Aktivt medborgarskap går ut på att skapa en delad gemenskap och uppmuntra till samhällelig påverkan och engagemang. Allmän demokratifostran och strävan att öka medvetenhet och förståelse för sociala och kulturella skillnader speciellt bland unga hör även därtill. Det medborgerliga engagemanget behöver inte vara nationellt, utan kan likväl vara nordiskt, europeiskt, internationellt eller globalt. 

Trots att det aktiva medborgarskapet oftast inte direkt kopplas till ämnet historia, är det uppenbart att vår historieundervisning och allmänna historiemedvetenheten spelar en avgörande roll för hur medborgaren förankras i både lokala och internationella sammanhang.

Historiemedvetenheten påverkas av en mängd olika faktorer, men den har en speciellt nära relation till märkesdagar som formar våra kollektiva minnen och vägleder oss som medborgare. De erbjuder gemensamma högtider, men även möjlighet till att bearbeta svåra historiska frågor. Förenta Nationerna föreskriver fler av dessa dagar, bland annat Förintelsens minnesdag, minnesdagen för det armeniska folk­mordet, internationella dagen till minne av slaveriets offer, och internationella dagen för solidaritet med palestinska folket.

Märkesdagarna riktar vårt minne till offren, men inbjuder även till en diskussion om förövarna, åskådarna och de som gjorde motstånd. Som historiker är det frustrerande att se hur svårt det är att föra en nyanserad och kritisk diskussion om dessa roller. Det blir speciellt svårt när accepterade ideal om att respektera mänskliga rättigheter, och tanken om att varje människa är född fri med lika värde, kolliderar med historisk fakta eller dagsaktuella nyhetsrapporteringar som uppenbart visar på motsatsen. Allas lidande värdesätts inte lika. Våra kollektiva minnen har lika stor betydelse som vår kollektiva glömska. Uppfattningen om vår plats i historien har avgörande betydelse för vår uppfattning om oss själva som medborgare.

I fredstid finns oftast möjlighet till dialog, men i konfliktsituationer förvandlas historien oundvikligt till ett vapen.

Vilka redskap kan vi som utbildare ta till då vi behandlar svåra historiska teman? I många fall kan det även aktualisera frågor om moraliskt eller kollektivt ansvar, vilket inte gör diskussionen lättare. I fredstid finns oftast möjlighet till dialog, men i konfliktsituationer förvandlas historien oundvikligt till ett vapen. Vissa skulle kalla det för en politisering av historien, men det är en rätt simplistisk tolkning. Historien är aldrig neutral, och utgör mer en mötesplats där historiska berättelser från olika perspektiv kolliderar, samexisterar eller smälter samman.

En oundviklig konsekvens av globaliseringen är att striden om historien enbart kommer att intensifieras. Vi borde därmed bli medvetna om att medborgerlig aktivism även kan slå fel. Den kan likväl mobiliseras emot idén om att skapa en inkluderade gemenskap eller för att minska förståelsen för sociala och kulturella skillnader. En exkluderande, smal förståelse av medborgarskap går emot tanken om människors lika värde.

Som medborgare och utbildare måste vi bli bättre på att försvara demokratin och lyfta fram minnet av dem som fråntagits eller vägrats sina medborgerliga rättigheter i det förflutna och i nutid. Det, om inget annat, får oss att värdesätta de rättigheter och friheter vi njuter av i dagens Finland. 

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.