Varifrån får vi motivation – inspiration att lära och lära ut

Regeringsprogrammen har länge haft som ett av sina mål att Finland ska vara ett land där man ständigt vill lära sig nytt. Inlärningen borde vara inspirerande livet igenom – också för dem som haft en stenigare väg till kunskap. Också arbetslivet behöver ivriga och kunniga människor.

Vilken kunskap som helst föråldras snabbt, men en yrkesmänniska som är ivrig och motiverad i sitt eget arbete vill utvecklas, och utvecklar också både sitt kunnande och sitt arbete. Ivern ser inte på diagnoser, utan fokuserar på styrkorna. Viktigare än betyg och vitsord är att utbildningen väcker den studerandes inre motivation och entusiasm, hjälper hen att hitta ”sin grej” på väg mot ett yrke och ett gott liv. 

Är den uppgiften möjlig i dessa tider då utbildningsresurserna krymper och allt fler studerande verkar kämpa med motivationen? Vi kan närma oss frågan via en av vår tids ledande motivationsteorier, Deci och Ryans (2000) självbestämmandeteori (SBT). Själva teorin har utvecklats under flera decennier, men den fick sitt vetenskapliga genombrott på 2000-talet. Det handlar om en stor metateori innehållande fem mindre delteorier.

Från studiemotivationens perspektiv finns tre viktiga: enligt teorin om de psykologiska grundbehoven är det avgörande för motivationen att den sociala miljön – inlärningsmiljön – stöder de nödvändiga grundbehoven kapacitet, gemenskap och autonomi. Teorin om organismens integration granskar kvalitativa skillnader i motivationen: när studiemotivationen i huvudsak är intern eller internaliserad både lär sig och mår den studerande bättre.

Enligt teorin om kausalitetsorientering varierar människans benägenhet att närma sig och reglera sin egen verksamhet. Den största utmaningen gällande studier uppstår om den studerandes verksamhet präglas av oförmåga, ångest och rädsla för misslyckande.

Motiverande inlärningsmiljöer

Enligt teorin om de psykologiska grundbehoven föds motivationen under gynnsamma sociala omständigheter – inlärningsmiljöer – som stöder den studerandes psykologiska grundbehov: autonomi, kompetens och gemenskap. På vilka sätt anpassar och förenar sig teorin med undervisningen och utbildningens praxis och vardag? 

Autonomi i en skolkontext syftar på den elevens genuina upplevelse av delaktighet i egenskap av aktör, möjligheten att påverka de egna studierna. Inom yrkesutbildningen knyts autonomi även till arbetslivet som utgångspunkt. Då studierna grundar sig på meningsfulla och genuina arbetsprocesser, och äger rum i arbetslivet eller arbetsbetonade inlärningsmiljöer är det lätt att se en koppling mellan det man gör och inlärningsmålen.  

De nya läroplanerna på olika utbildningsnivåer strävar till att de studerande ska uppleva studierna som meningsfulla för dem själva. Samma sak handlar det också om då man konstruerar individuella och flexibla studieplaner (se Kilja, 2018). Det här kräver att läraren känner den studerande och tillämpar en pedagogik som tar i beaktande den studerandes individuella begåvning. 

Å andra sidan tvingas läraren ofta pruta lite på sin egen känsla av kontroll, kanske i synnerhet i situationer då eleven utmanar läraren och den naturliga reaktionen snarare är att öka kontrollen än minska den. Som pedagogiskt förhållningssätt är autonomi också knutet till byggandet av tillit i växelverkan, något som inte uppstår av sig självt.  

Kompetens leder i bästa fall till flow

En känsla av kompetens uppstår då utmaningarna och kunnandet är i balans. I bästa fall leder detta till en upplevelse av flow och att svepas med i studierna, och det i sin tur bidrar till att stärka den studerandes allmänna välbefinnande. Att kunna identifiera styrkor och förankra dem i inlärningen och studierna är av central betydelse då kompetensen ska stödjas, och här utgör den positiva psykologins förhållningssätt bra vägkost.

Erfarenheter av att ha lyckats och ha lärt sig, i kombination med konkret och positiv feedback, hör till de allra bästa motivationsstärkarna. 

Den bärande kompetensprincipen inom yrkesutbildningen betonar individuella studieplaner och handledda studier som gör det möjligt för varje studerande att anta utmaningar som är lämpliga för just dem (Wenström, Koukkari & Guttorm, 2019). Att identifiera och ge erkännande för kompetens och bistå med tillräckligt mycket stöd är ett bra utgångsläge då man vill stöda den studerandes upplevelse av kompetens. Erfarenheter av att ha lyckats och ha lärt sig, i kombination med konkret och positiv feedback, hör till de allra bästa motivationsstärkarna. Var och en vill göra mer av sådant som lyckas. 

Koppling mellan samhörighet och studerandes prestationer

Gemenskap är det tredje elementet som ger näring åt motivationen. De studerande behöver få uppleva att de utgör en del av ett tryggt skolsamfund som bryr sig om dem, där var och en uppskattas och bemöts som en individ. Viktigt för gemenskapen är samarbetet mellan undervisnings- och ledningspersonalen, arbetet i grupp och diverse gemensamma arbetsmetoder.

Gemenskap är också en av grundpelarna i den inkluderande skolan som främjar pedagogiskt välmående hos såväl personalen som de studerande.

Gemenskap är också en av grundpelarna i den inkluderande skolan som främjar pedagogiskt välmående hos såväl personalen som de studerande. Yrkesutbildningsreformen grundar sig på samarbete och att göra tillsammans. Forskning har påvisat kopplingen mellan samhörighet och de studerandes prestationer (Jäppinen 2010).

