Hennes hobby är att studera – vid sidan av familj och jobb

– Jag har inte studerat för att prestera, det har varit mer av intresse, säger Anna Moa Westerlund-Rönnberg i Nagu. Foto: Privat.
Skribent
Anna Moa Westerlund-Rönnberg har fortsatt att studera efter sin magisterexamen, och vid fyllda fyrtio har hon svårt att tänka sig att hon skulle sluta. Drivkraften är nyfikenhet och intresse.
Anna Moa Westerlund-Rönnberg är bosatt i Nagu och jobbar som lärare. Hon är behörig lärare i flera ämnen: biologi, geografi, psykologi och hälsokunskap. För tillfället jobbar hon som vikarie och undervisar i matematik, kemi och fysik – ämnen som hon inte är behörig i. Hon är intresserad av många olika ämnen, något som också avspeglat sig i hennes jobb och studier under årens lopp.
– Jag har alltid varit ganska intresserad av allt och i skolan ganska bra på allt. Det har inte funnits ett ämne som har ”varit mitt”, och därför visste jag inte vad jag skulle börja studera.
Det blev cellbiologi vid Åbo Akademi, där det också ingick kemi och biokemi. Anna Moa Westerlund-Rönnberg hade egentligen inte tänkt bli lärare, men visste att det kan vara bra att ha lärarbehörighet. Under studietiden kompletterade hon sina studier med att också läsa geografi vid Öppna universitet för att få rätt att undervisa också i det.
Men trots att hon hade magisterexamen och lärarbehörighet var det inte slut med studierna. Hon jobbade, och så småningom växte familjen. Under tiden då barnen var små sysselsatte sig Anna Moa med att studera.
– Då läste jag hälsokunskap och fick behörighet att undervisa också i det. Jag har nästan alltid haft studier vid sidan av, när jag var hemma med barnen och vid sidan av jobb.
Ger vidgat perspektiv
Anna Moa har studerat vid Öppna universitetet vid Åbo Akademi, och hittills har hon avlagt motsvarande 646 studiepoäng. Drivkrafterna som får henne att studera vidare är flera.
– Jag är intresserad av allt möjligt och tycker om att få insyn i olika ämnen. Alla ämnen har sin kultur och sitt synsätt, och om man bara lever inom sitt eget ämne får man bara se saker ur den synvinkeln.
Genom studierna vidgas perspektivet.
–Jag har alltid tyckt om att studera. Det har också varit roligt att träffa lite olika sorts människor på kurserna som jag har deltagit i. Det har gett upphov till givande diskussioner.

Grunden till intresset och nyfikenheten kommer från barndomshemmet.
– Det har funnits ett intresse för utbildning och bildning i familjen. Pappa är professor emeritus i anläggningsteknik, mamma är etnolog och översätter. Jag har fått olika värderingar av dem. Jag har gått en kurs i europeiska möbelstilar, men kan också snöa in på något väldigt naturvetenskapligt och teoretiskt.
Hon har också studerat informationsvetenskap, som hon också har nytta av i jobbet som lärare.
– Grundprinciperna i informationsvetenskap kommer upp i skolan i form av källkritik, källhänvisningar, källförteckningar och informationssökning. Det här är viktigt i skolan nu, att veta vad som är pålitliga källor. Jag märker också att elevernas beteende när det gäller att hitta information är helt annat än mitt eget.
Jobbat strukturerat och effektivt
Psykologi är ett annat ämne som finns i Anna Moas studieregister, och psykologi konstaterar hon att det alltid är nyttigt att ha koll på. Också om hon inte har direkt nytta av vissa studier, har hon indirekt nytta av dem.
– Jag har också lärt mig något om studieteknik och om att kunna läsa texter och sammanfatta. Jag har lärt mig att processa information överhuvudtaget.
Det här är något som har varit till nytta, eftersom det övriga livet krävt sitt. Då gäller det att hitta tid och använda den effektivt.
– När jag har varit hemma med småbarn har jag huggit in på uppgifterna när de har sovit dagssömn, och på kvällar. Ibland på veckoslut, men jag har försökt att vara väldigt effektiv. Jag har gjort uppgifterna och gjort dem bra och varit nöjd med dem. Sedan har jag inte hållit på och filat på dem jättemycket utan gjort mitt bästa med en gång.
När jag ber om tips som andra studerande kan använda sig av, nämner Anna Moa sitt sätt att göra anteckningar.
– Jag gör bra anteckningar, och sedan brukar jag renskriva anteckningarna på dator för att kunna jag söka i mina filer när jag gör uppgifter. Om jag bara har en massa handskrivna anteckningar kan jag inte söka effektivt.
”Behöver hoppa på något nytt”
Anna Moa Westerlund-Rönnberg ser inte att hon har valt bort något på grund av studierna.
– Kanske att ”bara vara”, men jag ser inte att jag skulle ha missat något. Jag tänker att om man vill göra något, då skapar man tid för att göra det.
Folk i hennes omgivning är vana vid att hon studerar.
– Jag känner inte att jag har blivit supersmart av alla studiepoäng, det har inte heller varit drivkraften. Jag har inte studerat för att prestera, det har varit mer av intresse.
Just nu studerar hon inte, men det kliar i fingrarna.
– Jag skulle behöva hoppa på något nytt tåg igen. När det kommer en ny katalog från Öppna universitetet brukar jag alltid kolla kursutbudet.
Anna Moa konstaterar att hon aktivt också har lärt sig en del icke-akademiska färdigheter under årens lopp. Sådant som inte inbegriper kurser.
– Det handlar snarare om självstudier i form av böcker, instagramscrollande och podcastlyssning. Sedan mina barn föddes har jag mer eller mindre alltid haft en stickning på gång, något som jag inte sysslat med innan utan valt att lära mig i vuxen ålder.
För ett år sedan skaffade familjen höns, och varken Anna Moa eller maken har vuxit upp med gårdsdjur. Det har också varit en ny sak att lära sig.

