Relationellt ledarskap i klassrummet  –  så skapas magi

Det finns inga metoder som garanterar framgång i klassrummet. Varje klassrumssituation är unik. Därför blir relationen mellan lärare och elever en avgörande del av undervisningen. Detta hävdar Åsa Hirsh, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, i sin studie där hon intervjuat drygt 100 högstadie- och gymnasieelever samt 20 lärare. Genom intervjuerna söker Hirsch svaret på den centrala frågan: Vad innebär det egentligen att vara lärare?

Boken utforskar vad som kännetecknar bra undervisning ur ett elevperspektiv. Kärnan utgörs av elevintervjuer, som kategoriseras i åtta aspekter som definierar framgångsrik undervisning och duktiga lärare. Dessa insikter kopplas samman med aktuell forskning och Skolverkets styrdokument för att skapa en tydlig och konkret helhetsbild.

Hirsh beskriver läraryrkets dilemman som en grusväg med diken på båda sidor. Lärare förväntas balansera mellan ytterligheter: de är varken psykologer, socionomer eller sjukvårdare, men inte heller robotar som enbart förmedlar kunskap. De behöver hitta balans i bland annat autonomi och styrdokument, frihet och struktur samt individens behov och gruppens krav. Utmaningen ligger i att hålla sig på vägen – lagom är bäst.

Eleverna efterlyser lärare som visar omsorg och empati

Eleverna önskar sig lärare som balanserar sina roller – lagom mycket polis, lagom mycket lärare och lagom mycket en bulladoftande farmor. Hirsh lyfter fram uttrycket In loco parentis, vilket betyder ”i stället för föräldrar”, som en beskrivning av lärarrollen idag. Eleverna vill ha en lärare som visar omsorg och empati, någon som med takt och känsla förstår deras individuella behov. De uppskattar en lärare som tror på deras förmågor och vågar pusha dem lite extra. Samtidigt önskar de någon som, likt en förälder, stöttar dem när de misslyckas och ger dem en andra chans.

Eleverna beskriver hur de märker när en lärare verkligen vill vara där för dem.

Läraren ska inte vara perfekt. Däremot förväntar sig eleverna en relation som sträcker sig bortom klassrummets väggar. De berättar att de bästa lärarna ger sin tid även under raster. Det handlar inte nödvändigtvis om stödundervisning, utan om små handlingar som en hälsning eller en enkel fråga om hur eleverna mår. Eleverna beskriver hur de märker när en lärare verkligen vill vara där för dem. Genom sina ord och handlingar visar dessa lärare att de ser det som ett privilegium att få vara med eleverna här och nu.

De bästa lärarna är entusiastiska

Eleverna lyfter fram att djup ämneskunskap är värdefullt, men de betonar att det inte är det viktigaste. Engagemang väger tyngre. De bästa lärarna är inte bara kunniga i sitt ämne – de är entusiastiska över att dela det med sina elever. Lärare som lyckas med detta skapar ofta en stark ”vi-anda” i klassen, där läraren och eleverna delar det tunga skolarbetet tillsammans. Lärandet blir en ömsesidig process.

Enligt Hirsh är denna ”vi-anda” en central del av lärarens ledarskap, särskilt i en alltmer hektisk skolvardag. Eleverna beskriver hur de ständigt möts av höga krav, konstant utvärdering och en känsla av att aldrig riktigt kunna slappna av i klassrummet. Duktiga lärare hittar balansen mellan styrdokument och lärarautonomi. Dessa lärare skapar trygghet genom att öppna upp för diskussioner om lektionens innehåll, uppmuntra frågor och ibland ta sidospår när situationen tillåter. Hirsh kallar detta för disciplinerad improvisation – en förmåga att följa en plan samtidigt som det finns utrymme för flexibilitet och närvaro.

Det är just denna balansgång som eleverna fångar i sina beskrivningar – en blandning av krav, omsorg och ett genuint engagemang från lärarens sida. Elevernas dialoger är ärliga och konkreta, men också överraskande insiktsfulla och analytiska. Om du läser boken kommer du säkert att känna igen dig i deras ord – både på gott och ont – och kanske börja se på dig själv med nya ögon.

Boken påminner om att det viktigaste i läraryrket inte är metoderna, läroböckerna eller ens läroplanen, utan eleverna. Jag tror att vi alla skulle må bra av att ibland släppa taget. Att springa till fönstret när första snön faller kan vara helt rätt, så länge vi hittar tillbaka till skolarbetet efteråt. Jag rekommenderar boken varmt, både för dig som söker konkreta tips för din undervisning och för dig som vill reflektera mer ingående över din lärarroll.

Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Lärarrollen.

• Lärarrollen