Naturen är starkt närvarande på Munksnäs småbarnsskolas nya gård och uppmuntrar barnen till rörelse och fantasilekar. Växtlighet och okodade platser och ting stimulerar sinnena och bjuder till lek och lärande.

Helsingforsdaghemmets gård var i behov av renovering. Utöver en del rent tekniska problem hade gården pedagogiska utmaningar, som att de yngre och äldre barnens lekar ofta krockade. Om vårarna bildades det en stor sjö i den stora sandlådan som blev oanvändbar.

Den nya gården har planerats i tätt samarbete mellan daghemspersonalen och gårdsplaneringsföretaget Tefke som är specialiserade på permakultur. 

– Vi hade en pedagogisk utgångspunkt och utgick från att barn trivs i, och ska ha tillgång till en frisk, naturnära och så grön lärmiljö som möjligt. Vi har försökt skapa en lärmiljö som stöder barns utveckling, tar olika åldrar i beaktande och uppmuntrar till att utforska omgivningen, säger Anna-Christina Martin, vd för Stiftelsen Sedmigradsky som driver daghemmet.

Bild av dagisgården, en regnig dag. Framme på gården finns gungor, en rutchkana och en bänk.
Bortom gungorna och rutschkanan finns en skogsdunge med kuperad terräng. Här finns bärbuskar, stockar och material för kojbygge. Dessutom en liten amfiteater för samlingar.

– Vi fick drömma och bolla fritt i en spännande process, säger Willy Aleksiunas, lärare i småbarnspedagogik.

Naturen bjuder på okodat material 

Slutresultatet är imponerande. Gården är både estetisk och funktionell och naturen är mycket närvarande.

– Gården känns större än förr, trots att ytan är densamma. Vi har skapat olika knutpunkter som förut var otydligare, säger Willy Aleksiunas.

Lek- och klätterställningarna har flyttats och placerats om, och nu markeras knutpunkterna tydligare genom kantstenar, planteringar och val av underlag. Gårdens underlag varierar mellan träflis, asfalt, sand, grus och mikrobtätt mår. Gummiasfalt har man helt undvikit.

– I barnens ögon förvandlas träflisen till fjärrkontroller och mobiltelefoner. I naturen finns gott om okodat material som kan bli vad som helst och ger utrymme för fantasi och kreativitet.

Odling i pallkragar lär barnen om naturen

Flera av mötesplatserna ger också utrymme för fantasin. Det finns liggande trädstammar i en sluttning, en hög torkade trädgrenar, stubbar och stenar. Med hjälp av dem tränar barnen grovmotoriken.

Gården har bärbuskar och äppelträd och pallkragar där barnen och pedagogerna har odlat allt från pumpor till örter och rotfrukter. Odlandet har blivit en del av lekfulla pedagogiska projekt där barnen lär sig om naturen och får smaka på det de skördat.

– Här finns mycket för sinnena – att lukta och känna på, platser som ögonen kan vila på. Sådant kan stilla barnens känslor.

Jobbat med naturen – inte mot den

Regnvattnet leds numera bort i en stenbelagd fåra som löper diagonalt över den sluttande gården. En behållare samlar upp regnvatten som kan släppas ut som en porlande bäck i fåran. Ibland är den en torr ravin, ibland en stor flod med krokodiler.

– Vattnet som förr var ett problem är nu ett spännande element – både estetiskt och funktionellt. Där det finns vatten finns det barn som leker, säger Willy Aleksiunas.

En backig skogsunge som förr var en skum plats är nu spännande och uppmuntrar till mångsidig rörelse, kojbygge och meditativa stunder. Barnen söker sig hit för samtal eller för att ladda. I skogsdungen finns också en liten amfiteater med stockar som bänkar för samlingar utomhus.

Mindre tristess och konflikter

– Jag har aldrig hört barnen säga att de inte har något att göra ute på den nya gården. Också konflikterna har blivit färre i och med att leken är så lustfylld, säger föreståndaren Hanna Ekholm.

Hon påpekar att en fin gård inte räcker i sig – de vuxnas aktivitet och nyfikenhet är oerhört viktig för att uppmuntra barnen till lek och kreativitet. 

– Vi behöver vara lyhörda medforskare och förundras över saker med barnen, säger Ekholm.

Det är också bra att våga utmana.

– I Finland är man numera rätt fokuserad vid säkerhet när man bygger gårdar och parker för barn, med resultatet att det kan bli tråkigt, plant och avskalat. Säkerhet är viktigt, och vår gård uppfyller alla säkerhetsstandarder. Men man ska inte vara rädd för att utmana barnen kroppsligt och till exempel låta dem öva att ta sig fram i en kuperad terräng, säger Martin. 

Två kvinnor och en man som alla tre ler på bilden.
Stiftelsen Sedmigradskys vd Anna-Christina Martin, föreståndare Hanna Ekholm och läraren inom småbarnspedagogik Willy Aleksiunas är mycket snöjda med den nya gården. 

Vilka tips har ni till andra som vill göra om sin daghemsgård?

– Börja med pedagogiken, det vill säga involvera pedagogerna i planeringen, forma en vision och hitta en samarbetspart som bejakar visionen, säger Martin.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.