Producent på Lärorikt
Den fria bildningen bygger framtidshopp
Den här våren har ungas framtidstro diskuterats flitigt. Många unga ser mycket mörkt på framtiden, och många mår dåligt. I april publicerade Undervisnings- och kulturministeriet en rapport med 36 åtgärdsrekommendationer för att stärka ungas framtidstro. Där lyfts bland annat samtalskulturen i samhället fram som central.
Vi vet att utanförskap kostar enorma summor. Om en stor del av en generation står utan framtidshopp borde det ringa många varningsklockor, också för nationalekonomer. Det är i och för sig inte så konstigt att unga ifrågasätter till exempel om det alls lönar sig att gå i skolan, om det ändå inte finns jobb, om det inte finns möjligheter till ett vanligt drägligt liv. Många unga vill ha just det, också om det finns de som förblindats av den livsstil i lyx och överdåd som florerar på sociala medier.
Vår utbildningsstig fokuserar i dag på mätbara kunskapsmål, och olika former av betyg har blivit biljetten in i framtiden. Betydligt mindre fokus ligger på det som unga verkar behöva väldigt mycket av, utöver att läsa, skriva och räkna. Det handlar om vad det innebär att vara människa, särskilt i en tid när maskiner tar över allt mer. Hur ska jag hitta min plats i världen? Hur ska jag få vara med, bidra och blomstra? Hur får jag ett gott liv, och vad är ett gott liv?
Den grundläggande utbildningen och andra stadiets utbildning kunde ha stor nytta av att influeras av eller samarbeta med exempelvis folkhögskolor. Det är visserligen åt det hållet som visionen Grundskolan 2045 strävar, via ord som ”aktörskap” och ”ett gemensamt skapat meningsfullt liv”. Där talas det om grundläggande färdigheter, existentiella färdigheter och transformativa färdigheter. Bildning, mening och hopp. Men det finns faktiskt redan i dag en plats där fokus ligger på just det här: inom den fria bildningen och folkhögskolepedagogiken. På folkhögskolan ”blir man inte något, utan någon”, som det heter. Det finns redan exempel på sådana samarbeten i Svenskfinland, till exempel vid Kronoby folkhögskola och Kronoby medborgarinstitut i norra Österbotten. Det här är något som kan utvecklas och spridas.
I Finland är det möjligt för unga att studera vid en folkhögskola efter den grundläggande utbildningen, men om vi sneglar mot Danmark har vi en del att lära. Där väljer en tredjedel av en årskull att gå på ”efterskole”, en skolform för unga i åldern 14 till 18 år. På efterskolen utvecklas unga både kunskapsmässigt och som personer samtidigt som de lär sig ta ansvar i vardagen och får uppleva gemenskap. En dansk undersökning från ifjol visar att skolelever, fem år efter att de har gått på efterskole, har fler nära relationer, starkare sociala nätverk, lägre tendens att bli ensamma, och högre grad av tillit, både till institutioner och människor.
Varför inte slussa in en hel årskull i en sommarkurs efter nian, låt oss säga under tre, fyra veckor.
Om vi inte kan få en tredjedel av årskullen här i Finland att växa till sig i något som liknar en folkhögskola, kunde vi kanske hitta ett mellanting? Varför inte slussa in en hel årskull i en sommarkurs efter nian, låt oss säga under tre, fyra veckor. Det är en kritisk övergång då många känner sig vilsna och ensamma. Just i det skedet kan vi fånga upp dem, ge dem ett meningsfullt sammanhang under några sommarveckor. Där kan de få möta också andra unga än dem de har gått i skola med. På sommarkursen finns vuxna som vägleder, skapar gemenskap, erbjuder meningsfulla aktiviteter, vuxna som ser hela människan – och inte prestationer eller mätbara resultat. Här kan framtidshoppet växa, möjligheterna utkristalliseras och den egna handlingskraften och tron på både sig själv och andra stärkas. Vi har redan folkhögskolor där de här sommarkurserna kunde ordnas.
Också civilsamhällets roll behöver uppmärksammas i diskussionen om framtidshopp. Unga som engagerar sig känner att de kan påverka utvecklingen. Därför är det viktigt att få med unga i aktiviteter där man bidrar till en positiv samhällsutveckling, till exempel i 4H, scouterna eller liknande verksamhet. Det finns olika modeller som vi kan utveckla genom ökat samarbete, men det förutsätter att den fria bildningen och civilsamhället finns kvar.
Nedskärningar i anslagen för den fria bildningen och civilsamhället bör ske med medvetenhet om vad den fria bildningen och civilsamhället faktiskt ger samhället, i form av välbefinnande, gemenskap, framtidstro och kompetenslyft – bland annat. Inbesparingar här leder sannolikt till kostnadsökningar på annat håll.
Om en ung människa inte tror att morgondagen är bättre än i dag, och inte känner att hen kan var med och påverka den, förlorar samhället i värsta fall den här personen – som aktiv medborgare, och antagligen också som skattebetalare. Genom att se vad den fria bildningen och civilsamhället faktiskt ger samhället och utnyttja den kunskap och erfarenhet som finns där, kan vi hitta en ny väg. Också den som tänker främst i ekonomiska termer borde se värdet av att stärka ungas framtidstro i tid.
Vill du läsa fler artiklar på temat Framtidshopp? Du hittar dem via den här länken.
