Tre unga om framtiden: ”Vi behöver inte en Porsche – utan mer lagom i livet och vuxna som lyssnar”
Mindre press och vuxna som lyssnar, i stället för att tala om hur det var förr när man hade det tungt och red på björnar till skolan. Det efterlyser tre unga finländare som beskriver både oro och hopp inför framtiden.
När börjar framtiden?
– För mig börjar den när studierna är klara och man kommit ut i arbetslivet, säger Larah Lindström.
– Plötsligt upptäcker man att man redan är där, och att det gick oerhört snabbt. Men framtiden är också nu, säger Elisabeth Tiila.
– Det måste finnas en tidsperiod där det skett en förändring, där man kan blicka tillbaka och inse att man har något att jämföra med. Då är man redan i framtiden, säger Teo Torrkulla.
Det är i den här frågan som samtalet om framtidshopp tar sin början med tre unga finländare. Larah är 18 år och studerar till närvårdare i Axxell. Teo från Korsholm blir student den här våren, och Elisabeth är 25 år och studerar socialpsykologi vid Helsingfors universitet. Alla tre har ett stort samhällsengagemang.
”Det är viktigt att vuxna lyssnar och ser oss”
– Jag minns en rektor i en skola som kom ihåg varje elevs namn. Att man blev sedd och att någon lyssnade var en konkret sak som byggde in framtidshopp i de ungas liv, säger Elisabeth.
Hon undrar hur det ser ut i samhället överlag. I vilken utsträckning blir ungas röster hörda, och hur kan vi bli bättre på det?
– Jag tycker mig se en trend där man ser barn som ofärdiga vuxna och kvinnor som ofärdiga män. Min dröm är att alla skulle få bidra och bli lyssnade på.
Teo Torrkulla lyfter fram en liknelse.
– Jag ser det som ett pussel. Visst kan man ana bilden även om många bitar är borta, men helhetsbilden blir ändå hel och synlig först när alla bitar är på plats.
De tre ungdomarna lyfter fram gemenskap och samtal som betydelsefullt för att de ska kunna känna hopp inför framtiden. De uttrycker spontant en glädje över att intervjutillfället erbjuder en möjlighet till samtal. Ingen verkar ha bråttom vidare.
Elisabeth minns plötsligt när hon under gymnasietiden deltog i en omfattande skolstrejk för klimatet utanför riksdagshuset. Än i dag får hon rysningar i hela kroppen när hon tänker på den. Hon berättar livfullt om upplevelsen, att stå där tätt intill varandra med flaggor och plakat.
– Gemenskap skapar framtidshopp, och genom att unga organiserar sig kan man börja inse att ens röst faktiskt betyder något.
”Bra att tvingas samarbeta med andra”
Larah drar sig till minnes en enkel metod som en lärare använde sig av i Axxell. Hon är övertygad om att den lade grunden till den goda gemenskap som 25 närvårdarstuderande i hennes basgrupp fick.
– Varje morgon drog vi en siffra som bestämde vilken plats man skulle sitta vid under skoldagen. På det sättet lärde vi känna alla studerande i gruppen och tvingades samarbeta med andra än bästa kompisarna.
När Larah berättar om det här framgångsreceptet för studerande på andra studielinjer möter hon ett visst motstånd.
– De säger att det aldrig skulle fungera i deras grupp, men för oss blev det snabbt en naturlig del av vardagen. Det berodde på att det infördes från första början och fortsatte varje dag.
Lärarna behöver verktyg för framtidsfrågor
Vems ansvar är det då att skapa framtidstro? Larah lyfter fram lagstiftningen som ett grundfundament i samhället som hjälper till att skapa hållbara strukturer för ett gott och tryggt liv, men också skolans roll i att utbilda och vägleda för framtiden. Samtidigt tycker hon att det är allas uppgift, även de ungas.
Kanske behöver också lärarna få framtidsvägledning och bättre verktyg för hur man kan skapa gemenskap.
Elisabeth lyfter fram politiken som bidrar med övergripande strukturer, medan skolan ska erbjuda konkreta verktyg för livshantering. De tycker alla tre att lärarna själva ska vara goda förebilder.
Teo Torrkulla är ändå lite kritisk på en punkt.
– Nu killgissar jag bara, men kanske behöver också lärarna få framtidsvägledning och bättre verktyg för hur man kan skapa gemenskap. Vilken verklighet utbildar de unga till? Vet de det? Förändringarna på arbetsmarknaden och AI är enormt stora frågor som inte fanns när de själva studerade till lärare.
