Prussiluskan får ta nåt annat barn

Statsskulden bara ökar och nativiteten når historiskt botten. Turisterna prefererar grannarna och vårt land lockar allt mindre den utländska arbetskraft vi behöver för att trygga ekonomisk tillväxt och samhällstjänsterna. Okända aktörer stjälper våra radiomaster och på krigsfronterna får civilbefolkning offra sina liv i ländernas strid om världsordningen. Värmen slår nya rekord och högerextremismen vinner terräng i Europa. Som om inte mpox och allt detta räckt till vinner vi inte en enda medalj i OS. Man blir desillusionerad med mindre. Oförmågan att handskas med komplexitetet och dystopiska stämningar får många att strö aska över sig själva och hoppet om att det en dag ska bli bättre. Speciellt de unga känner ångest inför tanken att ingenting blir som förr. Och de har rätt.

Från de tidigaste civilisationerna fram till idag har vår förmåga att anpassa oss, lära av våra misstag och se möjligheter i utmaningar, varit avgörande för vår överlevnad och utveckling och den centrala drivkraften bakom våra viktigaste mänskliga framsteg. Och just idag med alla de omställningar vi står inför är ett dynamiskt mindset inte bara fördelaktigt – det är helt avgörande. Det handlar om att på individ-, organisations- och samhällsnivå se att förändring och förbättring är möjliga, och att motgångar inte är slutgiltiga, men möjligheter att växa och skapa något bättre. 

I arbetet med barn och unga finns många utmaningar att ta sig an. Hur får vi de sjunkande resultaten i inlärning och välmående att vända? Hur kommer nedskärningarna att drabba utbildningen och hur ska de samhällstjänster för unga som tredje sektorn producerar kunna överleva då statliga stöd dras in? Var hittar vi elever till skolor i glesbygden och vem skall leda unga bort från överdriven skärmtid, med den skada den åstadkommer för välbefinnandet, mot mera tid för gemensam samvaro då intresset för yrken inom daghem, skola och fritid falnar? 

Utbildningen förvaltar en av de viktigaste lösningarna på framtidens problem.

Utbildningen förvaltar en av de viktigaste lösningarna på framtidens problem. I stödjande av framväxten av ett dynamiskt mindset bär nämligen skolan det största ansvaret. Dit hör att bland unga stödja utvecklingen av igångsättande krafter som kreativitet, entreprenörskap, samarbete, resiliens och tillförlit till människans förmågor. För att fylla sin uppgift måste den också våga riva egna gamla strukturer och hitta helt nya vägar framåt. 

Anpassning till en kommande världsordning kräver mer än bara finjusteringar. I såväl skola som arbetsliv måste vi i sökandet efter omvälvande lösningar skapa trygghet att ta risker och lära av våra misstag. Det kräver ledare som inte bara tolererar, utan aktivt uppmuntrar, till kontinuerlig förändring, utveckling och innovation. Som stävjar handlingsförlamning, men stöder insikt att varje kris också kan vara början till något nytt, och ännu bättre.

Mycket handlar om hur vi kan ompröva cementerade tankesätt och strukturer. Villa Villekulla var full av nyfikenhet, positiv energi och ifrågasättande av normer och vedertagna gamla lösningar. Också vi kan, i sökandet efter lösningar på utmaningarna, bestämma oss för att visa Prussiluskorna på dörren. Konventionella tankemönster och misstro till nytänk kan ta nåt annat barn. Allt kan inte vara eller bli som förr. Inte heller de utmärkta resultaten i PISA-undersökningar som i sin gamla utformning ändå redan tjänat ut sin uppgift.

Mindset smittar av sig. Med en medvetenhet om den egna inställningens inverkan på andra kan vi mobilisera massor. I en värld där det enda konstanta är förändring är förmågan att anpassa sig, sedan tänka nytt och slutligen växa den mest värdefulla egenskap vi kan odla i vår omgivning och våra barn och unga. 

• Mindset