Samtalet: ”Är jag ute och cyklar när jag tolkar läroplanen?”
Eftersom läroplanen består av hundratals sidor och är svår att överblicka har läraren Benjamin von Kraemer byggt upp ett digitalt hjälpmedel. Men vad gör man när läroplanen inte ger ett självklart svar? För finländska lärare är det en del av vardagen att tolka, prioritera och ibland tvivla. En lärarutbildare och två lärare diskuterar hur de gör.
– Vi vill i alla fall inte ha inspektörerna tillbaka till våra skolor, säger universitetslektorn Gunilla Karlberg-Granlund.
De statliga skolinspektörerna försvann ur det finländska skolsystemet i början av 1990-talet. I dag har finländska lärare stor frihet att tolka och omsätta läroplanen. Men friheten har också ett pris. Hur vet man att den egna tolkningen är rätt?
Det här är frågor som Gunilla Karlberg-Granlund diskuterar tillsammans med två lärare: Benjamin von Kraemer, specialklasslärare vid Botby grundskola, och Anni Paavola, som undervisar i svenska i de högre årskurserna och gymnasiet vid Kulosaaren yhteiskoulu.
Efter samtalet är en sak tydlig: att läsa och tolka läroplanen är ingen enkel match. Men efterlyser de tydligare styrning från Utbildningsstyrelsen? Nja … kanske inte det heller, anser alla tre.
Läroplanen ger lärarna stort utrymme för tolkning
Gunilla Karlberg-Granlund är universitetslektor i pedagogik vid Åbo Akademi i Vasa och introducerar läroplanen för första årets lärarstuderande inom ramen för en grundkurs i pedagogik. Hon möter många lärarstuderande som för första gången börjar fundera på hur läroplanen fungerar i praktiken.
– De överraskas ofta av att läroplanen är så öppen och ger stort utrymme för läraren att tolka den. De upplever också att målen kan vara svåra att konkretisera så att eleverna faktiskt förstår sitt eget lärande.
yrkesmässiga självkänsla som viktig vid tolkningen av läroplanen.
Bild: Privat
Även för en universitetslärare kan läroplanens föränderlighet innebära utmaningar.
– För mig personligen innebär det att jag hela tiden måste hålla mig à jour med alla ändringar som sker, till exempel i eGrunderna.
Anni Paavola arbetar i en privat skola och har själv varit med och skrivit skolans läroplan, som bygger på den nationella.
– Jag kan därför vår läroplan nästan utantill. Den är viktig för mig och ett bra verktyg i kontakten med föräldrarna. Där kan de se vad vi har lovat att undervisningen ska innehålla. Jag går också ofta tillbaka till den när jag bedömer elevernas arbete.
När läroplanen inte ger ett självklart svar
Inför samtalet har de båda lärarna fått fundera på ett konkret tillfälle då läroplanen inte gett ett självklart svar.
För Benjamin von Kraemer har frågan ofta gällt elever med stor frånvaro.
– Hur mycket av stoffet måste man behandla för att man ska kunna använda bedömningsgrunderna? Det här är oklart, tycker jag.
Anni Paavola beskriver en annan typ av avvägning. Hon funderar ofta på om uppgifter, prov och annat material täcker det som läroplanen lyfter fram som viktigt. Läroplanen finns hela tiden i bakhuvudet när hon planerar, men det är inte alltid enkelt att avgöra vad som ska prioriteras. Det är egentligen en omöjlig uppgift.
Då brukar hon landa i en konkret målsättning.
– Huvudsaken är att mina elever lär sig svenska under varje lektion i skolan.
Osäkerheten kring den egna tolkningen återkommer i samtalet. Benjamin von Kraemer upplever att han ibland rör sig i ett slags gråzon.
– Det är ibland svårt att vara nöjd med sin tolkning. Då tänker jag: Är jag helt ute och cyklar?
Osäkerheten blir särskilt tydlig när den egna tolkningen ställs mot kollegornas.
