“Ingen föds som rasist eller xenofob” – skolans roll avgörande för att förebygga nästa generations fördomar

– Det är många som tror att det rentav är biologiskt. Ur ett evolutionspsykologiskt perspektiv är vi genetiskt ”programmerade” för att leva i grupp. Vi är ”flockdjur” som är beroende av andra människor som vi litar på. 

Under människans långa uppväxttid formas vi av vår sociala omgivning. Den sätter sin prägel på vår personlighet och våra attityder och värderingar som vuxna. Karmela Liebkind poängterar dock att mängden rädsla, förakt och misstänksamhet som människor känner mot det främmande varierar mellan olika tidsepoker och i olika kulturer. 

Fördomar är alltid inlärda. Men vissa fördomar, som exempelvis antisemitismen och rasismen, är så gamla att de ligger djupt i många kulturer.

– Fördomar är alltid inlärda. Men vissa fördomar, som exempelvis antisemitismen och rasismen, är så gamla att de ligger djupt i många kulturer. Då stöter man på dem redan i tidig ålder, och det vi lär oss mycket tidigt blir ofta kvar på det emotionella planet även om vi senare i livet fördömer både rasism och xenofobi och anser oss vara helt fördomsfria. 

Karmela Liebkind säger att det i dessa fall kan förekomma implicita fördomar. Explicita attityder är något vi är medvetna om och kan kontrollera, medan de implicita fördomarna är spontana, automatiska och omedvetna.

– Det handlar till exempel om var vi väljer att inte sätta oss i bussen, eller vilka slags namn vi hoppar över när vi jämför arbetsansökningar. 

Skillnaden mellan rasism och främlingsfientlighet

– I sin renaste form bygger rasismen på känslan av överlägsenhet, där lägre ”raser” inte förtjänar jämlikhet utan måste underkastas. Därför kan de också diskrimineras och utnyttjas. Men man behöver inte hata eller vara rädd för dem man föraktar. 

Karmela Liebkind ger ett exempel: Det var vanligt bland vita slavägare i USA att låta slavarna ta hand om barnen, alltså det värdefullaste slavägarna hade. 

– Vita barn blev ofta mycket fästa vid sin svarta nanny. Man kan förakta människor man anser vara mindre värda, men ändå tolerera dem om de kan utnyttjas.

Man kan förakta människor man anser vara mindre värda, men ändå tolerera dem om de kan utnyttjas.

Till skillnad från renodlad rasism kan främlingsfientlighet, eller xenofobi, uppstå på basis av vilken egenskap som helst. Exempelvis mördade de Röda khmererna i Kambodja miljontals av sina landsmän bara för att de hade en västerländsk icke-kommunistisk utbildning. Karmela Liebkind lyfter också fram den svarta amerikanska sociologen Oliver Cromwell Cox som beskrivit antisemitismen som ett exempel på xenofobi.

– Cox sade att juden för en xenofob är en fiende inom samhället, medan den svarta är rasistens vän – bara han hålls på sin plats. Enligt Cox är däremot villkoret för fred mellan judar och kristna att judarna upphör att vara judar. Som amerikan talade Cox om den kristna majoriteten, men detsamma gäller också andra samhällen.

För en xenofob är det alltså själva olikheten som upplevs som både oacceptabel och skrämmande.

– Det är ett hot som måste avlägsnas på ett eller annat sätt; genom att särdraget försvinner exempelvis genom omvändelse, att människorna med särdraget utvisas, eller i värsta fall mördas. Tyvärr kan man samtidigt vara både rasist och xenofob. Skulle till exempel Hitler ha varit enbart rasist hade han nöjt sig med att utnyttja judars arbetskraft och resurser. Men xenofobin tog överhanden; denna ”ras” var inte bara underlägsen utan också farlig, och måste därför avsiktligt, systematiskt och målmedvetet förintas.

In-grupper och ut-grupper

Rollmodeller har en stor betydelse för det allmänna samhällsklimatet och för hur rasism och främlingsfientlighet sprids. Karmela Liebkind poängterar att var och en av oss identifierar oss med flera grupper som vi anser oss tillhöra, så kallade in-grupper. Vi är benägna att lyssna på de rollmodeller vi anser att tillhör samma grupp som vi själva.

– Auktoriteters och kändisars attityder och värderingar sprids lätt och påverkar vad som är acceptabelt eller oacceptabelt när det gäller rasism och xenofobi. I dag är det okej att säga saker om olika minoriteter som var helt otänkbara för femtio år sedan, men som var okej före andra världskriget. Utvecklingen har gått bakåt på den punkten.

I dag är det okej att säga saker om olika minoriteter som var helt otänkbara för femtio år sedan, men som var okej före andra världskriget.

Enligt Karmela Liebkind är det idag lättare än någonsin att skapa sociala bubblor av likasinnade, vilket kan leda till att toleransen mot andra åsikter sjunker. Sociala bubblor frodas på sociala medier, som spelar en stor roll i hur rasism och xenofobi sprids i vårt moderna samhälle.

