Utan att ha hört Nicolas Lunabbas sommarprat i Sveriges Radio dyker jag rakt ned i berättelsen om den vuxna mannen, Nic, som låter en pojke, Elijah, flytta in hos honom. Nicolas Lunabba skriver en rak prosa, där beskrivningar av gängvåld inte förskönas och där människans svagheter blottläggs.

För den som har följt med diskussionen kring gängvåldet i Sverige ger den här boken en ny dimension av vad det innebär att vara utsatt, övergiven, fast i en på förhand definierad roll ­– som den andra. 

Elijah och Nic träffas via basketen, och Nic, som själv har blivit föräldralös i ung ålder tar sig an Elijah, som kämpar på alla fronter. Det är ingen lätt ekvation, och Nic konfronteras med både sin egen uppväxt och med sitt eget tillkortakommande som vuxen. Den som borde vara den större kan också utöva makt och låta sitt humör gå ut över en skyddslös tonåring.

Blir du ledsen om jag dör? ger inte bara insyn i hur det är att leva på ett utsatt område, utan också insikt om kraften i att en vuxen ser en ung människa. Både Nic och Elijah gör resor, ut ur sina predestinerade öden, men också bildningsresor eftersom litteraturen blir ett viktigt bränsle.

Elijah blir sedd och får stöd, men boken vittnar också om dem som inte får det. Alla de som sitter fast i ett träsk och skulle behöva, inte bara en Nic, utan en vuxenvärld och ett samhälle som ser och tar om hand. Jag läser i en recension av boken att ”alla borde läsa den”, och jag kan bara hålla med. Och det inbegriper verkligen alla ­– inte bara dem som jobbar med, har eller kommer i kontakt med barn.

För lärare finns en lärarhandledning på förlagets webbplats.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.