Lärare och föräldrar i samtal: “Känslor och digital kommunikation går inte ihop”
Kriser mellan skola och vårdnadshavare både förebyggs och löses genom en öppen dialog. Det gäller att lägga egna förutfattade meningar åt sidan, acceptera att motparten kommer med en del av lösningen och inse att alla jobbar för barnens bästa. Lärorikt har talat med goda kommunikatörer som representerar lärarkåren och vårdnadshavarna.
Via den här länken hittar du de andra artiklarna i temahelheten Dialog.
I samtalet deltar Alexandra Seeck, föreståndare för Dickursby svenska daghem och förskola, Sara George, diakoniarbetare och styrelsemedlem i Kvarnbackens Hem och Skola i Borgå, och Maria Wetterstein, som är kommunikationscoach, modersmålslärare och vicerektor i Pargas svenska gymnasium.
– Det är viktigt att minnas att dialog inte är samma sak som information. Det är här det ofta går fel mellan hemmen och skolan. För att verklig dialog ska uppstå krävs att man är genuint öppen för den andra partens perspektiv och att man inte låter sig påverkas av sina egna förutfattade meningar, säger Maria Wetterstein.
Samtalsdeltagarna understryker att allt informationsutbyte mellan skolan och hemmen inte måste ske i dialogform. Praktisk information som dikteras punkt för punkt behövs ibland, men det får inte vara det enda sättet att kommunicera.
– Tyvärr blir det ofta så att skolan enbart informerar. När det inte uppstår en möjlighet till dialog kan föräldrarna känna sig handfallna, säger Sara George.
Som förälder har hon varit med om en krissituation i en klass som slutligen blev så allvarlig att klassen upplöstes och barnen placerades i nya grupper. I efterhand var alla nöjda med lösningen, men både vårdnadshavare och elever blev överraskade av skolans drastiska besked.
– Här borde skolan redan i ett tidigt skede ha fört en öppen dialog med föräldrarna. Barn kan bete sig på ett sätt i skolan och väldigt annorlunda hemma, så många föräldrar var inte alls medvetna om hur allvarlig krisen hade blivit, säger Sara George.
Förtroende byggs genom dialog – innan krisen inträffar
Den hektiska vardagen i skolor och daghem kan göra att utrymmet för dialog lider. Alexandra Seeck säger att hon som förman ständigt upplever att hon inte hinner diskutera tillräckligt med vårdnadshavarna eller sin personal.
– Tidsbristen är ett faktum. Jag skulle verkligen gärna vilja föra dialog med alla, men jag vet att det inte är möjligt. Det finns en så stark press på oss alla att prestera och gå framåt, både i arbetslivet och privatlivet. Då är det mången gång lättare att bara delge information än att öppna upp för dialog, säger Seeck.
Tidsbristen är ett faktum. Jag skulle verkligen gärna vilja föra dialog med alla, men jag vet att det inte är möjligt.
– Det stämmer. Och det blir inte heller bra om alla kockar är involverade i alla soppor. Men om man har gjort ett bra förarbete så finns det förtroende. Då litar föräldrarna på skolan när man är tvungen att fatta snabba beslut, säger Maria Wetterstein.
Nyckeln är att bygga det här förtroendet innan kriser inträffar. Wetterstein understryker vikten av att skolans representanter fysiskt träffar vårdnadshavarna då och då. Det centrala är nödvändigtvis inte vilka sakfrågor som diskuteras, utan att få se människorna bakom besluten.
– Vi har en väldigt fin Hem och Skola-verksamhet i Finland, och i de flesta fall finns en genuin vilja att samarbeta och en förståelse för hur viktigt det är att föra dialog. Det handlar inte om en maktbalans mellan hemmen och skolan, utan om ett gemensamt ansvar. Vi arbetar ju alla mot samma mål – barnens och de ungas bästa.
Digital kommunikation kan leda till missförstånd
Alla samtalsdeltagare är överens om att de digitala plattformarna aldrig kan ersätta den dialog som förs i verkliga livet. Många av det djupa samtalets dimensioner, som kroppsspråk och intonation, uteblir i digitala chattar och därför går det inte att diskutera allt digitalt.
– Det blir en väldigt opersonlig dialog. På Wilma är diskussionen ofta inte fokuserad på det enskilda barnet, utan hålls på en allmän och onyanserad nivå, säger Alexandra Seeck.
– Ja, diskussionen kan rentav bli destruktiv om man använder de digitala kommunikationsmedlen fel, inflikar Maria Wetterstein och understryker att digital kommunikation enbart borde handla om information i sakfrågor.
– Jag håller med. Min dotter fick nyligen feedback av sin lärare via Wilma om något hon hade glömt, och som förälder läste jag det genast som kritik. Min dotter fick lugna mig och förklara att läraren inte alls var arg. Det var bara en neutral påminnelse, säger Sara George.
Samtalsdeltagarna är överens om att varken kritik eller positiv feedback fungerar särskilt bra i text.
– Det finns alltid risk för missförstånd när man inte ser ansiktsuttryck eller hör intonation och röstläge. Det är lätt att man låter det känslotillstånd man för tillfället själv befinner sig i färga texten man läser, konstaterar Sara George.
Alexandra Seeck framhåller att det i digital kommunikation är viktigt att skilja på känslor och fakta. När upprörda föräldrar tar kontakt, lönar det sig inte att gå med i samma känsloläge, utan sakligt svara på frågor.
– Jag har lärt mig att inte svara genast, utan låta meddelandet ligga en dag. Sen läser jag det på nytt, för då har mina egna känslor lugnat sig. Först då formulerar jag ett svar som jag sedan låter mogna ännu ett tag innan jag slutligen skickar det, säger Alexandra Seeck.
