– Vi har en stark syssel och pysseltradition i våra finländska daghem, säger universitetslektorn Hannah Kaihovirta.
Men den nya planen för småbarnspedagogik och grunderna för förskoleundervisning ställer krav på att små barn ska nå högre nivåer än den dekorativa. I daghemmen råder personalbrist och frågan är hur uppdraget ska skötas.

– Småbarnspedagogerna är ivriga, kreativa och har otroligt lätt för att lära sig nya saker, men många småbarnspedagoger saknar nu professionella begrepp, säger universitetslektorn Hannah Kaihovirta från Helsingfors universitet.

Hon fortbildar och utbildar bland andra småbarnspedagoger och är övertygad om att när man börjar begreppsliggöra så höjs kompetensen. Det innebär att man aktivt börjar reflektera över varför man i vardagen gör olika saker tillsammans med barnen.

– Då förflyttar man sig från den dekorativa nivån som kan innefatta pyssel i sin enkla form, till mer transformativa lärprocesser inom konst- och musikfostran.

Förändra barnets sätt att se

Hannah Kaihovirta nämner några begrepp i den nya planen för småbarnspedagogik som småbarnspedagogerna nu förväntas implementera i sin verksamhet. Här beskrivs estetiska lärprocesser som förutom bildkonst och musik även kan omfatta naturupplevelser. Helhetskapande undervisning handlar om att bygga lager på lager av olika erfarenheter och utifrån en viss samtida eller annan tematisk helhet skapa en multimodal förståelse. 

– Om du till exempel inte vet vad färger heter, men sedan lär dig att se dem, vad de heter och att blanda dem och ännu reflektera över dina upplevelser så förändrar det samtidigt din syn på världen, säger Hannah Kaihovirta.

Realism är inte gnäll

Det nya lärprocesserna ställer krav på att småbarnspedagogerna ska vara pålästa och kunniga också inom konstens områden. I verkligheten råder det personalbrist och många upplever att de är överbelastade redan nu.

– Det är inte gnäll att säga att vi behöver tid att planera. De som har gjort strukturerna har kanske inte alltid tänkt på att personalen ska hinna skapa en högkvalitativ verksamhet samtidigt som man fortsättningsvis ska hinna ”knyta och snyta” och ännu utanpå det vara trygg och utvilad.

Hon upplever att trots stressen så efterlyser småbarnspedagogerna själva mera kompetens. 

– Om man gör upp vissa målsättningar i planen för småbarnspedagogik så måste man tänka på att fortbilda alla som redan arbetar och inte enbart på att utbilda de nya, säger Hannah Kaihovirta.

Om man gör upp vissa målsättningar i planen för småbarnspedagogik så måste man tänka på att fortbilda alla som redan arbetar och inte enbart på att utbilda de nya.

Hannah Kaihovirta
Dela på ansvaret

Förutom tidsbrist råder det brist på material och utrymmen. En vanlig situation är att bordet man använder till musicerande och skapande verksamhet måste omvandlas till matbord en kort stund senare.

Hur ska man kunna utveckla när resurserna är små?

– Samarbeta, samarbeta och ta in proffs. Småbarnspedagoger som är professionella på barn ska samarbeta med personer som är bra på konst och musik. Då blir helheten bra, säger Hannah Kaihovirta.

Hannah Kaihovirta sitter på en pall i ett rum som ser ut att höra till en traditionell akademisk miljö med pelare. Bakgrundsväggen är vinröd.
Hannah Kaihovirta skiljer mellan fyra gradvis stigande lärprocesser inom konstfostran. Den lägsta dekorativa nivån följs av den underhållande, sociokulturella och till sist den högsta transformativa nivån. Alla nivåer ska finnas med för att undervisningen ska vara kvalitativ. Foto: Filmbutik/Christoffer Maid

Hon är glad över det nya förändrade tankesättet som bygger på delat ansvar. Många kulturinstitutioner har börjat ta ett större ansvar för målgruppen barn och erbjuder olika former av verksamhet och praxis som direkt gynnar daghemmen.

– På det sättet kan statliga medel fördelas så att de kommer barnen till godo på den plats där de befinner sig på dagarna.

Stora hjärtan på daghemmen

Hannah Kaihovirta lyfter fram många positiva saker som redan finns. I Finland kan man ännu tillsammans med små barn röra sig relativt fritt mellan inomhus- och utomhusmiljöer, även i storstäderna. Det här gynnar alla former av estetiska upplevelser. Men, säger hon som ett förbättringsförslag:

– Låt småbarnspedagogerna få vara med och planera nya daghem tillsammans med arkitekterna och ingenjörerna.

Hannah Kaihovirta medger att hon ibland kan bli provocerad av hela tankesättet om att väldigt små barn ska styras upp till allt högre kompetens.

– Men det handlar inte i första hand om att skapa det kompetenta barnet, utan att stöda kompetenta trygga vuxna som vet vad de gör. 

Hon upplever att mitt bland alla styrdokument så finns det en stark respekt för barndomen i vårt land.
– Det mänskliga finns ännu härligt närvarande inom den finländska småbarnspedagogiken. Där har man stora hjärtan.

Läs också om Hannah Kaihovirtas tips till småbarnspedagoger.

Kommentarer

1
  1. Mycket insiktsfullt! En artikel fullproppad med klokhet!