Som verksamhetsledare för föreningen Aseman Lapset – Stationens Barn har Christian Wentzel hjälpt unga i samhällets marginal i tio års tid. Trender kommer och går – men aldrig tidigare har samhällets rytm varit så snabb, och pressen på de unga så hård.

– Jag avundas verkligen inte dagens unga. Vi lever i mycket utmanande tider.

Christian Wentzel är verksamhetsledare vid föreningen Stationens Barn. I hjälparbetet med ungdomar har han noterat att allt fler ställs inför allt mer komplexa problem i en allt yngre ålder. I en tid när samhället blir allt mindre linjärt och mer fragmenterat blir valmöjligheterna allt fler. 

– Många unga tvingas att göra avgörande val för sin egen framtid i ett för tidigt skede av livet. Jag tror det är kontraproduktivt och skapar en enorm stress, säger Wentzel.

Utöver det hårdare samhällsklimatet finns ett starkt tryck från de sociala medierna. Livet på sociala medier utgör en parallell verklighet, som för ungdomar kan vara lika betydelsefull som den fysiska. Tidigare generationer jämförde sig med sina kamrater – dagens unga jämför sig med hela världen. 

De mäter sig med sina förebilder på sociala medier och ger kanske upp innan de ens har hunnit börja. Det leder till att många känner sig värdelösa och otillräckliga.

– De mäter sig med sina förebilder på sociala medier och ger kanske upp innan de ens har hunnit börja. Det leder till att många känner sig värdelösa och otillräckliga.

Till råga på allt finns vuxenvärldens oförstående bemötande. Vuxna som inte har någon referenspunkt till de ungas verklighet – vuxna som inte förstår, eftersom den tillvaro de minns från sin egen ungdom var helt annan än dagens.

– Många vuxna är inte på kartan. Dagens unga konfronteras med utmaningar som tidigare generationer aldrig haft, säger Christian Wentzel.

Vissa unga klarar inte av den här pressen. De tappar tron på sig själva och känslan av meningsfullhet i livet. De faller av samhällsutvecklingen, och hamnar i marginalen.

Vikten av att lyssna

– Den vanligaste frågan vi ställer dessa ungdomar är: Hur mår du? Det är kanske ingen märkvärdig fråga i sig. Men tricket är att verkligen lyssna på svaret.

Stationens Barn är en fristående förening som genom sin uppsökande verksamhet kan vara en marginaliserad ungdoms första möte med en hjälporganisation. Verksamhetsledare Christian Wentzel beskriver jobbet i tre steg: att etablera en kontakt, att upprätta en kommunikation och att bygga upp ett förtroende.

I andra fall kan den unga redan ha haft kontakt med annan hjälp, som inte har fungerat – ofta på grund av för rigida strukturer och ovilja till flexibla lösningar. 

– En del av ungdomarna vi möter säger att de inte använder de kommunala ungdomstjänsterna. I vissa fall handlar det om egen eller nedärvd misstänksamhet mot myndigheter. Som fristående förening kan vi nå dem som tappat tron på statliga instanser, eftersom vi inte representerar “systemet”, säger Wentzel.

Den uppsökande verksamheten bedrivs bland annat genom Walkers-caféer i flera städer, och genom Walkers-bussar och -bilar som rör sig på landsbygden. Ungdomscaféerna är en plats där man kan samlas och umgås med trygga vuxna. 

– Hos oss är alla välkomna. Även om man är alkohol- eller drogpåverkad får man komma in i värmen, så länge man kan bete sig.

Man med mörkblå vinterjacka står lutad mot ett fönster som det står Walkers på.
Verksamhetsledare Christian Wentzel säger att föreningen Stationens Barn inte skulle behövas i en ideal värld. – Men vi är långt från en sådan värld.
Bubblor och atomer

Som förening har Stationens Barn varit verksam sedan 1990-talets början. Sedan dess har mycket hänt. Christian Wentzel beskriver vår tid som splittrad, där det kitt som binder ihop vårt samhälle vittrar sönder.

– Vi lever i en fragmenterad och atomiserad tid. Vi bombas av mycket mera information än förr, och det är svårt att veta vilken information man kan lita på. Å ena sidan innebär det att vi måste vara mycket lyhörda och alerta. Men å andra sidan spelar det stundvis en mindre roll, eftersom alla ändå hittar gelikar i någon bubbla på nätet – oberoende av hur extrema åsikter man har. 

