Tredje sektorn behövs i skolan
Skribent
verksamhetsledare,
Barnavårdsföreningen i Finland r.f.
I Finland har man målmedvetet under årtionden byggt upp en kvalitativ grundutbildning med ambitiösa målsättningar. Vi har byggt upp strukturer som på bästa sätt har stött barns och ungas möjligheter till inlärning, sociala relationer och psykisk utveckling. Det har funnits vilja att erbjuda alla barn förutsättningar för inlärning och utveckling oberoende familjens socioekonomiska status. Under årtionden utvecklades lagstiftning och behörighetskraven bland professionella ökade, därmed blev grundutbildningen en stolthet för vårt land.
Barn och unga tillbringar en stor del av sin vardag skolmiljön. Det är just i skolan vi har möjlighet att finnas till för varje barn och bemöta barnet individuellt. Barns psykiska och sociala välbefinnande är lika viktigt som den kunskapsmässiga inlärningen. Genom att stöda barns såväl kunskapsmässiga-, psykiska-, fysiska- som sociala utveckling, ges barnet bättre möjligheter till en god uppväxt. Jag vill poängtera att vi ska ta vara på de möjligheter barnets viktiga uppväxtmiljö, skolan, ger oss.
Jag ser stora möjligheter för tredje sektorns organisationer att finnas till som stöd för skolans personal.
Det är klart att skolans personal ska koncentrera sig på sin grunduppgift, att lära. Däremot finns det flera saker som andra experter kan vara med om att stöda. Jag ser stora möjligheter för tredje sektorns organisationer att finnas till som stöd för skolans personal. Genom ett aktivt samarbete och genom ett målmedvetet arbete, har vi en fantastisk möjlighet att skapa en ännu bättre uppväxtmiljö för varje barn.
Jag tror på vikten av grundutbildning och satsning på socialt arbete. Genom att sammanföra olika kompetenser under samma tak, runt barnet, kan vi uppnå de ambitiösa målsättningarna som grundutbildningen strävar efter. På Barnavårdsföreningen har våra experter under nästan tjugo års tid utvecklat olika slag av program och arbetsmetoder som genomförts i skolan med enskilda barn eller hela skolklasser. Jag kan konstatera att samarbetet mellan skolans professionella och Barnavårdsföreningens experter fungerat bra. Tillsammans har vi utvecklat arbetssätt som stöder både barnen, skolans professionella och barnens vårdnadshavare.
Konventionen om barnets rättigheter är mycket entydig. Barnets bästa ska alltid komma i främsta rum, barnet har rätt till utveckling, inget barn får diskrimineras och barn har rätt till tillräckliga samhällsresurser. Med andra ord ger konventionen om barnets rättigheter de verktyg vi vuxna behöver för att vi ska kunna skapa strukturer runt ett barn som på alla sätt stöder barnets inlärning och utveckling.
Genom att engagera och ta med olika aktörer, med olika slag av kompetens och kunskap, kan vi motarbeta barns och ungas psykiska belastning och känslor av otrygghet.
Barn har rätt till trygga uppväxtmiljöer, i såväl hemmet som i skolan. Våra vuxnas ansvar är att se till att barnets rättigheter tillgodoses på alla plan. En trygg skola, både ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv, är en förutsättning för ett barns inlärning. Genom att engagera och ta med olika aktörer, med olika slag av kompetens och kunskap, kan vi motarbeta barns och ungas psykiska belastning och känslor av otrygghet. Min målsättning som verksamhetsledare för Barnavårdsföreningen är att vi även i fortsättningen ska kunna samarbeta över sektorsgränser, så att vi tillsammans kan utveckla skolan till barnets viktigaste och bästa plattform för inlärning och utveckling.
Viktigt.
Då jag arbetade med integration på Hfrs stad på finska (i ungdomstjänsterna), försökte jag hjälpa många organisationer få bättre möjligheter till samarbete med skolor. Jag stötte på flera håll på problemet att skolpersonalen inte vet vilka föreningar de ska hänvisa integrerande familjer till och hur (då familjerna ofta inte vågar själva ta kontakt), och personalen hjälpte i stället familjerna med all världens saker som int alls hör till lärarjobbet. Föreningarna å sin sida hade svårt att hitta familjerna som de sku kunna erbjuda mångsidiga tjänster åt. Skolorna ville ha samarbete med föreningar, men sen behövdes i praktiken nån som t.ex en projektledare som jag för att ordna samarbetet i praktiken. Skolorna kunde inte heller annonsera om föreningarnas tjänster mer utbrett för att de inte ville favorisera bara vissa organisationer och också för att Wilma inte ger nån möjlighet att sprida föreningarnas reklamer, då inte bilagor går att skicka…när jag skrev till Kaskos ledning om vilket ”kohtaanto-ongelma” det finns i hur föreningar och skolor sku behöva mer samarbete men har svårt att hitta enkla lösningar, sade de personerna att visst har de ett välfungerande system för det. Då sade jag att då har inte systemet nått all personal. Svaret var då att nå jo, vi jobbar nog hela tiden för att förbättra kommunikationen. Kommunikation är det svåraste i mångt och mycket, fast vi genom digitaliseringen borde ha bättre möjligheter till det…
På vilket sätt kunde kyrkan och kristna församlingar komma in i skolor och ordna klubbverksamhet efter skoltid eller parallellt med skolans verksamhet?
T.ex. eftermiddagsverksamhet och musikverksamhet för de elever som godkänner kristen verksamhet i vardagen.
Musiken har ju en starkt positiv inverkan även psykiskt. Genom att låta elever själv välja skulle möjligheter öppnas för verksamheter även med kristna förtecken inom skolans väggar. Det skulle ge större utrymme för olika musikaktiviterer utan strikta begränsningar i innehåll och utformning. Kyrkor och församlingar kan också skriva samarbetsavtal med skolor, städer och kommuner som förenklar kristen aktivitet i skolor. Sådana avtal har redan gjorts och modell för detta finns på evl.fi hemsida. Flera liknande modeller kunde utvecklas med gott samarbete mellan hemmen, skolor, kyrkor och samfund.
Länk till evl.fi där man mer kan fördjupa sig i en utarbetad modell. https://evl.fi/plus/sv/skolan-och-kyrkan/
Folkhälsan har ett nätverk av frivilliga Seniorer i skolor och på daghem runtom i Svenskfinland.