Förlösande frågor i stället för att peka finger – Olof Wretling om hur skolan kan se individen bakom diagnosen
Skådespelaren Olof Wretling är Finlandsaktuell med teaterpjäsen Diagnoserna i mitt liv. Han minns sin egen skoltid och skammen som förknippades med dyslexi och “spring i benen”. För att bli bättre på att hantera elevers olikheter rekommenderar Wretling att skolan tar modell av idrottsföreningar.
– Det viktigaste är att ställa frågor, i stället för att bara påstå att någon är på ett visst sätt. Frågor förlöser, medan etiketter skapar skam.
Som barn kämpade Olof Wretling med att sitta still i skolbänken. Att skriva och läsa var en ständig utmaning. Han ville hellre springa runt på kvarterets gator, och hoppa och skutta i de sommarvarma vattenpölarna i bara strumplästen. Bristen på förståelse gjorde att skolgången kändes tung.
– På min tid fanns inte samma hjälpmedel som idag. Om jag stavade fel fick jag bara höra att jag hade för bråttom eller inte ansträngde mig tillräckligt.
Olof Wretling säger att det i dagens skola finns en mycket större acceptans för elevernas olika behov, och hjälpmedlen som kan underlätta skolgången har blivit bättre. Men fortfarande finns risk för att vi genom diagnoser stämplar elever, i stället för att med öppenhet och nyfikenhet bemöta dem som individer.
– Att fråga “Varför tror du själv att du har svårt att stava? Vad skulle hjälpa dig?” kan göra stor skillnad.
Skrivandet som räddning
Olof Wretling minns sina uppsatser från skoltiden, underkända och så fulla av rödpenna att han liknar dem vid prickig korv. Men i vuxen ålder blev skrivandet ett sätt att bearbeta svåra känslor.
En läkare gav Olof Wretling i uppgift att skriva ett brev för att bearbeta sorgen efter sin pappas död. Det blev startskottet, sedan dess har Olof Wretling skrivit nästan oavbrutet, och skrivande är något han rekommenderar för alla.
– Att skriva är ett sätt att spegla sina tankar och få dem bekräftade. Det är en process som kan hjälpa, oavsett om det handlar om psykisk ohälsa eller andra svårigheter.
Kanske samhället borde få en diagnos istället?
Pjäsen Diagnoserna i mitt liv fick sin början när Olof Wretling var vintervärd i Sveriges Radio. Bakom träffsäkra skämt och en öppenhjärtig berättarstil lyfte Wretling en allvarlig fråga: Vad är egentligen normalt? Finns det en norm, eller är det normala att alla inte är stöpta i samma form?
– Föreställningen heter Diagnoserna i mitt liv, men egentligen handlar den om att jag anser att vi inte borde diagnostisera varandra.
Budskapet träffade rätt i tiden, eftersom en intensiv debatt om överdiagnostik samtidigt pågick i Sverige. Diagnoserna i mitt liv har sedermera omarbetats till teaterpjäs, bok och film.
Olof Wretling säger att de individuella diagnoserna gör att vi glömmer att rannsaka de strukturer som kan skapa problemen – exempelvis inom skolvärlden.
– En individuell diagnos överför problemet på individen, där den förstärker känslan av skam hos den som inte passar in. Men man kanske inte kan stänga in 30 elever i ett klassrum och vänta sig att det ska fungera. Problemet ligger kanske i strukturen. Kanske är det strukturerna och samhället som borde få en diagnos istället för eleverna?
Framtidens skola kunde ta modell av idrottsföreningar
När Olof Wretling får drömma fritt målar han upp en skola präglad av små grupper, trygghet och gemenskap. Han hämtar inspiration från idrotten där äldre ofta får vara förebilder för yngre.
Inom idrotten är det coolaste som finns att få träna tillsammans med dem som är några år äldre.
– Tänk dig en niondeklassare som går ner till sjuan och håller en lektion om något de precis lärt sig. Det skulle skapa en helt annan dynamik och lust till lärande. Inom idrotten är det coolaste som finns att få träna tillsammans med dem som är några år äldre.
Olof Wretling betonar också vikten av kontinuitet och stabilitet under skolgången.
– Jag tror på mindre grupper där samma lärare följer eleverna under flera år. Att springa mellan olika klassrum skapar bara stress. Skolan borde vara en plats där man känner sig trygg och hemma.
Olof Wretling talar varmt för styrkan i olikheter, och att väcka elevernas lust att lära – i stället för att kväsa den genom att kategorisera och fokusera på det som skapar skam.
– Det handlar om att se eleverna som individer – inte deras diagnoser, utan vilka de är som människor.
Olof Wretling
Är är en svensk skådespelare, komiker, regissör, dramatiker och författare. Han är en av medlemmarna i humorgruppen Klungan.
Uppträdde för första gången i Finland under Educamässan 2025, där han framförde sin pjäs Diagnoserna i mitt liv.
Vinterpratet som ligger som grund för pjäsen finns på Sveriges radios webbplats