– Min attityd är kort och gott att man gör sitt bästa och sedan får man klappa sig på axeln. Samtidigt behöver man vara beredd att snabbt byta åsikt, när man träffar en kollega och märker att hen kanske tolkat läroplanen på ett helt annat sätt.
Lärarutbildningen tränar förmågan att tolka läroplanen
Gunilla Karlberg-Granlund känner igen lärarnas erfarenheter, både från sin egen tid som lärare i grundskolan och genom kontakten med lärarna vid Vasa övningsskola. Hon påminner om att också lärarutbildningarna har egna läroplaner som ska utvecklas, läsas och tolkas.
Samtidigt har hon stort förtroende för den finländska lärarutbildningen och lärarnas professionella kompetens. Hon påminner om att de flesta lärare som utbildas för grundskola och gymnasium avlägger en magisterexamen.
– Vi är stolta över vår forskningsbaserade utbildning, som innebär att våra lärare faktiskt utbildas i att analysera. Att läsa och tolka läroplanen är något de därför ska klara av.
Gunilla Karlberg-Granlund jämför lärarens utveckling med att ta körkort. Man får sin licens, men tryggheten kommer med praktik och erfarenhet.
Vi är stolta över vår forskningsbaserade utbildning, som innebär att våra lärare faktiskt utbildas i att analysera. Att läsa och tolka läroplanen är något de därför ska klara av.
Benjamin von Kraemer återkommer flera gånger till att friheten att tolka läroplanen kan göra att undervisning och bedömning ser väldigt olika ut från ett klassrum till ett annat. Skillnaderna kan finnas även mellan lärare som undervisar i samma ämne på samma skola.
– Det är inte nödvändigtvis något negativt, men ur elevernas perspektiv kan det upplevas som orättvist.
Nytt verktyg kan göra läroplanen lättare att använda
Alla tre är överens om att konkreta förändringar skulle göra det enklare att läsa och tolka läroplanen.
Jag ser ingen orsak till att det skulle behöva vara så här primitivt, förvirrande och svårnavigerat.
För att underlätta sitt eget arbete har Benjamin von Kraemer utvecklat en digital bedömningsrobot som ska göra bedömningsprocessen tydligare och mer visuell. Verktyget heter Oppilar. Han upplever också att Utbildningsstyrelsens webbplats ännu är svår att överblicka trots vissa förbättringar som gjorts.
– Jag ser ingen orsak till att det skulle behöva vara så här primitivt, förvirrande och svårnavigerat. Nu finns där en stor lunta på hundratals sidor, men läroplanen kunde vara mera modulär, interaktiv, ha bättre sökfunktioner och möjlighet att spara favoriter.
De andra två blir genast intresserade av verktyget, och Benjamin von Kraemer skickar dem en länk.
Läroplanen ger utrymme för individuella lösningar
Benjamin von Kraemer undervisar i praktiskt taget alla skolämnen och behöver därför ofta gå tillbaka till läroplanen för att kontrollera vad som faktiskt står om ett visst ämne.
– Jag kan inte ha allt i huvudet på samma sätt som en ämneslärare som undervisar i samma ämne hela tiden.
Samtidigt ser han en motsatt risk bland ämneslärare: att man blir så trygg i sitt ämne att man glömmer att uppdatera sig. Det märks, enligt von Kraemer, inte minst när det gäller bedömningen.
Men friheten kan också vara ett stöd, särskilt för elever som är svaga eller har ojämna profiler.
– Då kan man genom att lusläsa och tolka läroplanen skapa den undervisning som verkar vettig för just den eleven som inte riktigt passar in i helheten och den vanliga mallen.
– Kan man leva utan en läroplan? frågar Anni Paavola och besvarar själv frågan.
– Nej. Läroplanen bygger in själva syftet med undervisningen.
Gunilla Karlberg-Granlund återkommer till något som är en röd tråd redan i lärarutbildningen och även viktigt när man ska tolka läroplanen.
– Det viktiga är att man inte blir ensam i sitt lärararbete utan får stöd av sina kolleger.
Temat Läroplanen belyser ämnet ur flera olika perspektiv. Du kan läsa de andra artiklarna via den här länken.