– När man som lärare får aggressiva mejl är det viktigt att minnas att det är en förtvivlad människa som skriver. Det är oron för det egna barnet som talar, säger Maria Wetterstein.
När kriser sker är det tydliga spelregler som gäller
Många gräl går att förebygga genom att genast från början upprätthålla kanaler för dialog. Men om stora konflikter trots allt blossar upp mellan skola och vårdnadshavare finns det vissa spelregler som är bra att hålla i minnet. Före ett krismöte måste alla deltagare ha fått en förvarning om vad det handlar om.
– Det gäller att rama in kärnproblematiken så att man kan skala bort oro och oklarheter. Dessutom lönar det sig att understryka att vi har ett gemensamt mål – att lösa krisen. Parterna måste inse att de sitter på olika kunskap i frågan och alla måste vara öppna för olika synpunkter för att kunna skapa en helhetsbild, säger Maria Wetterstein.
– Det där är en bra poäng. Och så får man aldrig gå till personligheter när man talar om svåra saker. Det gäller att fokusera på problemet utan att beskylla någon personligen för det. Det är exempelvis aldrig barnet själv som är problematiskt, säger Sara George.
– Det är viktigt att planera mötet på förhand, så att alla deltagare känner till spelreglerna och vad som kommer att diskuteras. Och så gäller det att hålla sig lugn, både i kroppsspråk och röstläge, konstaterar Alexandra Seeck.
Det gäller att rama in kärnproblematiken så att man kan skala bort oro och oklarheter. Dessutom lönar det sig att understryka att vi har ett gemensamt mål – att lösa krisen.
För riktiga worst case-scenarier rekommenderar Maria Wetterstein en kommunikationsteknik som kallas pace and lead.
– Då möter man först en upprörd människa på samma energinivå, för att sedan medvetet lugna ner situationen. Människan speglar ofta hur den andra beter sig.
Några positiva ord kan betyda mycket
Samtalet kring dialogens betydelse glider in på skolans roll i samhället. Den är i ständig förändring, och många vårdnadshavare kan ha en föråldrad uppfattning om hur skolan fungerar, som baserar sig på erfarenheter från den egna skoltiden. Samtalsdeltagarna uppmanar alla vårdnadshavare att aktivt komma på besök till skolan.
Samtidigt finns det också anledning för skolan att våga förnya sig och modigt släppa sådant som inte fungerar. Maria Wetterstein talar varmt för mera studier i kommunikation inom lärarutbildningen.
– Om fler lärare skulle vara experter på kommunikation så skulle det inte uppstå lika många konflikter mellan vårdnadshavare och skola. Det handlar i förlängningen om hela samhället, eftersom skolan ska forma våra barn och unga till goda samhällsmedborgare. Därför måste vi prioritera god kommunikation och dialog i skolan.
Avslutningsvis frågar jag samtalsdeltagarna om vilken åtgärd de ser som allra viktigast för att främja en god dialog mellan hemmen och skolan.
– Jag återknyter till det jag sa i början: tid. Jag skulle vilja ha tid att sitta med föräldrarna i lugn och prata om allt de funderar på. Men trots att tidsbristen är ett faktum så gäller det ändå att vara så närvarande som möjligt. Varje barn måste få något och bli sett, säger Alexandra Seeck.
– Jag önskar att de första föräldramötena skulle ha mera dialog och mindre monolog, så att man skapar goda relationer till föräldrarna. Då får de förtroende för att pedagogerna sköter sitt jobb med barnens bästa i första hand, säger Maria Wetterstein.
– Jag håller med er båda. Och när det gäller den förebyggande kommunikationen skulle jag vilja att man ännu tydligare poängterade det positiva. Mitt barn som går i årskurs fem har en härlig lärare som varje vecka lyfter fram något positivt. Det ger väldigt mycket, säger Sara George.
– Det var en bra påminnelse. I morgon ska jag skriva ett brev till alla föräldrar. Jag tänker skriva ett riktigt positivt brev, säger Alexandra Seeck.
Dialogens betydelse när livet gör tvära kast
Alexandra, Sara, Maria och för det här samtalet via videolänk. Under samtalets gång har det hörts pipande ljud i bakgrunden. De får sin förklaring när Maria i slutet av samtalet vänder på sin kamera för att visa att hon sitter i korridoren på barnsjukhuset i Helsingfors.
– Min 16-åriga dotter Natalie har insjuknat i akut leukemi. Hon har genomgått en stamcellstransplantation och kommer inte att kunna vara närvarande i sina gymnasiestudier på åtminstone ett år. I den här situationen blir dialogen mellan skolan och hemmet otroligt viktig och avgörande för en ung persons hela välmående och vardag.
Lärare som är lösningsinriktade och flexibla kan åstadkomma väldigt mycket och vara otroligt viktiga för eleven.
Maria Wetterstein understryker hur betydelsefullt det är när skolan ser hela människan. Lärare som enbart upplever sig som informationskanaler i sitt ämne når inte fram i sådana här sammanhang.
– Men lärare som är lösningsinriktade och flexibla kan åstadkomma väldigt mycket och vara otroligt viktiga för eleven, säger Maria och berättar att Natalie har avlagt flera studieavsnitt på distans under sjukhusvistelsen.
Kontakten med studiekompisarna har också varit betydelsefull.
– Tutorerna har hållit kontakt och klassen har skrivit brev. Det är supervärdefullt. Den här situationen visar att den mänskliga kontakten och dialogen är ännu viktigare än vad man någonsin hade kunnat föreställa sig.
