Är du intresserad av att fördjupa dig i olika frågeställningar kring vad utbildning och undervisning är och tycker om att reflektera över de stora filosofiska perspektiven på skola, utbildning, undervisning, fostran och lärande. Då är det här en bok för dig. Svarade du nej på den frågan och jobbar med skolutvecklingsfrågor ska du kanske ändå tänka om. Den här boken utmanar det impulssamhälle vi lever i, och som också skolan är en del av.

Att läsa Gert Biesta ger inga snabba svar – men det ger något annat: tid att tänka efter. I sina resonemang om utbildningens syfte visar han hur skolan handlar om mer än prestation, resultat och mätbar kunskap. Det handlar förenklat om att ge eleven förutsättningar att bli en del av världen.

Det är nödvändigt att stanna upp och bli påmind om den unika ställning skolan och utbildningen har. Vad ska vara fokuset?  En plats för att ge den nya generationen en chans att möta världen och sig själva genom att utforska sina begär och behov i förhållande till världen och sig själva, och få tid att “arbeta sig igenom” det de möter där. Utbildningens uppgift är inte enbart överförandet av kunskap utan en handling som riktar elevernas uppmärksamhet mot den värld de existerar i. Biesta hävdar att utbildning och demokrati är starkt sammankopplade.  

Att vara subjekt i sitt eget liv

Boken är indelad i sju kapitel. I dessa sju kapitel belyser Biesta tre centrala delar av utbildning: kvalificering, socialisering och subjektifiering. Tillsammans hjälper dessa begrepp oss att förstå skolans uppdrag: att det är bredare än att bara förmedla kunskap. Dessa tre begrepp ska inte rangordnas utan stöder varandra. Biesta höjer dock ett varningens finger mot att utbildningen i dag allt mera fokuserar på kvalificering än på de andra delarna. Ifall dessa delar är i obalans riskerar vi att gå miste om friheten att formas som individer.

Biesta vill lyfta fram vikten av att utbildningen ska forma människor som ska vara en del av världen – och samtidigt stå som egna individer i den. Biesta hänvisar ofta till sina tidigare publikationer och till sina egna teorier. Han är noga med att aldrig ge en enkel definition utan ger läsaren möjlighet att skapa en egen uppfattning och en egen förståelse av vad de olika begreppen är. 

Återkommande genom hela boken kopplar Biesta till sin tanke om subjektifiering: “det handlar om hur jag existerar som subjekt i mitt liv, inte som objekt för vad andra människor vill ha av mig.” Eleven ska vara subjekt i undervisningen, inte enbart ett objekt.

Pedagogen ska genom avsiktliga handlingar uppmuntra och erbjuda eleven möjligheter att fungera som subjekt i sina egna liv, inte som objekt för vad andra människor eller krafter kan förväntas vilja ha av dem. Att ta vara på sin egen subjekthet och sin egen frihet. Biesta utgår från ordet frihet, att vi alla har rätt att hitta det egna jaget som existerar i och med världen. Det här är ingen lätt fråga. 

Lärande är inte alltid synligt

En viktig påminnelse i boken är att elever inte bara lär sig av vad vi gör, utan också av hur vi gör det. De märker snabbt om det finns en motsättning mellan våra ord och våra handlingar. Därför spelar både vad och hur lika stor roll i detta sammanhang. 

Samtidigt lyfter Biesta något som kan vara svårt att fånga: att lärande inte alltid är synligt. Undervisning och lärande är inte samma sak, och i mötet mellan lärare och elev sker något som vi aldrig fullt kan kontrollera.

För mig andas boken både tillförsikt och framtidstro. Den sätter ord på ett uppdrag som är större än det som kan mätas i resultat och effektivitet. Samtidigt väcker den flera motstridiga frågor – inte minst i relation till dagens samhällsdebatt om skola och utbildning. Vart är vi på väg, och vad vill vi att utbildning ska vara? Här är det viktigt att stanna upp och tänka efter.

Det här är en bok att läsa med eftertanke, och gärna tillsammans med andra. För att stanna upp, reflektera och samtala om vad  som är skolans kärna. Vilken skola behöver samhället? Vilken typ av samhälle behöver skolan? Och framför allt, som Biesta inlednings- och avslutningsvis gör, ställa oss frågan “vad ska vi göra med barnen?”

Vill du läsa fler artiklar på temat Framtidshopp? Du hittar dem via den här länken.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.