Vad innebär livslångt lärande för dig?
– Kanske det att man inte tänker att man är klar, utan att man på något sätt hittar saker som intresserar en och som ger något åt en livet ut. Jag skulle inte studera så här mycket om det inte skulle ge något och det kändes bra att göra det.
Profil: Anna Moa Westerlund-Rönnberg
Ålder: 40.
Bor: I Nagu.
Familj: Gift med Peter, barnen Mirjam (13), Agnes (11) och Cedrik (8).
Utbildning: FM i cellbiologi, behörig ämneslärare i biologi, geografi, hälsokunskap och psykologi.
Jobbar med: Ämneslärare i matematik, fysik och kemi åk 7 till 9.
Fritidsintressen: Stickning, fixande hemma och på stugan, båtliv och utfärder.
Drömjobb: Jag har inte riktigt kommit fram till vad det skulle vara, därav konkret ett drömjobb – något som skulle kombinera teori och praktik och allt det jag är intresserad av.
Inspireras av: Människor som brinner för det de sysslar med, vare sig det är stickprofiler på instagram, journalister, lärare, författare eller vetenskapsmän.
Mycket inspirerande läsning!
Det skulle vara spännande att läsa en artikel som belyser vad de så kallade multidisciplinära akademikerna vid öppna universiteten gör idag, både yrkes- och karriärmässigt. Vad har deras omfattande akademiska meriter, svart på vitt, egentligen för värde på arbetsmarknaden?
Anna har ju troligtvis en magisterexamen i pedagogik, i och med att hon enbart får sina studier erkänt inom det pedagogiska området. Men förställ dig istället ”Kajsa” som också har avlagt 646 studiepoäng inom ÖpU, men saknar en formell examen:
Arbetsgivaren: ”Jaha, vad imponerande Kajsa, du har verkligen lagt ner mycket tid på dina studier. Visst, livslångt lärande är ju jättebra för hjärnhälsan och ger nyckelkompetenser för ännu längre livslångt lärande. Men som sagt, denna tjänst kräver en kandidatexamen för att vi ens ska överväga dig och att betala en högre lön åt dig. Så tyvärr, ingen examen, ingen löneökning.”
Att ha genomfört 646 högskolepoäng motsvarande mer än två kandidat- och två masterexamina, även om det inte leder till en formell examen, och täcka ett brett spektrum av ämnesområden, är utan tvekan en mastig intellektuell prestation (givet genomsnittligt vitsord). Ändå tenderar denna kunskap att ha ett begränsat eller i vissa fall noll värde alls i arbetsgivarens ögon, om prestationerna inte är kopplade till en ”formell” högskole- eller universitetsexamen.
Med tanke på att studieplatserna vid exempelvis Åbo Akademi (inklusive ÖpU-leden) är hårt begränsade – 240 sökande till endast 20 platser – tycker jag att en så omfattande studieprestation inom samma institution borde ge möjlighet att omsätta studiepoängen till en examen, eller åtminstone ge ett frikort till att bli examensstuderande. Det skulle både underlätta för individer att få sitt kunnande erkänt och bidra till att bättre utnyttja den potential som dessa studier representerar (?)
Ett tänkbart förslag skulle vara att ÅA börjar utfärda examensbevis för årsstudier (60 sp), på samma sätt som man gör i Norge. Eller varför inte ta inspiration från Storbritannien, där man har CertHE (120 sp) som en erkänd kvalifikation? Tänk vilken skillnad det skulle kunna göra för de studerandes framtida karriärer.
Att kunna visa ett formellt bevis på den kunskap som faktiskt har förvärvats skulle inte bara ge studierna ett värde i arbetsgivarens ögon, utan också ge dessa multidisciplinära individer chansen att verkligen visa vad de har att erbjuda. Deras breda kompetens kan vara precis vad en organisation eller en kommun behöver – något som ofta saknas hos de flesta med en mycket snäv utbildning. Det skulle kunna öppna dörrarna till nya möjligheter och skapa utrymme för fler dynamiska och kreativa arbetsmiljöer, där mångsidighet är en styrka.