Mer styrning eller mer autonomi i skolan? Experternas åsikter går isär
Grunderna för läroplanen innehåller rätt värderingar, men texten är för omfattande. Det är arbetslivsprofessor Olli Luukkainen och professor Michael Uljens överens om. Däremot går åsikterna isär om hur stor autonomi skolor och lärare ska ha när läroplanen implementeras.
– Precis som bildning i stort är formandet av läroplanen ett uppdrag som ständigt måste förnyas. Det arbetet tar aldrig slut. Generationsväxlingar har varit en del av människors kultur genom årtusenden. Läroplanen handlar egentligen om generationsväxling – vad vårt samhälle anser att nästa generation behöver kunna.
Det säger Michael Uljens, professor i pedagogik vid Åbo Akademi. Han säger att vi har en fin tradition i Finland där läroplanen är brett förankrad i samhället, eftersom många olika experter hörs när grunderna för läroplanen skrivs.
Pisa har bidragit till att flytta initiativet om skolans mål och innehåll till en odemokratisk överstatlig organisation. Vi borde ut ur Pisa omgående.
På lokal nivå förespråkar Uljens mer frihet för skolorna och är kritisk till att detaljerade utvärderingar, exempelvis Pisamätningen, styr lärarens arbete.
– Pisa har bidragit till att flytta initiativet om skolans mål och innehåll till en odemokratisk överstatlig organisation. Vi borde ut ur Pisa omgående, säger Uljens.
Skolrådet Olli Luukkainen, som bland annat varit ordförande för lärarfacket OAJ och numera är arbetslivsprofessor vid Jyväskylä universitet, anser också att det är en finländsk styrka att grunderna för läroplanen utarbetas utan direkt politisk styrning – av experter, forskare och lärare. Samtidigt anser han att texten är för lång och luddig.
– Vi fokuserar för mycket på detaljer och glömmer bort det övergripande budskapet. Texten sväller utan att något gammalt tas bort. Vi har tappat den röda tråden, säger Luukkainen.
Undervisningen lider om detaljer går före visioner
Michael Uljens håller med om att läroplanen som helhet är väldigt omfattande och konstaterar att redundansen är stor: mycket av det som står i grunderna för läroplanen skrivs på nytt i de lokala läroplanerna. Riktningen under de senaste åren har enligt Uljens gått mot allt mer detaljstyrning, där kunskapsgarantin som reform är det senaste exemplet.
– En detaljerad extern utvärdering reducerar läraren till en implementerare av färdigskrivna mål och innehåll som är färdigt givna. Det är ett slags deprofessionalisering av läraryrket som i slutändan drabbar eleverna, säger Uljens. Han tillägger att den här trenden är tydlig på många håll i Europa.
Olli Luukkainen anser att det är lärarna själva som har låtit grunderna för läroplanen växa sig för breda. Han har stor förståelse för att de enskilda lärarna som sitter med i arbetsgrupperna på Utbildningsstyrelsen ogärna tar bort något som ligger dem själva varmt om hjärtat, men resultatet blir en otydlig helhet.
– Visst innehåller grunderna de viktiga övergripande målsättningarna som handlar om kritiskt tänkande och kritisk läsförståelse. Men det här drunknar i den stora massan. Jag tror att de sjunkande inlärningsresultaten i våra skolor är kopplade till det här.
Olli Luukkainen säger att skolans ledning också lider när detaljer går före visioner.
– Jag har hört många rektorer konstatera att de känner sig som fabrikschefer.
Uljens kritiserar den ökade resultatstyrningen
Historiskt sett har den finländska läroplanen, enligt Michael Uljens, gått från att fokusera på input till att fokusera på output. Under hela efterkrigstiden låg fokus starkt på mål, innehåll och resurser.
– Det gav lärarna stor makt att själva påverka hur de genomförde läroplanen, och visst kunde undervisningen variera lite mellan skolorna. Men undersökningar har visat att variationen mellan skolorna i Finland har varit den minsta i Europa. Här har det aldrig varit någon större skillnad i vilken skola man sätter sina barn.
Att se skolan som syndabock för sjunkande resultat är ett missförstånd.
Nu håller input-tänket på att försvinna. Enligt Uljens är Pisamätningarna ett exempel på det här, som han anser tvingar fram ett tävlingsinriktat tänkande mellan länder och skolor. Samma tendens bottnar, enligt honom, i den nyliberalism vars rötter sträcker sig tillbaka till 1990-talet.
– Det är klart att skolan ska leverera, men det gör våra lärare. Ambitionsnivån är det inget fel på. Att se skolan som syndabock för sjunkande resultat är ett missförstånd. En bildningsorienterad inriktning innebär att kunskapen används för att utveckla elevens kritiska och reflekterande tänkande. Det här missar vi om vi enbart fokuserar på resultat.
