Nytt projekt ska samla och utveckla konstundervisningen i Svenskfinland: ”Kunde kulturskolor vara en ändamålsenlig modell”?
Sydkustens landskapsförbund har fått SKAPA-bidrag från Svenska Kulturfonden för att tillsammans med Kulturösterbotten samla alla aktörer som jobbar med den grundläggande konstundervisningen. Målet är ökat samarbete och en gemensam diskussionsplattform.
Svenska Kulturfondens SKAPA-satsning är en strategisk satsning på konstundervisning för barn och unga. Fonden delar ut sex miljoner euro för att konstundervisningen ska bli mer jämlik och tillgänglig. I den första utdelningsomgången delades nästan två miljoner euro ut, och ett av de största bidragen, 300 000 euro, gick till Sydkustens landskapsförbund och Kulturösterbotten, som ska koordinera och stödja fältet inom den grundläggande konstundervisningen.
Främst kommer projektet att fokusera på att skapa forum för diskussion, säger Monica Martens-Seppelin, utvecklingschef på Sydkustens landskapsförbund och rektor för Sydkustens ordkonstskola.
– Vårt treåriga projekt kommer att handla om att samla aktörer inom alla konstformer till olika träffar och möten, för att diskutera fältets behov och tillstånd se vad det finns för behov. Vi vill ta reda på vad de här SKAPA-projekten har gemensamt, vad konstformerna har gemensamt och vilka ämnen som är aktuella att diskutera och samverka kring.
Projektet ska också vara en intressebevakare gentemot samhället och myndigheter, särskilt när det gäller den svenskspråkiga konstundervisningen. En viktig del är också att synliggöra fältet, bland annat för beslutsfattare, men också för föräldrar.
– Det är många föräldrar som inte vet vad grundläggande konstundervisning är – att det finns en läroplan, att lärarna inom konstundervisningen är professionella och har utbildat sig inom ämnet
Monica Martens-Seppelin
– Det är många föräldrar som inte vet vad grundläggande konstundervisning är – att det finns en läroplan, att lärarna inom konstundervisningen är professionella och har utbildat sig inom ämnet. Att den grundläggande konstundervisningen är målinriktad verksamhet som har en läroplan och håller en viss kvalitet.
Saknas en gemensam aktör
För tillfället finns det flera utmaningar på fältet.
– Alla är ganska ensamma i sin verksamhet och vi tampas med samma frågeställningar. Det finns ingen gemensam aktör som samlar de mindre konstskolorna, eller alla konstskolor på svenska, till gemensamma träffar. Därför behövs ett samlande organ för att diskutera de här frågorna och hittar gemensamma lösningar.
Ett mål är också att ta fram gemensamma modeller för och goda exempel på hur man kan samarbeta med exempelvis kommunen, till exempel med småbarnspedagogiken och skolan.
– Vi vill också fundera på vad man kan göra tillsammans, tvärkonstnärligt. I Finland har vi gått in för en modell där alla konstformer har sina egna skolor, man kör sina egna race och är inne i sina egna rör. I Sverige har man däremot kulturskolor där många konstformer är samlade under samma tak. Finns det en sådan modell som i dagens samhälle skulle vara mer ändamålsenlig?
Monica Martens-Seppelin nämner exempel på sådana modeller som redan finns, till exempel Wava-institutet i Jakobstad och TaiKon i Vasa.
– Det finns också samarbetsnätverk mellan konstformerna i vissa kommuner som också borde presenteras på ett bra sätt för beslutsfattare och aktörer inom området. Då kunde man hitta strukturer som är både hållbara och kostnadseffektiva. Det måste inte finnas en administration för varje konstform, utan man kunde ha en gemensam, också om undervisningen har sina egna lärare och sina egna ingångssätt till konsten.
Andra behov på svenska
Ett annat mål med projektet är att skapa en bestående aktör som samlar fältet.
– Tanken är att det här projektet ska kunna fortsätta utan SKAPA-finansieringen. Hur den sedan byggs upp kommer vi att fundera på under de här tre åren.
Det finns visserligen aktörer, exempelvis Förbundet för grundläggande konstundervisning, TPO-liitto, som är en intressebevakare för alla konstformer, men där upplever Martens-Seppelin att det svenska kan drunkna.
– Förbundet jobbar aktivt för att vara tvåspråkigt, men det har ändå kommit fram i alla utredningar att det behövs ett eget forum på svenska. Vi har lite andra behov och gemensamma intressen än på nationell nivå.
Konstutbildningsdagar och informationskanal
Nu har projektet anställt en projektledare , och första steget är att titta på det som redan har gjorts på området, och sedan samla alla SKAPA -projektens kontaktpersoner och övriga aktörer till gemensamma träffar.
– Sedan ska vi bland annat börja fundera på en konferens. Det är konstutbildningsdagar som Dunk redan har ordnat, men som vi har kommit överens om att projektet tar över. Vi kommer att försöka ordna sådana åtminstone två gånger under den här treårsperioden.
Projektet kommer att ordna regelbundna träffar, både lokalt, fysiskt och på distans. Målgruppen för träffarna är bred – allt från lärare till beslutsfattare. En annan fråga som ska utredas är behovet av informationskanaler.
– Det har redan gjorts fina satsningar för att samla information och erfarenheter, bland annat på den fina webbsidan Idébanken. Vi funderar vidare på hur informationen ska samlas, spridas och utvecklas och vilka behoven hos de olika målgrupperna är.
Gammalmodiga strukturer som behöver förnyas
Drömbilden när det gäller konstfostran är klar för Monica Martens-Seppelin.
– Att alla barn och unga ska ha möjlighet att delta i konstundervisning, oberoende av kön, bakgrund, bostadsort eller socioekonomisk status. Att kommunerna vill satsa på konstfostran för att det också är en dragningskraft för kommunerna, så att familjer vill flytta och bo i en kommun där det finns en fungerande konstfostran och ett mångsidigt utbud av hobbyverksamhet.
Drömbilden för projektets del är att skapa fungerande diskussionsforum som hjälper aktörerna att utveckla verksamheten och hitta nya lösningar.
– Via projektet ska det bland annat bildas fungerande nätverk där rektorer och lärare ges möjlighet att utbyta erfarenheter om till exempel administrativa frågor, tvärkonstnärliga projekt, diskutera pedagogiska metoder och lärarnas behov av fortbildning.
Ett annat viktigt mål är att påverka i strukturella frågor.
– Strukturen och finansieringen av den här verksamheten behöver ses över och förnyas. De nio olika konstformerna är jämlika i lagstiftningen, men har väldigt olika förutsättningar att ordna undervisningen på grund av en ojämlik resursfördelning. Det här hoppas vi också kunna påverka genom information, samarbete och påverkansarbete.
Vad är grundläggande konstundervisning?
- Grundläggande konstundervisning är målinriktad och är indelad i olika nivåer inom olika områden av konsten.
- Den grundläggande konstundervisningen omfattar nio konstarter: arkitektur, bildkonst, slöjd, musik, dans, mediekonst, ordkonst, cirkuskonst och teaterkonst.
- Utbildningsstyrelsen godkände de nya grunderna för läroplanen för den grundläggande konstundervisning hösten 2017.
- Grundläggande konstundervisning ordnas i läroanstalter som ger grundläggande konstundervisning, exempelvis i musikläroanstalter och bildkonstskolor, men kan också ordnas på annat sätt exempelvis av kommuner eller stiftelser.
