Ett budskap om acceptans, jämställdhet, trygghet och att se och bli sedda. Teater Taimine, som turnerar i skolorna, lyfter fram teman som berör den unga publiken. Målet är att väcka nyfikenhet och intresse genom humor och genuin närvaro.

Känslan av otrygghet bland unga är stor i en värld där vi fortfarande känner pandemins svallvågor medan kriget i Ukraina rasar och de vuxna inte på allvar tar itu med klimatförändringen. Och därtill kommer all press från sociala medier.
– I en värld som är befläckad av prestation, där man hela tiden tvingas hantera alla elektroniska hjälpmedel som pockar på ens uppmärksamhet. Där tycker jag att teatern är viktigare än någonsin. Det brukar uppstå en känsla av lättnad när föreställningen börjar, och publiken får koncentrera sig på bara en sak – det som händer på scenen, säger teaterchef CG Wentzel.

 Sedan 2002 har CG Wentzel och kollegerna på Teater Taimine producerat och framfört ny finlandssvensk dramatik. Pjäserna beställs av finlandssvenska dramatiker. Föreställningarnas teman är ett resultat av ständig dialog med målgrupperna och pedagogerna.

Premiärerna har hunnit bli 39 till antalet, och den årliga publikmängden ligger mellan fyrtiofem- och femtiotusen personer. Till målgruppen hör allt från dagisbarn till gymnasieelever, och repertoaren är bred. Målsättningen är att lyfta fram sådant som pågår i de ungas liv. 

Vi vill ge en möjlighet till reflektion, till att bearbeta känslor och ge dem verktyg för att kunna bemöta andra människor och behandla dem rättvist.

Bland andra framförs pjäserna Knock Out, som handlar om marginalisering, Att hantera en vuxen, som handlar om att förstå de vuxna och Den förträfflige Herr Glad, som handlar om ensamhet och vänskap.
– Vår kungstanke är att de unga i målgruppen skall känna sig sedda. Vi vill ge en möjlighet till reflektion, till att bearbeta känslor och ge dem verktyg för att kunna bemöta andra människor och behandla dem rättvist. Vi vill förmedla glädje och humor, och aktar oss för att vara för gravallvarliga.

“Vi får inte skriva dem på näsan”

Enligt Wentzel är pedagogiken närvarande i allt som Teater Taimine gör, men aldrig så att det blir övertydligt, uppfostrande eller anklagande.
– Vi kan inte hålla publiken i handen eller skriva dem något på näsan. Vi är inte experter på att vara 5, 10, eller 15 år gammal. Vi vuxna skådespelare kan inte komma in i skolans gymnastiksal och berätta hur livet ser ut. Mycket av världens elände rår barnen inte för, och vi är tydliga med att klargöra vad som är de vuxnas ansvar och vad som de unga kan göra något åt.

Teater Taimine arbetar utgående från en tudelad plattform. Dels erbjuder teatern en pjäs, som i sig skall vara en konstnärlig helhet. Utöver det får skolorna ta del av tilläggsmaterial med uppgifter och övningar som kan göras i klassrummet efter pjäsen. 
– Det är ett sätt att ytterligare bearbeta och föra tematiken vidare.

Illusionen som inte får krossas

Utmaningen ligger i att få fram ett pedagogiskt budskap utan att krossa teaterns illusion. CG Wentzel beskriver den här balansen i ömma termer.
– Det är väldigt känsligt. Det är något skört som måste vårdas, och slipas med det finaste sandpapper. Man får inte glänta på ridån för mycket före en föreställning, då ger man inte pjäsen någon chans.

Bild från pjäsen Den förträfflige Herr Glad. En man i en skinnmössa oc brun kostym, samt bruna sammetbyxor står på ett ben.
Den förträfflige Herr Glad är en pjäs om ensamhet och vänskap för barn mellan 2 och 6 år. Foto: Teater Taimine.

Förr var det skådespelarna själva som kom in i klassrummet efter pjäsen för att diskutera tematiken. Men så gör man inte längre. Strategin visade sig vara felaktig eftersom pjäsens magi gick om intet. 
– Numera jobbar vi i stället med materialet så att det skall vara ett så bra redskap som möjligt för pedagogerna. Skolorna har också önskat att materialet skall utformas så att varje enskild lärare som känner sina elever kan anpassa det efter klassens behov.
För Teater Taimine blir den viktigaste uppgiften att fånga publikens uppmärksamhet. Efter att intresset har väckts kan pedagogerna gå vidare på temat. 

Genuin närvaro är nyckeln

Kraften i barn- och ungdomsteater uppstår i skådespelarnas relation med publiken. Barnpubliken saknar de vuxnas återhållsamhet. De kommenterar och lever med i pjäsen, helt ohämmat. Enligt CG Wentzel har skådespelarna då bara ett alternativ: att vara totalt ärliga i sina roller.
– Publiken måste veta att det vi gör på scenen är genuint. Det är en utmaning som känns livsfarlig, men samtidigt är det gnistan som driver mig. I jämförelse är vuxna dödstråkig teaterpublik, tillägger han med glimten i ögat.

I den raka kommunikationen med publiken finns även den ärliga feedbacken. Känslan när barnen och ungdomarna är knäpptyst lyssnade, när de skrattar och när de fäller en tår.
– Jag brinner för alla våra målgrupper, men särskilt för högstadiet och mellanstadiet. Särskilt när killar kommer fram efter pjäsen och vill skaka hand och berätta om hur de blev djupt berörda. Om hur pjäsen fångade deras egen livshistoria, och att de kände sig sedda och förstådda.

Enligt teaterchef Wentzel krävs det brinnande intresse för målgruppen om man skall jobba med den här typen av teater. Något utrymme för skådespelarnas eget ego finns inte, allt sker på publikens villkor. 
– Det här jobbet är ett kall.