”Berätta inte för oss att ni red på björnar”
Det här med att förstå de ungas värld på riktigt återkommer i samtalet. Vad borde vuxna då förstå bättre?
Elisabeth ger ett konkret exempel.
– De måste bli bättre på att mötas i de ungas nu, och inte i deras egna minnen av det förflutna. Ibland hör man berättelser som att “när vi var unga så skidade vi typ först 100 kilometer och red på en björn för att komma till skolan. Du som har det så mycket bättre ska inte klaga”.
Jag kommer ut med färska forskningsresultat i bagaget, men på arbetsplatserna bemöts det med skepticism. Ingen vill lyssna utan fortsätter bara jobba som man alltid gjort.
Larah, som redan är ute med en fot i arbetslivet, har märkt att den nya kunskap som hon fått för att möta framtiden inte alltid värdesätts. Det förvånar henne.
– Jag kommer ut med färska forskningsresultat i bagaget, men på arbetsplatserna bemöts det med skepticism. Ingen vill lyssna utan fortsätter bara jobba som man alltid gjort.
Hon är också oroad över tidsbristen inom äldreomsorgen. Hur ska man räcka till? Larah förväntas jobba i över 50 år, men framtiden ter sig inte så ljus när orken redan tryter.
– Man vill ju göra ett gott jobb, duscha alla som borde duschas, men hinner inte. Klienterna blir ledsna, och jag får samvetskval för att jag inte hunnit.
Ändå uppmanar hon unga att våga ta plats i samhället. Elisabeth lyfter flera gånger fram betydelsen av att särskilt unga kvinnor vågar göra det.
Löpsedlarna vid kassan ger mest ångest
Sociala medier då? Hur stor negativ inverkan har de på framtidstron? Alla tre är överens om att de blir trötta och utmattade av alla negativa nyheter om krig och klimathot. Därtill skapar sociala medier en enorm prestationspress.
Men för Teo Torrkulla är det löpsedlarna i matbutikerna som skapar ångest. De är placerade vid kassorna så att man inte kan klicka bort dem.
– Kan man inte bara börja möblera om lite i vanliga matbutiker? Måste kvällstidningarna hela tiden trycka upp helsidesansikten på diktatorn i öst?
Att de här tre ungdomarna efterlyser goda nyheter betyder inte att de blundar för verkligheten.
– Alla unga vet hur det är ställt i dag, inte är det fråga om annat, säger Larah.
Ändå har de lyckats hitta verktyg som gör att de kan hålla blicken fäst på det positiva i livet. De lyfter fram många saker som utvecklats i vår tid. Till dem hör teknologin och även mänskliga rättigheter. Därtill bor de enligt färska undersökningar i världens lyckligaste land.
Vad är hemligheten bakom er framtidstro?
Det blir tyst. Långa stunder av eftertanke. Frågan är svår att svara på.
– Jag brukar tänka på allt jag klarat tidigare. Då vet jag att jag klarar mer, säger Larah.
Teo har utvecklat en annan metod.
– Jag försöker lösa problem direkt när de uppstår. Det är kanske svårt att plötsligt trolla fram en sådan beredskap som det har tagit många år att utveckla, men det här är mitt förhållningssätt.
Att leva lagom är bättre än en Porsche
Prestationskrav och press. Skapar det oro för framtiden? Svaret är ett enda stort yes. Teo Torrkulla manar till återhållsamhet.
– Man behöver faktiskt inte sträva efter att kunna köpa en Porsche. Vi borde i stället komma till insikt om att vi inte behöver allt, och bara köpa det vi faktiskt behöver.
Han lyfter fram ordet lagom.
– Min önskan är att framtiden ska få utvecklas i lagom takt, även teknologiskt, så att människan hinner med. Framtiden behöver bygga på evolution, snarare än revolution.
Elisabeth flikar in och drar en parallell till diskussionerna kring AI.
– Varför ska jag alls utbilda mig, när AI snart förväntas ta över och göra mitt jobb bättre än jag själv? Det är tankar man börjar höra även på universitetet, för allting utvecklas så snabbt.
Larahs stora önskan för framtiden är trygghet och rättvisa i världen.
– Det största hindret är att man inte vågar påverka och göra det man vill, i rädsla för att misslyckas och framstå som dum.
Där någonstans slutar samtalet. Ungdomarna tackar varmt för tillfället och uttrycker att de gärna vill fortsätta samtala, men behöver någon som lyssnar.
Vill du läsa fler artiklar på temat Framtidshopp? Du hittar dem via den här länken.