Enligt Uljens odlar man dessutom en misstro mot lärare när vitsord blir viktigare än bildning.
– Om eleverna inte lär sig läggs skulden på lärarna, som om lärarna inte skulle göra sitt bästa, säger Uljens.
Oeniga om lärarnas autonomi och utvärdering
Olli Luukkainen håller med Uljens om att skolans primära uppgift är att lära eleverna att tänka själva, inte att pränta in fakta. Men Luukkainen skulle gärna se fler jämförelser mellan skolorna.
– Strängt taget vet vi inte om grunderna för läroplanen förverkligas i klassrummen, eftersom vi saknar ett system för att utvärdera det. Det vi vet är att bedömningen spretar mycket, en sjua i en skola kan betyda en femma eller en nia i en annan.
Han förespråkar ändå inte något obligatoriskt nationellt inspektionssystem, men skulle gärna se att de utvärderingar som universiteten och Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) gör får mer tyngd.
– Utbildningsanordnarnas, kommunernas och enskilda skolors självutvärdering fungerar inte. Det finns en bred klyfta mellan vad som beslutas på nationell nivå och det som händer i klassrummen, säger Luukkainen.
Strängt taget vet vi inte om grunderna för läroplanen förverkligas i klassrummen, eftersom vi saknar ett system för att utvärdera det.
Att det finns ett visst avstånd mellan beslutsnivåer är precis som det ska vara, menar för sin del Michael Uljens.
– Det kallas professionell autonomi. Vi vill inte ha någon militär beslutsordning. Den relativa autonomin garanterar i slutändan ett utrymme för profilering men också för kritik som måste tillåtas i en fungerande demokrati. Ju mer man slår fast vad slutresultatet ska vara, desto mindre pedagogiskt handlingsutrymme har läraren. Nationella test visar att variationen mellan skolorna i Finland är obetydlig. Jag tror alltså inte att det finns risk för att undervisningen blir ojämn om lärarna får behålla kontrollen över bedömningen.
Olli Luukkainen är av motsatt åsikt.
– Jag förordar inte mer frihet för utbildningsanordnarna eller lärarna. En för stor grad av frihet och avsaknaden av självutvärdering har lett till att skillnaderna mellan skolor och kommuner har ökat. Också från lärarna ställer hela tiden krav på tydligare och mer detaljerad styrning. Lärarnas autonomi är redan i dag nästan obegränsad inom läroplanens ramar.
Vad behöver förändras i nästa läroplan?
De nuvarande grunderna för läroplanen blev klara 2014, även om de har uppdaterats och kompletterats många gånger sedan dess. Michael Uljens anser att kärnan i 2014 års läroplan är bra och är skeptisk till att skriva om den i grunden. Han påpekar dock att det finns en obalans i hur mycket utrymme olika ämnen har.
Olli Luukkainen håller med om att de övergripande visionerna är de rätta. Men han förespråkar ändå en totalreform – där man skulle finkamma texten och överväga vad som borde läggas till, men framför allt vad som kan tas bort.
– Nu är det viktigt att politikerna tar nästa steg. Oberoende av vem som vinner valet borde nästa regeringsprogram innehålla en förnyelse av läroplanen. En bra utgångspunkt kan vara visionen för grundskolan 2045. När AI-utvecklingen går framåt med stormsteg ökar vikten av att betona mänskligt tänkande och kritisk läskunnighet, anser Luukkainen.
För att åtgärda de sjunkande inlärningsresultaten förespråkar Luukkainen att grunderna för läroplanen borde förtydligas, att skolornas verksamhet och arbetsmetoder borde utvärderas mer omfattande och att kravnivån borde höjas.
– Det är nödvändigt att barnen själva förstår varför det är viktigt att lära sig saker, och att de inser värdet av långsiktigt och ansträngande arbete.
Michael Uljens
- Professor i pedagogik vid Åbo Akademi i Vasa sedan 2003, pedagogie doktor och docent vid Helsingfors universitet.
- Under sin omfattande akademiska karriär har Michael Uljens forskat i bland annat didaktik, bildningsteori, läroplansteori och pedagogiskt ledarskap.
- Leder det internationella forskningsprogrammet NAT (Non-Affirmative Education Theory).
Olli Luukkainen
- Arbetslivsprofessor i lärarutbildning vid Jyväskylä universitet. Pedagogie doktor och innehavare av hederstiteln skolråd.
- Har arbetat som lärare, speciallärare, specialklasslärare och rektor och som lärarutbildare inom universitets- och yrkeslärarutbildningen.
- Har också jobbat med utbildningsfrågor på Kommunförbundet och varit ordförande för Undervisningssektorns fackorganisation, OAJ, mellan 2010 och 2022.
Temat Läroplanen belyser ämnet ur flera olika perspektiv. Du kan läsa de andra artiklarna via den här länken.
