller ordet katedral, och de syftar på den tidigare kopplingen till kyrkan. Antikens termer syns till exempel i begrepp som lyceum eller akademier.
Universitetslektorn Jan-Erik Mansikka har en lång och gedigen bakgrund inom pedagogik och filosofi. Det är därför inte överraskande att vårt samtal startar vid antiken när vi ska samtala om hur man har sett på skolans uppdrag i olika tider. Därifrån klättrar vi raskt uppåt på tidsstegen mot vår egen samtid.
– Vi människor bebor världen på olika sätt i olika tider. Det är till exempel mycket spännande att industrialiseringen fört med sig ett helt nytt tidsbegrepp som också avspeglade sig i skolvärldens strukturerade dagsschema i form av lektioner och raster.
Kyrkan och folkbildningen
Jan-Erik Mansikka berättar om hur vår moderna skolform har vuxit fram via folkskola och läroverk.
– Allt det här har egentligen influerats från den folkbildning som utgick från kyrkans verksamhet. Den här symbiosen mellan kyrkan och vår kommunala utbildningsverksamhet är ännu inte ens fullständigt avklippt. Ännu i dag kan kyrkan vara en viktig samarbetspartner med skolan, även om samhällets sekularisering lett till att konfessionell verksamhet inte får bedrivas.
På den här tiden var skolans uppdrag ganska lätt att ringa in.
– Uppdraget var helt enkelt en slags religiös-moralisk fostran där läskunskapens främsta roll var att medborgarna skulle kunna tillägna sig de heliga skrifterna som gav ett rättesnöre för ett gott liv. Med andra ord handlade det inte i första hand om att man skulle bli en produktiv medborgare, säger Mansikka.
Alla barn kan kultiveras
Vi gör igen några snabba bakåtklipp i tiden och universitetslektorn beskriver nu högmedeltiden. Det var en viktig tidsperiod där man började organisera utbildningen på ett nytt sätt, utifrån den tidens samlade kunskap.
– Det här var egentligen startskottet för våra moderna universitet och den fria bildningen.
Men det skulle dröja väldigt länge innan utbildning blev en angelägenhet för alla. När folkskoleförordningen infördes i Finland 1866 förändrades situationen radikalt.
– I dag förstår vi inte ens hur omvälvande det var att man etablerade en skolform som byggde på en tanke om att alla barn kunde kultiveras och även få elementära kunskaper på jämlika grunder, säger Mansikka.
Hotfullt med alla i samma klass
I början av 1970-talet stod vi igen inför en ny era när de tidigare parallella skolformerna som kännetecknades av urvalsprocesser och kostnader för familjerna ersattes av en kostnadsfri grundskola för alla.
– Nu öppnades också helt nya dörrar till högre utbildning. Tidigare måste man som förälder fatta beslut om var i samhället ens barn skulle komma att placera sig redan när barnet var tio eller elva år gammalt, säger Jan-Erik Mansikka.
Tanken om en grundskola för alla barn ledde också till stort motstånd. Många såg den som ett stort hot mot skolans kvalitet när barn från alla samhällsklasser plötsligt skulle sitta i samma klassrum.
– Den tidigare skolan upprätthöll starka klasskillnader, men nu fick grundskolan som explicit uppdrag att motarbeta dem och även ett kompensatoriskt uppdrag att erbjuda andra möjligheter än hemmen.
Nya läroplaner kommer i snabbare takt
Vårt samtal börjar igen närma sig vår egen samtid. Om man tidigare sett på skolan som något statiskt, är skolan numera en dynamisk organisation som lever i ständig förändring.
På 1960-talet var det inte ovanligt att barnen använde samma skolböcker som sina föräldrar.
– På 1960-talet var det inte ovanligt att barnen använde samma skolböcker som sina föräldrar. Fram till grundskolans inträde byggde man hela skolans verksamhet och innehåll utifrån några kommittébetänkanden. Numera förnyas läroplanerna ungefär vart tionde år. Det är bra att det inte är oftare eftersom implementeringen kräver tid, säger Jan-Erik Mansikka.
”Välmående betonas mycket just nu”
På begäran gör universitetslektorn nu ett tankeexperiment där han i stället flyttar sig hundra år framåt i tiden, och därifrån blickar han tillbaka. Vad kommer historieböckerna att skriva om vår samtid?
Jan-Erik Mansikka säger att tankarna han får är många och att de kräver en viss sortering. Men från sin framtida utpost ser han förstås digitaliseringen, men också ett större mångfaldstänkande och en strävan efter större delaktighet.
– Eleverna förutsätts vara aktiva i en reflektiv bedömningskultur och reflektivt bedöma sig själv och andra. Det här är ganska nya element i Finland.
Från sin framtida utpost ser han också att man aldrig någonsin tidigare i historien betonat elevers välmående så mycket som just nu.
Skolarkitekturen förändras
Från framtiden tittar Jan-Erik Mansikka också tillbaka på den senaste läroplanen. Det tidigare synsättet som byggt på segmenterade kunskapsämnen med höga väggar har bytts ut mot mångsidiga kompetenser som ska utvecklas i dialog mellan de olika ämnesområdena.
– Det här har lett till ett större teamtänkande inom kollegiet och därmed har grundskolan också tagit ett rejält steg vidare som lärande organisation. Det var också inledningsvis tanken.
Skolans uppdrag i olika tiden avspeglar sig också i skolarkitekturen som blir en tidsspegel i sig. Jan-Erik Mansikka har gjort flera studiebesök till nybyggda skolcenter, bland annat i Borgå där han är medlem i svenska utbildningsnämnden.
– I dag bygger man flexibla och mobila lösningar som i sin tur bygger på en tanke om att möjliggöra samplanering och ämnesöverskridande undervisning.
Skolans framtida uppdrag
Enligt Jan-Erik Mansikka är en läroplan alltid också ett samtidsdokument som målar upp en önskvärd framtid, och att läroplanen därför är en blick rakt in i den.
Vad kommer skolans uppdrag att bli i framtiden?
Jan-Erik Mansikka väljer att ställa en motfråga: Vad skulle vårt samhälle behöva? Efter en stund besvarar han själv frågan.
Nu behöver vi ökad samhörighet och ytterligare ökad delaktighet, eftersom vårt sekulariserade digitaliserade välfärdssamhälle har många element som gör oss ganska ensamma.
– Nu behöver vi ökad samhörighet och ytterligare ökad delaktighet, eftersom vårt sekulariserade digitaliserade välfärdssamhälle har många element som gör oss ganska ensamma.
Och efter ytterligare en stunds eftertanke säger han:
– Vi behöver bygga upp starka och meningsfulla lärmiljöer. Framtidens skola skall vara bildningsorienterad där eleverna växer in i en öppen demokratisk gemenskap med hållbara värderingar.
Läs mer
Läs mer om den finländska utbildningens historia i nutid:
