Vi pressar in flickor i snäva normer som föder ångest och stress – dags att bryta mönstren och frigöra nästa generation

– Allt fler unga upplever stress, ångest och depression. Medan pojkar generellt brukar ge utlopp för sin frustration genom att agera utåt, riktar flickor den ofta inåt mot sig själva. Flickor drar sig oftare undan och blir lämnade ensamma med sina problem.

Det säger Riikka Riihonen, psykoterapeut och specialläkare i barnpsykiatri. Fortfarande präglas vårt samhälle av uråldriga normer om vad det innebär att vara pojke eller flicka. 

– Vi godkänner mer aggressivitet hos pojkar, medan det fortfarande finns ett tabu kring aggressiva flickor. Vi förväntar oss att flickor ska vara snälla, medgörliga och alltid ta andra i beaktande. De här normerna har knappt förändrats på hundratals år. 

Handlar om kultur – inte biologi

Riikka Riihonen betonar att dessa normer inte har biologiska rötter. Den stress och ångest de föder hos flickor orsakas inte heller av biologiska faktorer, utan påverkar alla som identifierar sig eller har uppfostrats som flickor.

– Att som flicka uppfylla förväntningar om att alltid vara snäll, medgörlig och tänja på sina egna gränser kan skapa stress och ångest i en tid när samhällsklimatet på många plan är väldigt krävande, särskilt för unga.

Riikka Riihonen påpekar att könsindelningen är en grov generalisering och att varje individ är unik. Problemet uppstår när samhället inte tar hänsyn till detta, utan istället drar alla över samma kam.

I sin nyutkomna bok Täysillä tyttö erbjuder Riikka Riihonen råd till föräldrar och vuxna om hur man kan stödja flickors självkänsla och bryta destruktiva normer som påverkar den psykiska hälsan. Arbetet för att förändra detta bör börja redan när barnen är små.

Flickors lekar kontrolleras hårdare

– De flesta som arbetar inom småbarnspedagogiken uppger att de inte behandlar flickor och pojkar olika. Men undersökningar visar ändå på skillnader: pojkar tillåts leka vildare lekar, medan flickorna ofta hålls närmare de vuxna – som tenderar att gripa in när flickornas lek blir för vild eller aggressiv.

Riikka Riihonen säger att det knappast är frågan om ett medvetet beteende hos daghemspersonalen. Men de här normerna är så djupt rotade i vår kultur att vi omedvetet för dem vidare till nästa generation.

– Vi tenderar att återupprepa de beteenden vi själva upplevde som barn. Trots att samhället har förändrats mycket, förblir normerna desamma.

Detta påverkar inte bara flickor utan begränsar även pojkar. Riikka Riihonen ger några exempel.

– Traditionellt förväntas pojkar vara aktiva och energiska, men alla passar inte in i den rollen. Samhället är mer benäget att acceptera att en flicka blir deprimerad, medan en pojke i samma situation ofta bara förväntas rycka upp sig.

Skolan kräver allt mera av barnen – samtidigt som alla har bråttom

Vid sidan av omedvetenhet är brådska ofta det som hindrar oss från att bryta de normer som kan inverka destruktivt på våra barn. När samhällstakten blir allt snabbare finns det mindre tid att hinna lyssna på barnen, påpekar Riikka Riihonen.

– Alla har bråttom i dag: lärare, skolhälsovårdare och föräldrar. Det leder till att en del barn blir lämnade ensamma med sina problem.

Samtidigt säger Riikka Riihonen att många skolor i dag har fina stödfunktioner för att exempelvis få hemmasittare att återvända till skolbänken. Och hon ser en genuin vilja att bryta destruktiva normer, även om alla lärare inte hinner med allt de borde göra.

– Jag vill inte lägga extra press på lärarna, som har väldigt mycket att göra redan nu. Men det som verkligen hjälper en elev att utvecklas som individ är att ge henne tid, och att föra en diskussion på djupet. Det allra viktigaste är att lärarnas stress inte rinner över på eleverna.

Och i samma veva som vi funderar på de krav som ställs på lärarna idag är det skäl att reflektera över vad vi kräver av barnen. När skolorna inför allt mer självstyrning ökar kraven på eleverna.

– En sjuåring behöver en trygg plats i skolan där hon får sitta varje dag, och ett fåtal trygga vuxna hon kan anförtro sig till. Inte ens en 15-åring kan ta fullt eget ansvar för sina studier och framtidsplaner. 

Våga vara modig och lekfull!

Riikka Riihonen påminner om att vuxna kvinnor är starka förebilder för unga flickor. En del av arbetet med att hjälpa nästa generation börjar i att lära sig att uppskatta sig själv.

– När en vuxen kvinna ser sig i spegeln gör hon gott i att försöka se något positivt, och inte enbart kritisera sig själv.

Riikka Riihonen säger att många kvinnor gör en massa för andra, men märker det inte utan känner sig hela tiden otillräckliga.

– Det gäller att inte glömma bort sig själv, att bevara sin lekfullhet och livsglädje, och göra roliga och modiga saker. När en vuxen kvinna är en bra rollmodell gör hon en investering i nästa generation.

• Flickor