I Norsens Cygnaeusenhet är alla elever allas elever
Läraren Andrea Frankenhaeuser i Grundskolan Norsens Cygnaeusenhet i Helsingfors arbetar med värderingar i klassrummet – men det är ute i korridoren och rasterna hon märker om värderingarna sitter.
Eleverna i den sammansatta klassen 3–4 E i Cygnaeusenheten i Helsingfors har bildkonst. Läraren Andrea Frankenhaeuser fäster färgglada luftballonger på svarta tavlan i den takt eleverna blir färdiga med att färglägga och klippa, och klistra dem på kartong.
Eleverna har på en tidigare lektion fått fundera på vilka positiva egenskaper som stämmer in på dem själva.
– Det kan ibland vara svårt att veta hurdan man är, och lätt att se hur någon annan är. Därför fick de också fråga varandra: hurdan är jag?
Symboliken med luftballongerna blev tydlig: barnen lyfte när de insåg sina styrkor.
– Det blev en positiv stämning i klassrummet och de engagerade sig verkligen i varandra. Jag såg dem räta på ryggen och jag såg en stolthet.
Litterär utgångspunkt
Värdearbetet i Cygnaeusenheten utgår från ett givet litterärt tema varje läsår. I år jobbar skolan utgående från Mumin under rubriken Tillsammans kan vi mer. Hösten inleddes med skolnätverket Harus verktyg Berättelsen om ön. En del klasser arbetar vidare med Småtrollen och den stora översvämningen.
Eleverna har fått i uppgift att föreställa sig vad berättelsen kommer att handla om. Under resten av läsningen kommer klassen att öva sig på att leva sig in i en annan individs situation.
– När vi har läst om hur Tooticki lämnar av det osynliga barnet hos Muminfamiljen kommer jag att fråga vad eleverna tror att går igenom Tootickis tankar innan hon knackar på. Vidare får eleverna fundera på vad hon tänker på när hon vänder hem. Hur känner hon sig?
De elever som är färdiga med sina luftballonger är i full färd med att skriva ner vad de har för förväntningar på berättelsen i skrivhäftet. Bortsett från ljudet från pennorna och saxarna är det fullständigt tyst i klassrummet.
Som att lära sig att stava
I årskurserna 1 till 4 syns dåliga värderingar främst i att eleverna utesluter varandra. Om de vuxna ser dåliga värderingar lysa igenom elevernas beteende ingriper man. Det självklara är att fråga en elev som betett sig dåligt mot en annan hur det skulle kännas att själv bli behandlad på samma sätt.
– Ibland svarar de att de inte skulle bry sig. Då gäller det att få eleven att förstå att det inte räcker. Om man har gjort en annan person ledsen är det den känslan som räknas.
– Jag säger att man får ha åsikter. Men man får inte alltid säga dem högt eller visa dem i gärning.
Det går att öva sig i att känna empati, menar Andrea.
I klassrummet kan alla svara rätt på frågan hurdan en god vän är. Alla här är överens om att ingen ska lämnas utanför. Det är ändå ute i korridoren och på rasterna som värderingarna omsätts i konkreta handlingar.
– När teorin inte hänger ihop med praktiken måste vi vuxna ställa frågor. Ser du att ni säger att den ensamma eleven får vara med, men att ni ändå går tre meter före? Ser du att ni säger att man får sitta bredvid er vid maten men att ni visar något annat med kroppsspråket? Vad signalerar du?
Andrea liknar värderingsarbetet vid stavning. Ofta kan alla barnen lära sig att stava ett svårt ord, men de kan inte använda ordet med dess rätta stavning senare i en fri skrivuppgift.
På samma sätt som ett barn lär sig att använda rättstavning i praktiken kan det lära sig att omsätta goda värderingar i praktiken.
Sammanhållning är ett medvetet mål
Cygnaeusenheten har sammansatta klasser. Årsklasserna ett och två är sammanslagna med varandra, liksom årsklasserna tre och fyra. Det betyder att elevkonstellationen är ny varje år. Enligt Andrea är det ett av de positiva dragen med att ha sammansatta klasser: det är nödvändigt att få gruppen att fungera, och därför börjar värdegrundsarbetet direkt när skolan börjar.
– Vi arbetar mer ihärdigt de första veckorna av läsåret. Det har blivit ett koncept som alla lärare jobbar med. Vi arbetar med skolans regler och talar om hur vi vill ha det i klassen.
Det är också viktigt att se till det inte bildas klickar. Eleverna gör mycket grupparbeten där gruppens sammansättning alltid avgörs genom att dra sticka.
Arbetet med värderingar börjar med att de vuxna i skolan samarbetar kring gemensamma värderingar.
– Vår centrala värdering är att vi utgår från att alla elever är allas elever. Om jag går i korridoren spelar det ingen roll vem jag möter – jag möter eleven både i det positiva och det negativa, och försöker fostra.
Det börjar med kollegiet
I Cygnaeusenheten finns ett trygghetsteam som består av tre personer: en speciallärare och två tim- och resurslärare. Dessa samarbetar kontinuerligt med elevernas sociala kompetenser.
De samlar vid behov in berörda elever från klassrummen för samtal. När teamet utreder mobbningsfall låter de alla parter i konflikten komma till tals och bli hörda.
– Vi upplever att det är bra att det finns ett oberoende trygghetsteam där lärarna inte har någon egen klass. Man kan lätt bli involverad i de egna eleverna och skapa en annan slags relation till dem.
Kollegiet i skolan upprätthåller ett öppet diskussionsklimat med positiv stämning och mycket uppmuntran. Kollegorna noterar varandras styrkor och berömmer varandra för väl gjort jobb.
Skolan har en också trivselgrupp vars program på vändagen är särskilt uppskattat och bra för välbefinnandet inom kollegiet.
– Då ligger det en hög med namngivna hjärtan i lärarrummet under några dagars tid. Det är meningen att alla ska skriva in positiva saker om varandra. Det är det där positiva lyftandet som är viktigt, avslutar Andrea, och för tankarna åter till de färgglada styrkeballongerna på magnettavlan.
