När jag först flyttade till Finland som 23-åring från Kina via Tyskland, var min integration i Finland inte bara en övergång till ett nytt land, utan också till en ny kultur och två nya språk. Att leva på svenska blev naturligt för mig på grund av mina studier och min finlandssvenska partner. Trots att mina första steg på svenska var osäkra och fyllda av misstag, har språket sedan dess blivit en viktig del av min identitet.

Jag minns frustrationen efter mina studier vid Åbo Akademi, när jag skickade ut nästan hundra arbetsansökningar på engelska, och som svar fick jag endast en telefonintervju som inte ledde någonvart. Med knapp svenska och ännu mindre finska stod jag inför en hög mur på den finländska arbetsmarknaden. Men tack vare lite tur fick jag en möjlighet inom en svenskspråkig organisation, och det öppnade dörren till min integration i arbetslivet och samhället.

Samtidigt som jag själv har haft en relativt smidig integration, är jag medveten om de utmaningar som många andra möter.

Samtidigt som jag själv har haft en relativt smidig integration, är jag medveten om de utmaningar som många andra möter. I min internationella krets talas det om språkdiskriminering i det finska samhället, där bristande kunskaper i finska eller svenska är ett stort hinder för att få jobb. Men nyligen såg jag ett exempel på motsatsen när en nyinflyttad vän fick anställning inom en kulturorganisation, trots begränsade språkkunskaper. Det här påminde mig om vikten av att se bortom språkliga hinder och istället fokusera på kompetens och potential.

Integration handlar inte bara om att lära sig språket, det handlar om att känna sig delaktig och accepterad i samhället. För mig har det inneburit att hitta min plats som finlandssvensk, men det har också krävt att samhället är öppet och inkluderande. Jag är tacksam för de människor i Svenskfinland som har välkomnat mig med öppna armar och bidragit till min känsla av tillhörighet.

Det är också viktigt att erkänna att man oftast blir delaktig i bara en del av ett land, medan andra delar förblir främmande.

Även om vissa ser mig som ett exempel på lyckad integration, har jag fortfarande, då och då, en känsla av att vara annorlunda. Integration är en lång process som kräver ansträngning från både individens och samhällets sida. Det handlar inte bara om att assimilera sig till en kultur, utan också om att bevara och bära med sig sina rötter och sin identitet. Det är också viktigt att erkänna att man oftast blir delaktig i bara en del av ett land, medan andra delar förblir främmande. Det här är en erfarenhet som delas av människor över hela världen, även i deras egna hemländer.

Frågan om vad integration egentligen innebär är komplex och öppen för tolkning. För mig handlar det om att överbrygga kulturella och språkliga klyftor, att vara aktiv i samhället och att sträva efter ömsesidig förståelse och respekt. Om vi ska skapa ett hållbart samhälle måste vi erkänna och omfamna mångfald som berikar vår ankdamm. Det handlar om att låta alla slags fåglar simma fritt och bidra till vårt gemensamma ekosystem.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.