Undersökningar visar att samhörighet också är den faktor som mest påverkar studerande att faktiskt genomföra sina studier (Ahola et al., 2015; Koramo & Vehviläinen, 2015). Individuella studieplaner utgör en utmaning för samhörigheten, och det är upp till varje enskild person på läroinrättningen och den vuxna elevhandledaren att måna sig om den, var för sig och tillsammans.  I den utvecklingsfas som ungdomen utgör betonas samhörighet och kamrater, och ett bra gäng kan vara den enda orsaken att komma till skolan – men en tillräcklig sådan! 

Styrkor som källa till motivation 

Att kunna identifiera styrkor och arbeta utifrån dem är av största vikt för motivationen och inspirationen. Varje ung person borde under sin skoltid få veta vad hen är bra på. Alla har vi styrkor men inte alla styrkor kommer fram i skolan, i synnerhet inte om den studerande har specialbehov. Styrkorna ligger inte bara i de traditionella skolämnena utan hittas i mångskiftande begåvningar, förmågor och personliga egenskaper. Ingen egenskap eller personlighetsdrag är ensidigt bra eller dålig – alla slags människor behövs för att bygga effektiva team och lösa arbetslivets alltmer komplicerade problem. Den positiva psykologins förhållningssätt ger oss redskap att förstå, uppskatta och dra nytta av olikheter. 

En bred syn på styrkor stöder de psykologiska grundbehoven och därigenom motivationen på många olika sätt (se bilden nedan). ”Styrkezonen” är en plats för optimal blomstring och välmående, där den inre motivationen är stark. 

Allt börjar med bemötande

Att bemöta den studerande i en positiv och uppskattande växelverkan utgör grunden för all god undervisning och gott lärararbete. Lärarens varma växelverkan kan kompensera för negativa miljöfaktorer och risken för utanförskap, och har en större inverkan på inlärningen än elevens/den studerandes faktiska förmågor (Kautto-Knape, 2012; Lerkkanen, 2014).

Att bemöta den studerande är själva kärnan i lärarens arbete och utgör också det viktigaste bränslet för motivationen (Wenström et al., 2018b). Genom rätt bemötande blir det också möjligt för läraren att få reda på den studerandes intressen och källor till inre motivation, och därigenom också kunna stärka studiemotivationen. 

I själva verket behöver vi inte nödvändigtvis extra resurser, tid eller pengar, för att kunna bemöta eleverna på ett positivt och betydelsefullt sätt.

I vår brådska och alla utmaningar med allt knappare resurser är det lätt att glömma bort de små mötenas och mikrostundernas betydelse. I själva verket behöver vi inte nödvändigtvis extra resurser, tid eller pengar, för att kunna bemöta eleverna på ett positivt och betydelsefullt sätt. Det sker mitt i vardagen genom att vi på olika sätt kommunicerar ”Jag ser dig, du är viktig, du är värdefull”. Behovet av gemenskap, samhörighet och acceptans är en stark motivator och ett grundbehov som, om det möts, motiverar till att överkomma de svåra morgnarna och tiderna. Du kan läsa mer om ämnet i texten (på finska) Kaikki alkaa kohtaamisesta.

En entusiastisk lärare är en entusiasmerande lärare 

Utgångspunkten för de studerandes entusiasm och motivation är att undervisnings- och ledningspersonalen, och hela skolan inklusive ledarskapet, själva besitter en äkta entusiasm för sitt arbete – inte bara det egna ämnet, utan de studerande och arbetet som lärare.  En entusiasmerande lärare är i synnerhet viktig då det gäller att väcka intresset hos en omotiverad elev (Patrick et al., 2000).

I yrkesutbildningen utgör läraren en viktig förebild (Keller et al., 2016), som får och bör vara stolt över sin egen yrkesskicklighet och uppskatta sitt arbete. En lärare som hänger med sin tid, nätverkar och besitter en vidsträckt förståelse för arbetslivet har inte svårt att få elevernas uppskattning. Nog vågar väl också du vara entusiastisk över ditt arbete? 

Av dessa orsaker lönar det sig att påbörja ”motiverandet” av eleverna med att granska sig själv och utveckla den egna arbetsgemenskapen. Positiv pedagogik är bekant för många, men det räcker inte att den förverkligas endast av enskilda lärare mellan klassrummets fyra väggar.

”Inte tvångsmässigt positivt tänkande”

Den positiva pedagogiken behöver sträcka sig vidare från lärarens praxis till verksamheten, ledarskapet och strukturerna i arbetsgemenskapen. Positiv pedagogik är både medveten granskning av tänkesätt, attityder, värderingar och människosyn och en systematisk tillämpning av forskningsresultat från den positiva psykologin i det vardagliga arbetet – ingen trollerilåda eller tvångsmässigt positivt tänkande. 

Många undersökningar från affärslivet visar att välmåendet på arbetsplatsen, entusiasmen, effektiviteten och arbetskvaliteten är som bäst när människan förmår utnyttja sina egna styrkor i arbetet (t.ex. Harter & Schmidt 2002; Mayerson, 2015). 

Istället för att organisera arbetet utifrån läroämnen eller branscher lönar det sig att i stället gå i riktning mot att organisera det utifrån individernas styrkor och innovativt teamarbete. Perspektiv på det här får vi från diverse tillvägagångssätt som används i positiv organisering och ledarskap, som även är temat för min doktorsavhandling (Wenström et al., 2018a, 2018b, 2019; Wenström, 2020).

Den ursprungliga artikeln är publicerad på Linkedin (på finska), och där finns också källförteckning och länklista.

• Motivation
• Sanna Wenström
• Styrkor
• Yrkesutbildning