– När människor får uttrycka sig anonymt på sociala medier undgår de den sociala kontroll som vi normalt utövar på varandra. Hatspråket inom sociala medier sprids också till traditionella medier och andra sammanhang, och blir därför vanligare och därmed mera acceptabelt.

Vänskapsband utanför den egna vi-gruppen är nyckeln

Motgiftet mot rasism och xenofobi är vänskap över gruppgränser. Men Karmela Liebkind understryker att det bör ske på vissa villkor. 

– För att kunna påverka attityderna gentemot hela den grupp som vännen representerar krävs att den personen ses som en typisk representant för denna ut-grupp, inte bara som “undantaget som bekräftar regeln”.

För att vänskap ska kunna uppstå över gruppgränserna krävs möjlighet till det, men framför allt motivation. En multikulturell skolklass är exempelvis inte tillräckligt för att förändra elevernas attityder, om alla enbart umgås inom sina egna in-grupper.

Kontakt över gruppgränser blir lättare positiv om båda parterna är jämlika, som exempelvis två klasskamrater.

– Kontakt över gruppgränser blir lättare positiv om båda parterna är jämlika, som exempelvis två klasskamrater. Dessutom är det bra om kontakten är regelbunden och nära, och om den stöds av omgivningens – samhällets, skolans, lärarnas, kamratkretsens, familjens – normer. 

“Satsa på utbildningen av nyckelyrken som lärare och journalister”

– Ingen föds rasist eller xenofob, men de vuxna som uppfostrar barn hemma eller i skolan har också varit barn och lärt sig bli mer eller mindre fördomsfulla eller fördomsfria. Därför är det viktigt att satsa på utbildningen av nyckelyrken, såsom journalister och lärare. Det vill säga de vuxna som har mest makt att dels påverka barns attityder, dels hela samhällets attitydklimat.

Avgörande är att skapa förutsättningar för positiva kontakter över gruppgränser, och här gäller det enligt Karmela Liebkind att se åt båda hållen.

– Om minoriteter anser att alla majoritetsmedlemmar är rasister har inte de heller någon motivation till kontakt över gruppgränsen. Att skapa positiva kontakter över gruppgränser har visat sig vara ett av de mest effektiva sätten att minska både rasism och xenofobi, oberoende av ålder eller kulturgrupp.

Att skapa positiva kontakter över gruppgränser har visat sig vara ett av de mest effektiva sätten att minska både rasism och xenofobi, oberoende av ålder eller kulturgrupp.

Hur kan lärare på bästa sätt diskutera rasism och xenofobi med sina elever, och vad kan skolan göra för att motverka rasism och xenofobi?

Karmela Liebkind ger exempel på dessa narrativ: Vem har upptäckt att hen har haft fel när hen har tänkt illa om någon annan? Eller hört eller sett någon annan komma till samma insikt? Hjälpte det mig att lära känna den andra bättre?

– Berättelser av det här slaget kan skapa nya normer och uppmuntrar till att följa dem, också då det gäller kontakter över gruppgränser.

Om skolan eller läraren stöder dessa narrativ kan det ha stor betydelse, också i de fall där möjligheter till direkt kontakt mellan grupper saknas, till exempel om skolklassen inte är multikulturell.

– Det är en långsam väg och speciellt svår ifall möjligheter till direkt kontakt saknas, men ju mer positiva känslor endera den direkta eller den indirekta kontakten över gruppgränsen skapar, desto mer sannolikt kan denna känsla vinna över den rasism och xenofobi som ligger djupt i vår kultur.

Så kan du granska dina egna fördomar

Hur skulle du förklara varför någon viss person har begått ett brott?

Med hjälp av den frågan kan vi, enligt professor emerita Karmela Liebkind, granska våra egna fördomar. Om gärningspersonen tillhör det vi själva uppfattar som vår egen vi-grupp tenderar vi att beskriva orsakerna bakom brottet genom individuella egenskaper, som att gärningspersonen saknar empati eller använder droger, eller yttre omständigheter som att hen kommer från en fattig familj eller hade en alkoholiserad far.

Med om det gäller en “ut-gruppsmedlem” är det möjligt att man istället ser gruppmedlemskapet som orsaken, och ger förklaringar i stil med ”de är nu sådana” eller ”det ingår ju i deras kultur”.

– Ertappar man sig med de senare förklaringarna borde varningslampan blinka – men det gör den ju inte om man tycker det är helt okej att tänka så.

Hur kan man jobba med sina egna implicita fördomar? 

– Det första steget är att inse att sådana existerar. Det andra är att iaktta sig själv och sina känslor inför olikhet av olika slag. Det är inte lätt, men där kan andra, främst de som blir föremål för de implicita fördomarna, hjälpa till. Då gäller det att lyssna på dem.

• Kulturell mångfald