Det behövs en utvidgad by för att fostra ett barn 

Ett besök till Sveriges största utbildningsmässa klargör snabbt den stora skillnaden, och till speciellt Svenskfinlands fördel, i utbudet av gratis tjänster och material som erbjuds utbildningen och dess enheter. En dansk kollega säger att detsamma gäller också Danmark – de allmännyttiga bidragsgivarna har föga intresse för finansiering av annat än forskning, och det råder hög grad av kommersialisering av tjänster. 

Det stora mervärde som våra civilsamhällesorganisationer med koppling till utbildning och välbefinnande kan tillföra vår utbildning förstår man tyvärr inte alltid att i tillräckligt hög grad uppskatta eller ta vara på i kommunerna eller skolorna. Den sakkunskap och det material som organisationer kan erbjuda hjälper skolorna att uppnå sina allmänna mål för fostran och välbefinnande – de erkända grundstenarna för goda förutsättningar att lära. Ofta anser man ändå på enheterna att aktörernas aktivitet i skolan innebär en risk för att lärandemålen i ämnen inte uppnås.  

Att ta del av information som kan underlätta lärarens och skolans helhetsuppdrag ska inte vara en skyldighet, men nog en rättighet som varje lärare själv har rätten att bestämma över.

Med mål att freda undervisningen och inte överbelasta lärarna finns det enhetsledare som förpassar e-post och material från dessa aktörer direkt i skräpkorgen utan att öppna dem. Aktörerna som vill in i skolan är många, men beslutet om filtrering måste ändå fattas kollegialt. Att ta del av information som kan underlätta lärarens och skolans helhetsuppdrag ska inte vara en skyldighet, men nog en rättighet som varje lärare själv har rätten att bestämma över.  

Det stora utbudet av aktörer och deras tjänster är ändå inte problemfritt. Tätare samarbete skulle minska förekomsten av osund konkurrens på en liten marknad. Många små har svårt att nå ut, och överlappningar i verksamheterna leder till blygsamma effekter i förhållande till insatserna. För många blir nedskärningarna i statsunderstöd en överlevnadsfråga. I regeringsprogrammet ingår därför en snart färdig strategi för de här organisationerna. I strategin ingår, förutom nya sätt att hitta finansiering för verksamheterna, ett mål om en starkare medborgar- och frivilligverksamhet inom tredje sektorn. Målet kan motiveras ekonomiskt, men också med de positiva effekter som en stärkt medborgarverksamhet för med sig för medborgarna.   

Verksamhet som ökar individers samhällsengagemang och personliga insatser stöder det individuella välbefinnandet och gynnar vårt samhälle. Här har civilsamhällesorganisationer inom det sociala området redan statuerat gott exempel. HelsingforsMissions mobilisering av frivilliga som genom egen aktivitet vill minska ensamhet och utanförskap, och deras sätt att få unga att själva ta ansvar för samma uppdrag fungerar som föredömligt exempel.

Finlandsmodellen öppnar dörren för många organisationer till skolan, och vid sidan av att erbjuda elever möjlighet till en hobby kunde den också erbjuda unga större möjligheter att själva göra insatser i samhälleliga frågor. Enligt World Economic Forums projekt Education 4.0 ökar meningsfullheten för elever i dagens skola om de får vara med och lösa riktiga problem i världen och näromgivningen. Här finns en chans för till exempel Folkhälsan, Ungmartha, scouterna och Natur och miljö att i ännu högre grad ta plats. 

I ett läge när utbudet av civilsamhällesorganisationer är gott, samtidigt som samhällets ekonomiska förutsättningar att stödja dem tryter, är det viktigt att kunna använda resurserna ändamålsenligt. Det sker samtidigt som förutsättningarna att upprätthålla utbudet och kvaliteten i de offentliga tjänsterna minskar. Det här innebär mera samsyn och samarbete, också mellan finansiärerna.

Våra kommuner och välfärdsområden behöver starkare kunna identifiera de organisationer som är relevanta för deras uppdrag och mervärdet av samarbete med dem.

Allt det kunnande som behövs för att stödja dagens barn och unga kan i dag omöjligt finnas bland skolans undervisande personal. Våra kommuner och välfärdsområden behöver starkare kunna identifiera de organisationer som är relevanta för deras uppdrag och mervärdet av samarbete med dem. Det kan betyda personer som fått i uppdrag att vara de som samlar information, och vidarebefordrar den till dem den kan beröra. Genom koordinering och sortering har relevant information för mottagarna bättre möjligheter att nå fram. Det krävs en by för att fostra ett barn. Samtal kring hur vi kan utvidga den bygemenskapen är viktiga just idag – med trytande resurser och växande behov av stöd och kunnande, för vår ungas väl. 

• Aktörer i skolan