”Våga stå upp och ta ditt ansvar bland unga”

– Ingen tar ansvar för att personligen göra skillnad i arbetet med unga. Jag tål inte det. Det är byråkratisk ondska, säger Maria Sundblom-Lindberg.

Det hon vänder sig emot är det neutrala förhållningssättet som hon upplever att många tjänstemän inom den sociala sektorn ofta gömmer sig bakom. 

– Det blir teflon, säger Tariku Ahlfors som är verksamhetsledare för ungdomsverkstaden Sveps.

En annan problematik som de båda upplevt i kontakten med myndigheter, är att man inte alltid får besked om olika frågeställningar man undrar över. Ingen tar ansvaret.

– Ibland undrar jag hur det ska gå med alla unga som inte har Sveps bakom sig och ska kämpa ensamma mot myndigheterna, säger Tariku Ahlfors.

Humorn som arbetsredskap

Båda två har lång erfarenhet av att arbeta med unga som inte mår bra. De utmanar också dem som ska stöda dem och vara i närkontakt med dem utifrån sin profession. 

Maria Sundblom-Lindberg har fem barn, och i sitt arbete som terapeut använder hon ofta exempel från sitt privatliv. Det är enligt henne själv inte ett så vanligt förfarande inom terapibranschen. 

Hon lyfter fram tre ledord för att beskriva sin människosyn.

– Engagemang, tillit och humor. Det är tre saker jag inte prutar på. Ändå har jag inte läst en enda rad under någon av mina tre utbildningar om hur humorn kunde användas som terapeutisk metod när man jobbar med dem som har utmaningar och lider av psykisk ohälsa.

Ska man stressa eller pusha?

Tariku Ahlfors lyfter speciellt fram ledordet ärlighet utifrån sitt arbete och sin erfarenhet av utsatta ungdomar. 

 – Man måste våga ställa de där svåra frågorna. Om man märker att någon röker cannabis, kan man till exempel säga, att jag märker att cannabis är ett problem för dig.

Också han talar om tillit och betydelsen av att ge av sin tid till de unga, men att också ge de unga tid att få utvecklas.

– Jag upplever att de unga som kommer till oss har mera och mera i bagaget. Det handlar om att träna, pusha, men inte stressa dem, säger han.

– Det är en hårfin skillnad där, säger Maria Sundblom-Lindberg. Man utvecklas inte när man är i sin comfort-zone, utan det är först när man går utanför den.

Diagnoser som ursäkt

För många unga kan det handla om att få hjälp med så grundläggande saker som att komma bort från sin säng och sitt rum. Samtalet mynnar småningom ut i en diskussion om hur man ska kunna skilja mellan passivitet som beror på ”sjukdomen”, och passivitet som beror på lättja.

– Det kan vara ganska bekvämt att ha den där diagnosen, och ibland utnyttjas det nog, säger Tariku Ahlfors.

Han förundrar sig till exempel över unga med social fobi som inte kan vistas i en grupp med tio människor, eller åka buss eller metro, men samtidigt planerar att gå på konsert under helgen.

”Kriminell verksamhet alltid no no”

Samtalsledaren Niklas Wahlström frågar: Ska man gå emot den respektfulla principen om att alla har rätt till sina värderingar, om man märker att värderingarna gör andra människor illa?

– Kriminell verksamhet är alltid no no, liksom allt kränkande, chauvinism, sexism, rasism och våld. Jag sätter ner foten direkt, säger Maria Sundblom-Lindberg.

– Man måste direkt säga att det där är inte ok, om någon till exempel skryter med sitt drickande eller sina droger, säger Tariku Ahlfors.

Samtidigt uppmanar han till lugn i de situationer där de ungas värderingar går bjärt emot de egna, till exempel när det gäller den liberala inställningen till droger som ett medel för självmedicinering vid oro och sömnproblem.

– Jag märker att man får lite bromsa sig och försöka vara neutral, men ändå ta diskussionen. Men det är ett faktum att det är olagligt, och det brukar jag lyfta fram.

Här kan du lyssna till hela samtalet Värdegrundsarbete med unga. Samtalsledare är Niklas Wahlström från SFV.

• Unga
• Värdegrund