Framtidstron rasar bland unga – lösningen kan börja med en paus i klassrummet

– Jag har mycket goda nyheter till alla lärare. Genom att stanna upp i klassrummet explicit inför frågor som gäller framtiden, och prata om vilka känslor den väcker kan man göra stor nytta för att skapa framtidstro, säger Otto Tähkäpää från Sitra.

Han har varit med och startat upp Framtidslabbet. Tillsammans med ungdomsforskaren Tomi Kiilakoski, som jobbar vid Ungdomsforskningssällskapet, har han ingått i den expertgrupp på 13 personer, som på uppdrag av undervisnings- och kulturministeriet tagit fram åtgärdsförslag för att stärka ungas framtidstro. Det finns många alarmerande rapporter som visar att den sviktar rejält nu.

Kiilakoski säger att det här är en fråga som just nu förenar det finländska samhället.

– Här är vi alla överens, trots att samhället i övrigt är starkt polariserat. Oavsett politisk inriktning eller trosåskådning vill vi ge våra unga en bättre värld. Samtidigt ser vi med stor oro hur deras framtidstro nu sviktar.

Det finns goda berättelser om framtiden

Tomi Kiilakoski tycker att den finländska framtidsberättelsen – som bygger på en stark önskan om att nästa generation ska få det bättre än vi själva har haft det – håller på att försvagas.

– Det här skakar nu om oss alla rejält. Hur kunde det bli så här? Vad i all världen är det som händer? Har nedskärningar i socialskyddet bidragit? Har vi fattat fel beslut? Vi har alla känslospröten ute just nu, och det är i grunden något bra.

Otto Tähkäpää har en bakgrund som historiker. Han manar till lugn, och uppmanar speciellt lärare att sätta sig ner en stund och själva reflektera över hur de ser på framtiden.

– Inga förändringar sker ändå över en natt, och saker har förändrats också tidigare. Finland och världen har tidigare gått igenom svåra tider, men folk har kommit samman och lyckats ta sig vidare.

Att Finland tidigare varit ett fattigt land som nu kan stoltsera med epitetet ”världens lyckligaste land” ser han som en positiv berättelse värd att föras vidare till nya generationer.

Nu behövs många konkreta lösningar

Tomi Kiilakoski påminner om att de undersökningar som nu har gjorts visar att många unga fortfarande har en framtidstro, trots att siffrorna pekar nedåt.

– Det är extra tydligt bland dem som tidigare varit mest optimistiska. Det blir nu frestande att söka enkla svar och åtgärder, men det går inte att skylla på till exempel mobiltelefoner eller sociala medier. Frågan är betydligt mer komplex än så.

Det är också bakgrunden till att expertgruppen landade i totalt 36 åtgärdsförslag.

– För oss var det avgörande att förslagen inte bara blir visioner. De måste vara realistiska och gå att omsätta i praktiken.

”Hurtig optimism räcker inte”

Arbetsgruppen som har tagit fram åtgärdsförslagen har utgått från fyra övergripande orsaksområden till den sviktande framtidstron. Dels handlar det om globala kriser som klimatförändringen, kriget i Ukraina och pandemins långvariga effekter. Dels om den ekonomiska utvecklingen, med stora nedskärningar och ökad otrygghet som följd.

Därtill pekar Kiilakoski på en starkare individualisering, där unga i högre grad förväntas bära ansvar för sina egna misslyckanden, och slutligen en allt mer pessimistisk samtalskultur.

– De här faktorerna samverkar, och därför finns det ingen enskild lösning. Men samtalskulturen är central. När vi ständigt talar om det som är trasigt i världen, och sällan om det som är helt, eller hur vi kan laga det som gått sönder, påverkar det också hur unga ser på framtiden.

Just samtalskulturen lyfter Kiilakoski som särskilt viktig att förändra.

– Vår värld är verkligen värd att kämpa för. Det är en grundsyn som vi måste bli bättre på att förmedla. Men här handlar det inte om hurtig optimism, utan om att föra ärliga samtal om framtiden med unga. Frågan är bara med vem de kan prata om det här?

Bryt ner begreppet framtidstro i mindre delar

Otto Tähkäpää betonar liksom Kiilakoski att det inte enbart är skolans uppdrag att ge unga framtidshopp. Det är en sak som kräver breda och gemensamma åtgärder, men skolan har en särskild och viktig roll i helheten, eftersom den är en plats där unga samlas.

– Vi måste bli bättre på att vara närvarande i vardagen och få grepp om vad som rör sig i de ungas huvuden. Just nu har vi faktiskt inte så många ställen där de kan få stanna upp, prata och ventilera sina tankar om framtiden. Skolan är ett sådant ställe där det kan ske naturligt.

Vi måste bli bättre på att vara närvarande i vardagen och få grepp om vad som rör sig i de ungas huvuden.

Han förklarar att begreppet framtidstro är mångbottnat och högst individuellt tolkningsbart. Det inkluderar attityder, värderingar, färdigheter och förhållningssätt.

– Framtiden som begrepp kan kännas skrämmande och stort. I klassrummet måste man bryta ner det i flera mindre delar och framför allt definiera själva begreppet framtidstro.

”Bli bättre på att förstå varför dina elever handlar som de gör”

Otto Tähkäpää säger att man till exempel kan skingra klimatångesten bland elever genom att tillsammans göra små, konkreta åtgärder i närsamhället.

– Vad man än gör får det aldrig handla om att förmedla en hurtig överoptimistisk kämparanda där man säger till de unga att allt kommer att bli bra. Det är viktigt att ärligt tala om den verklighet som vi står inför. Samtidigt ska läraren också förmedla känslan av att det faktiskt är möjligt att påverka den egna framtiden, också när den ter sig dyster.

Han nämner som exempel en elev som har mött arbetslöshet i hemmet, och därför har svårt att föreställa sig själv på en framtida arbetsplats. Kanske hänger eleven därför hellre i ett köpcenter än satsar på skolan.

– Då handlar det om att den vuxna ska försöka komma in i den här personens inre värld och ta reda på vad just den personens framtidssyn bottnar i. Då kanske läraren inser att personen egentligen handlar ganska rationellt utifrån sin syn på framtiden.

Glöm inte bort de nyanlända

Kiilakoski ser ljus i tunneln när det gäller de ungas syn på framtiden. Det finns motkrafter när framtidstron sviktar, men de är egentligen inte nya.

– Det som skapar framtidstro hos unga har alltid funnits där. Det handlar fortfarande om kompisar och den viktiga känslan av att få vara delaktig i ett sammanhang, att kunna göra saker tillsammans och hitta gemenskap.

Han ser också hur kommuner och andra aktörer i allt högre grad nu har börjat lyfta fram frågan i sina strategier. Samtidigt betonar han betydelsen av att de ungas röst också får höras när man fattar beslut som gäller dem.

Avslutningsvis lyfter han fram den mångkulturella dimensionen, inklusive frågor om rasism och trakasserier.

– Många unga i dagens Finland har faktiskt invandrarbakgrund. De får inte glömmas bort i den här diskussionen om framtiden.

Vill du läsa fler artiklar på temat Framtidshopp? Du hittar dem via den här länken.

• Framtidsforskning
• Framtidshopp
• Unga och framtiden