It-miljonären Mårten Mickos om mångfald: ”Finländarna är själviska på ett dumt sätt”
Skribent
Företagsbyggaren Mårten Mickos jobbar bland skyskraporna i San Francisco. – Här i Silicon Valley frågar man inte varifrån du kommer, utan vart du är på väg. Det är en stor skillnad jämfört med Svenskfinland där man hela tiden vill döma och låsa in varandra i en låda innan man ens hunnit öppna munnen. Det är det som är så hemskt i Finland.
Under Teams-intervjun sitter it-miljonären Mårten Mickos och tittar in i sin skärm. Han föredrar att kallas företagsbyggare, men oavsett titel är det framför en datorskärm han sitter tio timmar per dag.
– Fyra timmar går åt till att behandla meddelanden, fyra timmar till möten och så återstår två timmar när jag sitter och tänker.
Utanför hemmakontorets fönster breder San Fanciscos centrum ut sig.
– Vi har inga kontorsutrymmen längre utan alla jobbar hemifrån. Det var jag van vid redan innan pandemin, säger han.
Ett mecka för teknologi
Mårten Mickos vrider på skärmen så att jag kan se skyskraporna och en del av teknologivärldens mecka, Silicon Valley. Här i området har cirka fem miljoner människor samlats från världens alla hörn kring ett och samma tema, nämligen högtekonologi.
– I Silicon Valley spelar det ingen roll hur man ser ut eller vad man har för bakgrund. Det leder per definition till en bra mångfald, säger Mickos.
I Silicon Valley spelar det ingen roll hur man ser ut eller vad man har för bakgrund.
I det företag som Mårten Mickos leder, HackerOne, arbetar man kort och gott utifrån värdegrunden ”respect all people”. Upprinningsområdet till Silicon Valley är enormt och han förliknar det vid en fotbollsliga där man spelat fotboll i hela sitt liv, och en dag hamnar i bästa ligan.
Missförstånd kring mångfald
– Om man vill bygga något nytt måste man ha en massa kontroversiella ideér och för att få det måste man ha olika människor med i arbetet. Vill man dessutom bygga det bästa i världen, måste man helt enkelt plocka in de bästa människorna från hela världen.
Mårten Mickos säger att de som kommer hit har gått igenom en lång filtreringsprocess vilket bidragit till ett urval av stor intelligens och kunnande. Här ska alla vara intresserade av högteknologi, annars har man inget här att göra.
Hur kan det då uppstå mångfald?
– Vilken grupp man än skapar måste den ju fokusera på någonting och det fattar inte folk. Mångfald betyder ju inte att man ger avkall på sina prioriteter. Man fokuserar helt enkelt på det man ska fokusera på och sedan får mångfalden i stället bli synlig på andra sätt.
Folk är för nervösa
Under intervjun kollar Mårten Mickos via en satellitkarta upp isläget i Åbolands skärgård där han har sitt fritidshus. Han konstaterar att Finland vid tidpunkten för intervjun ännu ligger täckt av is.
Rent generellt tycker Mårten Mickos att finländarna är rätt dömande, ogina och trångsynta mot varandra. Samtidigt ser han ett land som är mer internationellt än någonsin. Istäcket håller med andra ord på att spricka upp och inget verkar kunna hindra vårsolens verk.
– De där tjugo procenterna som är trångsynta har ingen chans mot de andra åttio, inte ens om de sitter i regerigen, så ”so what”. Här tycker jag att folk är onödigt nervösa, även om man förstås ska motarbeta ogynnsam utveckling, säger Mårten Mickos.
Däremot riktar han skarp kritik mot Migrationsverket som han anser att misskött sig grovt under de senaste femtio åren. Varför har ingen gjort någonting åt det? Han fördömer det han kallar för institutionaliserad diskriminering och tycker att Migrationsverket gör det krångligt för människor som vill flytta till Finland.
Japan som undantag
– De samhällen som klarat sig bäst genom tiderna är de som varit blandade, säger Mårten Mickos och nämner samtidigt ett motexempel, nämligen Japan.
– Det är ett stort land som är förvånansvärt homogent och ändå fungerar det förvånansvärt bra. Men de länder som gjort något nytt för vår civilisation har alltid varit blandade samhällen.
Vad är hindren för mångfald i Finland?
– Folk är själviska på ett dumt sätt. I Finland tror vi att vi har jättestor respekt för bildning men det stämmer inte. Det gäller i sådana fall utbildning, men vi har ganska få som på riktigt vill vidga sina tankar.
”Finland gör struntsaker”
När Mårten Mickos hör att undervisnings- och kulturministeriet utlyst 2024 som ett temaår för bildning blir han inte imponerad, snarare irriterad.
– Temadagar, kampanjer, diversitetsveckor och så vidare. Alla vet hur lite effekt sådant har. Vill man påverka måste man göra det långsiktigt. Det är just sådant där strunt man håller på med i Finland och sedan är man självgod och tror att man är något när man har fått till ett bildningens år.
Mårten Mickos säger att han är mycket kritisk till sådant som olika insitutioner hittar på för att hålla sig själva vid liv, i synnerhet i kombination med att de använder ett språk som tar bort makten från individen.
Öppna upp för nya idéer
Han har fått upp farten och fortsätter.
– Det enda som har någon betydelse är vad individen gör. Om folk inte gör något, så är det det som är problemet. I Finland hänvisar man hela tiden till auktoriteter och du gör det ju själv när du intervjuar. Det är sjukligt i mitt tyckte. Man får inte tänka sig att någon annan är ansvarig, det är just då som inget händer.
I San Fancisco håller solen på att gå upp och Mårten Mickos vrider lite på sin skärm. I Finland håller det samtidigt på att skymma. Mårten Mickos är övertygad om sin sak. Finland måste öppna upp ännu mera och ge utrymme för olika perspektiv och idéer. Det kommer att främja tillväxt och utveckling.
Mickos har delvis rätt men missar att Finland har två kulturer, den svenska lite mer öppna, och den uralisk-finska med mer stamtänkande.
Du har nog säkert något vetenskapligt bevis om att finskt-uraliskt stamtänkande fortfarande påverkar mina åsikter och definierar mig som människa? Ur din öppen svensk synvinkel kan du tydligen lätt klassifiera människor till mer eller mindre uppskattade grupper på grund av några urgamla språkhistoriska skäl.
Vi har i Finland höga skatter och ett givmilt socialskydd. Hurdant mångfald tror Mickos vi får hit?
Han visar ingen statistik och forskning på att mångfald automatiskt skulle ge mer framgång. Sverige var framgångsrikt redan före den stora invandraringen började på 1980-talet. Samma gällde Västtyskland efter Andra Världskriget. Finland var känt som Nordens Japan på 1980-talet och på 90-talet fick vi Nokia och världens bästa skolsystem fastän invandringen var minimal. Estland har aldrig haft någon hög invandring, ändå har det haft ett av Europas mest framgångsrika ekonomier ända sen Sovjets fall. Ryssland har haft en hög invandring ända sen Sovjets fall och ändå varit ett ekonomiskt skämt. Invandring och mångfald är ingen monolit, det beror på hur den sköts.