Det är en onsdag morgon i slutet av augusti och jag sitter och lyssnar på vår gäst Kati Tiainen från Microsoft. Hon briefar oss om AI. Jag blir på något sätt upplivad av tanken på att det är något nytt som kommer att påverka oss inom bildningen. Hennes ord om att det nu krävs både lagstiftning och regleringar kring AI hänger kvar efter mötet. Jag greppar nog inte riktigt vad hon menar, men det blir kvar.

Åtskilliga veckor senare sitter vi igen morgontrötta på ledningsgruppens möte och då ställer en kollega frågan. Hur gör vi nu med den betalda versionen av ChatGPT? Är det ok att lärare kan köpa in den? Plötsligt blir det liv i diskussionen. Vi är klarvakna och engagerade och kommer till slutsatsen att vi åtminstone inte tillåter köp av den avgiftsbelagda versionen med stadens medel. Vi är också inne på frågor om vad gör vi ifall man misstänker fusk och plagiat. Mitt flöde tycks fyllas av kurser om AI. Precis som om mitt flöde visste att jag funderar på de här frågorna…eller som om algoritmerna visste.

Jag beslöt att utmana mig själv och anmälde mig till en online-kurs på LSE, London School of Economics and Political Science, med motivet att jag som icke-nörd ville kunna delta i diskussionen om AI och förstå vad det handlar om. Det blev en ögonöppnare för mig! 

AI behöver alltid placeras i den politiska kontext och det samhälle det verkar i. Den grundläggande utbildningen ska enligt värdegrunden främja välbefinnande, demokrati och aktiv medverkan i medborgarsamhället. AI kan på ett allvarligt sätt hota demokratiska processer genom spridning av desinformation. ChatGPT bygger på gigantiska mängder digital kommunikation som människor producerat och informationen är inte alltid korrekt eller etisk. AI-verktyg kan användas i syfte att sprida desinformation, utöva påtryckning och till riktad marknadsföring. AI kan undergräva trovärdighet för både processer och administrativa institutioner. 

I ett demokratiskt beslutsfattande är det viktigt att det finns transparens och att beslutsprocesserna är synliga. Ifall besluten görs av AI blir det betydligt svårare att ha insyn i hur algoritmerna är uppbyggda och på vilka grunder beslutet gjorts. Vi kan bara spekulera i hur det skulle gå ifall AI i fortsättningen skulle sköta exempelvis rekryteringarna och vilka etiska dilemman vi då kunde stå inför. Däremot kan jag bra se framför mig hur vi använder oss av AI i frågor som rör delaktighet i skolnätsutredningar.

Ifall det här blir en resursfråga så att enbart resursstarka kommuner, skolor eller föräldrar har tillgång så kan det öka ojämlikheten i stället för att ge eleverna likvärdiga möjligheter till personifierat lärande. 

Den teknologiska utvecklingen bidrar i viss mån till en växande ojämlikhet både nationellt och globalt. Hur vi ser på fördelning av resurser, möjligheter och makt blir centralt när vi väljer åt vilket håll vi vill gå med AI. Är det rättvist att alla har tillgänglighet till AI eller borde en satsning snarare vara att höja nivån för de som har mindre möjlighet eller är mera sårbara? AI kan möjliggöra mera personifierat lärande och tillgång till anpassade metoder som förbättrar inlärningen. Ifall det här blir en resursfråga så att enbart resursstarka kommuner, skolor eller föräldrar har tillgång så kan det öka ojämlikheten i stället för att ge eleverna likvärdiga möjligheter till personifierat lärande. 

Jag har fått mig en ögonöppnare hur AI påverkar hela samhällsstrukturen och vilka risker som det kan medföra. Integritetsskydd, datasäkerhet och att bemöta partiskhet i algoritmerna är viktiga aspekter när det gäller regleringen av AI. Nu behövs reglering och etiska ramverk också på nationell nivå. Diskussioner förs, men vem fångar bollen? 

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.