Efter ett fritt böljande samtal om skolans uppdrag med den entusiastiska utbildningsdirektören Rolf Sundqvist från Pedersöre framgår det tydligt. Det är extra utmanande i vår tid att skapa en jämlik skola för alla.

– Jag brukar ofta tala om betydelsen av att få till en systemeffekt som inte bygger på enskilda framgångshistorier, utan där allt sitter ihop och där alla drar åt samma håll, säger utbildningsdirektören Rolf Sundqvist.

Han berättar utförligt och inspirerande om processerna kring de senaste årens systematiska skolutvecklingsprojekt som han har lett i Pedersöre. Vid sidan om sitt kommunala chefsjobb bedriver han också forskning som tar avstamp från det egna arbetsfältet. 

Orsaken till att han initierade en intensiv skolutveckling i kommunen var enkel.

– Jag behövde själv förändras, rektorerna behövde förändras och egentligen behövdes en förändring på alla nivåer. Men det handlade inte om någon ”name of shame-kultur”, utan snarare om att börja reflektera över den egna verksamheten, trots att saker kanske varit fungerande upp till 98 procent.

Inget flumkapitel

När Rolf Sundqvist blir ombedd att beskriva den grundläggande utbildningens centrala uppdrag kortfattat blir det först tyst en lång stund. 

– Ja, säger han. Hur ska man riktigt kunna säga det på ett enkelt sätt?

Sedan hänvisar han till normdokumentet läroplanen och kapitlet om skolans verksamhetskultur som många enligt honom brukar kalla för flumkapitlet.

Men på den punkten har vi ändå som helhet nått ett steg längre och kommit till insikt om att det faktiskt är vårt grundläggande uppdrag att undervisa och fostra. 

– Men på den punkten har vi ändå som helhet nått ett steg längre och kommit till insikt om att det faktiskt är vårt grundläggande uppdrag att undervisa och fostra. 

Men, säger han och fortsätter:

– Vad innebär det här? Vad är det vi fostrar till? Allt är bra beskrivet i läroplanen, men den stora frågan är hur vi ska göra det. Där måste vi tillsammans föra en aktiv dialog kring vad det betyder just för vår egen skola.

Rolf Sundqvist är övertygad om att betydelsen av skolans uppdrag synliggjordes under pandemitiden.

– Då blev det extra tydligt att det inte är så bra om man tar bort skolan ut samhället, och det insåg säkert också många föräldrar.

Goda resultat i finska

De senaste årens skolutvecklingsarbete har gett positiva mätbara resultat i Pedersöre. Kommunens skolor har till exempel uppnått goda resultat i den muntliga kommunikationen i finska genom hårt arbete under flera läsår.

– Det här är ett exempel på hur det kan gå när man systematiskt utvecklar och gör saker tillsammans. Men det allra viktigaste har varit att vi nu hittat ett nytt gemensamt språk, vilket märks på rektorsmötena, säger Rolf Sundqvist.

Han medger att hans utvecklingsiver ibland varit så stor att han blivit tvungen att dra ner på tempot när rektorerna börjat se lite trötta ut i november.

– Det gäller att ha rätt tempo och tajmning, säger han och riktar pekfingret mot sig själv.

Jämlik skola utmanar alla

Samtalet fortsätter kring skolans uppdrag i vår tid. Rolf Sundqvist konstaterar igen att skolan ska syssla med undervisning och fostran. 

– När jag funderar på de två orden kommer jag fram till att det innebär att vi ska ge våra barn och unga just de kunskaper de behöver ha för en framtid som vi delvis inte känner till. Vi ska också ge dem färdigheter som gör att de kan vara en aktiv del av samhället, att de kan jobba tillsammans, och så ska de förstås få växa som människor och individer.

Till sist kommer det som Rolf Sundqvist tycker att är allra viktigast.

– Skolan ska ge alla en likvärdig chans att utvecklas till sin fulla potential.

Men det är samtidigt nu det bränner till och blir verkligt knepigt. Jämlik skola? Är det ens möjligt längre?

Olika verktygslådor för alla

Rolf Sundqvist talar om skolans kompensatoriska kraft i ett divergent växande samhälle. Han konstaterar att utmaningarna med att få till en jämlik skola för alla är utmanande och de regionala skillnaderna växer, och att det är viktigt att vi förstår hur betydelsefull skolan är som utjämnande faktor.

­– Utan skolan skulle vi ha ett ännu mera divergent samhälle och det skulle inte vara bra för Finland. Staten skjuter som bäst till pengar för att utjämna skillnader, men jämlik skola handlar egentligen inte om pengar. 

Rolf Sundqvist säger att man måste förstå kontexten där man jobbar. 

– Vi har olika politiska kulturer och närsamhället fungerar på olika sätt, och dessutom har vi olika skolkulturer i olika kommuner. Verktygslådan kommer att se lite olika ut beroende på var i landet man jobbar, även om grunduppdraget är detsamma.

Korridorsittare är ett nytt fenomen

Hur har då synen på skolans uppdrag förändrats? Rolf Sundqvist har ett långt perspektiv. Han tycker att skolan fått ett mycket bredare uppdrag rent lagstiftningsmässigt och även att förväntningarna på skolan höjts rejält under de senaste decennierna. Det är på gott och ont. 

– Elevvård är förstås bra i sig, men många lärare och även jag själv upplever att det blivit luddigare var gränserna nu egentligen ska gå för skolans uppdrag. 

Rolf Sundqvist nämner som konkreta exempel unga som inte mår bra, och det nya fenomenet med ”korridorsittare”. Det vill säga en växande skara elever som visserligen kommer till skolan, men som inte kommer in på lektionerna.

– Den nya lagstiftningen påbjuder skolan att följa upp skolfrånvaro, men uppdraget kan väl inte handla endast om uppföljning av ett fenomen. Den stora frågan är väl ändå hur vi ska få bukt med något som i nuläget slukar personalens energi.

Rolf Sundqvist säger att i vår tid är det mer angeläget än någonsin att ställa sig fråga när det gäller skolans uppdrag: 

– När slutar pedagogiken och när tar något annat över? 

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.