Skribent
sakkunnig i utbildning och kultur på SFV
Svåra tider kräver dialog – och att ta ansvar när det skaver
Rapporten Grundskolan 2045: För livet: Vision för den finländska grundskolan som Undervisnings- och kulturministeriet lanserade i februari bygger delvis på så kallade framtidsdialoger. De här dialogerna samlade ca 5000 personer som fick möjlighet att göra sin röst hörd, även elever i olika åldrar. Bara det, att samla till alla dialogtillfällen, var ett omfattande arbete.
Istället hade AI säkert kunnat skriva en rapport om skolan i framtiden, om man promptat den rätt, men då hade man gått miste om de autentiska rösterna som nu flitigt citeras i rapporten. De här rösterna ger rapporten en värdefull kvalitet. Arbetet med rapporten, på vilken kommande läroplaner ska vila, är således ett mycket bra exempel på hur dialoger och enskilda individers röster kan bidra till utvecklingen i en demokrati. Betydelsen av sådana processer är oerhört viktiga, liksom i den demokratifostran som vi vuxna måste ta på största allvar.
En viktig tanke som genomsyrar visionen om grundskolan är att skolan är till för livet: ”ett meningsfullt liv, liv tillsammans och liv på planeten.” Det rimmar väl med de tankar Gert Biesta, professor och pedagogisk filosof, återkommer till i många av sina texter. Han skriver om vikten av att vara ett subjekt i världen, vilket enligt Biesta innebär att stå i dialog med sin omvärld, att leva i världen utan att sätta sig själv i centrum – att finnas till i världen på ett vuxet sätt.
Det är ett sätt att vara, där ingen söker dominans över någon annan, ett förhållningssätt mer än ett samtal. Subjektivitet innefattar medvetenhet om att man inte är ensam, utan ingår i ett sammanhang med andra människor, men där också tekniken och naturen ingår. Ett sammanhang där var och en har ett ansvar för att finnas till på ett sätt som är bra för en själv och för andra.
Var och en av oss som fört en dialog med AI har känt hur förföriskt det är att ha en samtalspart som alltid ger en rätt, och i oändlighet ändrar och modifierar sina svar för att tillfredsställa en.
I visionsrapporten lyfts betydelsen av det gemensamma, livet tillsammans. Begreppet tillsammans får i ett posthumanistiskt perspektiv, det vill säga ett perspektiv där människan inte självklart är alltings centrum, en utvidgad innebörd. När människor arbetar tillsammans i digitala miljöer uppstår nya typer av relationer, sammanflätningar, där även de digitala verktygen har en aktiv roll. En stark kraft, vars roll och betydelse ännu inte i full utsträckning är klar, är AI. Var och en av oss som fört en dialog med AI har känt hur förföriskt det är att ha en samtalspart som alltid ger en rätt, och i oändlighet ändrar och modifierar sina svar för att tillfredsställa en.
I mötet med en annan människa är dialogen bra mycket knöligare. Därför tycker jag att professor Donna Haraways boktitel är så tänkvärd: Staying with the trouble. Making kin in the Chthulucene. I korthet betyder titeln att vi i svåra tider måste våga stanna kvar i det motstridiga, det komplexfyllda. Vi ska bygga ansvarsfulla relationer som bygger på samarbete snarare än dominans. I posthumanistisk anda ser hon, liksom Biesta, att allt är sammanflätat: människan, naturen, tekniken, och vi behöver lära oss samexistera.
Ett fint exempel på respektfull samexistens och dialog läser jag i Dagens Nyheter den sista söndagen i mars. Det är en brevväxling mellan Anna Kindberg Batra, tidigare partiordförande i Moderaterna, och Håkan Juholt, tidigare partiledare i Socialdemokraterna. Här diskuterar de två politiska antagonisterna politikens roll i dagens samhälle, och jag berörs starkt av hur respektfull deras dialog är.
Dagens barn och unga kommer att få hantera svåra frågor. Klimatförändring, AI, hot mot vår trygghet och andra stora kriser är delar av deras vardag. I skolan kan de få lära sig hur man möts i respektfull dialog, även då frågorna är svåra, ”staying with the trouble”. Jag är övertygad om att lärare i sin repertoar har en mängd olika verktyg för att iscensätta en undervisning där eleverna får uppleva att de är deltagare i en dialog – med varandra, med läraren och med det stoff de ska lära sig. Då ger skolan dem viktiga nycklar till hur de kan bli subjekt i världen, och finnas till på ett vuxet sätt.
Via den här länken hittar du de andra artiklarna i temahelheten Dialog.