Bubblorna som de sociala medierna placerar oss i leder till ökad splittring. 

– Splittring föder en känsla av meningslöshet – som vi kan kompensera för genom snäva politiska eller religiösa ismer, eller genom att söka oss till en gängmiljö. 

Splittring föder en känsla av meningslöshet – som vi kan kompensera för genom snäva politiska eller religiösa ismer, eller genom att söka oss till en gängmiljö. 

Ju mer vi låser in oss desto mindre blir förståelsen för andra, säger Christian Wentzel.

– Kommunikationen tillspetsas, och ytterligheterna kommer till tals. Och innan vi vuxna pekar finger mot ungdomarnas kommunikationskultur på nätet ska vi se oss själva i spegeln – tonen i nätdebatter bland äldre är minst lika hätsk och osaklig. 

Stora kriser som krig och pandemier har också präglat samhällsutvecklingen. Christian Wentzel poängterar att coronapandemin och de restriktioner den förde med sig drabbade unga särskilt hårt. 

– Vi ser det här som en del av den ökade mentala ohälsan. I stället för att knyta de sociala band som är så viktiga för unga tvingades ungdomarna att isolera sig. Räkningen för det här kommer vi som samhälle att betala länge. 

Uppmärksamhet till vilket pris som helst

Christer Wentzel nämner särskilt en destruktiv trend som seglat upp på sociala medier bland unga under den senaste tiden: viljan att få synlighet, oberoende av vad det innebär. 

– Det kan handla om unga som streamar live medan de använder droger eller dricker alkohol. Målsättningen är att bli känd – vad man gör för att bli uppmärksammad är sekundärt. Destruktiva saker är uppseendeväckande och genererar många följare. 

En annan trend som enligt Christian Wentzel förstärkts under de senare åren är att begrepp som heder och respekt har fått en mera mångbottnad betydelse i takt med att vårt samhälle blivit mera mångkulturellt. 

– Friktion uppstår när man inte är bekant med vad som ingår i en annan persons hederskodex.

En destruktiv gruppgemenskap kan späda på våldsbenägenheten. Små förödmjukelser kan bestraffas hårt.

– I många fall kunde kanske en enskild person förbise att den egna hedern tagit en törn, men det är vanligt att kompiskretsen eggar upp till hämnd. Och repressalierna är vanligtvis långt överdimensionerade. Att av misstag trampa på någons nya vita sneakers i krogkön kan snabbt eskalera till ett fullskaligt slagsmål.

Att spara nu blir dyrt i framtiden

Att hjälpa marginaliserade ungdomar är dyrt. Men att låta bli att hjälpa dem är ännu dyrare.

– Varje ung som marginaliseras, och förblir marginaliserad som vuxen, kostar samhället mellan en och två miljoner euro. Tiotusen marginaliserade unga kan i förlängningen innebära utgifter på 10–20 miljarder. 

Varje ung som marginaliseras, och förblir marginaliserad som vuxen, kostar samhället mellan en och två miljoner euro.

Enligt Christian Wentzel handlar hjälpen i grund och botten om att ingjuta framtidshopp. Med hopp kommer känslan av ett meningsfullt liv, där man steg för steg lär sig att axla ansvar och njuta av vardagens små glädjestunder. 

– När vardagen är nattsvart går vägen tillbaka mot meningsfullhet i små steg. En första liten känsla av att lyckas. Baby steps.

 

Stationens barn

Aseman Lapset – Stationens Barn r.f. arbetar för att främja en trygg uppväxt för barn och unga och att bekämpa marginalisering. Arbetet är av både förebyggande och uppsökande karaktär.

Stationens Barn samarbetar mycket med skolor – både genom att utbilda personal men också genom gemensamma projekt. Ett exempel är Friends-programmet som föreningen administrerar i Finland.

Den svenskspråkiga verksamheten finansieras bland annat av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne och Svenska kulturfonden, samt flera andra svenskspråkiga stiftelser.

Stationens Barn r.f. är en politiskt och religiöst obunden riksomfattande organisation som grundats år 1990. På organisationens webbplats kan du läsa mera om Stationens Barns verksamhet.

Kommentarer

1
  1. Tack för det livsviktiga arbetet ni gör med barn och unga. Hur vi tar hand om varandra är det viktigaste måttet för samhällets trygghet, framgång och framtidsutsikter. God Jul till er alla i Aseman Lapset!