I Kyrkslätt satsar man stort på rörelse: ”Det krävs inte en gymnastiksal för att barnen ska kunna röra på sig”
På Prästgårdsbackens daghem i Kyrkslätt tar man varje tillfälle i akt att få barnen och personalen att röra på sig. – Barnen får hoppa på ett ben istället för att köa, gå baklänges till matsalen och däremellan gör vi tabata. Det är mycket populärt, säger föreståndaren Susanne Fagerström.
Kyrsklätts kommun har satsat på att vara en kommun i rörelse, och det syns också inom småbarnspedagogiken. Genom olika projekt har kommunen och småbarnspedagogiken fått in rörelse som en naturlig del av vardagen.
– Det var redan 2016 som vi gick med i det första projektet, Glädje i rörelse. Nu är vi med i Småbarnspedagogiken i rörelse och i ett nytt projekt som heter Familjer i rörelse. Vi började med små steg, och har sedan tagit många små steg, säger daghemsföreståndaren Susanne Fagerström.
Via projektet Småbarnspedagogiken i rörelse finns det en anställd rörelsekoordinator i kommunen, som är anställd med projektpengar från Regionalförvaltningsverket. I Prästgårdsbackens daghems tre enheter finns det fyra rörelseansvariga, som alla har gått en tvåårig fortbildning och fått en yrkesexamen i idrott.
Skogen stärker motoriken
Den här dagen besöker jag en av de tre enheterna, Lindalsenheten, där en del av barnen är i full färd med att göra kullerbyttor och rulla bollar.
Några i taget får de gå till ett rum som är inrett med redskap, som en liten gymnastiksal.
– Vi har inte gymnastiksalar i alla enheter. Då måste man tänka om för att få in rörelse. Vi har det här lilla rummet och så använder vi det större rummet när vi behöver mer utrymme, eller så går vi ut. Vi har också satsat mycket på utomhuspedagogik och kombinerar nu den med att röra på oss.
Susanne Fagerström påminner om att redan att gå i skogen är mycket motorisk övning, och man kan göra annat än bara promenera, diskutera färger och former och diskutera till exempel.
Tabata är pop bland barnen
Det som pågår i gymnastikrummet i dag är observationer av barnens motorik. Det här är en del av projektet Familjer i rörelse, och man utgår från en trafikljusmodell. Personalen observerar alla barns motorik och följer upp den, och om det i en barngrupp ens finns ett barn som har lite extra utmaningar med motoriken så betyder det att gruppen får ”rött ljus”. Då funderar man tillsammans med kommunens rörelsekoordinator på vad man kan göra för att främja barnets motoriska utveckling.
Till vardags hör det till att barnen på daghemmet rör på sig, både som en integrerad del av småbarnspedagogiken, men också under skilda gymnastikstunder.
– En gång i veckan har vi gymnastik och utöver det har vi tabata.
Tabata är en motionsform där man gör rörelser i trettio sekunder, därefter håller man en tio sekunders paus.
– Barnen har pratat så mycket om tabatan så vi hade tabata på ett föräldramöte, och föräldrarna var riktigt slut, säger Susanne Fagerström.
Exempelvis före eller efter sagostunden kan det passa bra med tabata, eller när personalen märker att barnen inte hittar på något att göra. Tabatan visas på en stor tv-skärm som finns på väggen.
– Barnen tycker om att röra på sig. Jag kan inte säga att koncentrationen har blivit bättre, eller liknande direkta effekter, men åtminstone orkar barnen sitta och lyssna på en saga direkt efter tabatan, säger Susanne Fagerström.
Viktigt att börja tidigt
På vintern skidar och skrinnar man, och via projektet Småbarnspedagogiken i rörelse kan daghemmen låna olika redskap, till exempel snöskor och hängmattor. Daghemmet har också köpt in redskap, till exempel slacklines, en typ av balansband. I ett skede mätte man barnens rörelseaktivitet med aktivitetsmätare, något som barnen tyckte att var roligt.
Det som är viktigt att barnen får vana att röra på sig redan tidigt. Och det kan man inspirera till hemma också, att få till alla stunder man bara kan för att röra på sig.
– Det var intressant att se, men vi vet annars också ganska bra hur barnen rör sig. Det som är viktigt att barnen får vana att röra på sig redan tidigt. Och det kan man inspirera till hemma också, att få till alla stunder man bara kan för att röra på sig.
Det är inte bara barnen på Prästgårdsbackens daghem som rör på sig, också personalen aktiveras. Susanne Fagerström konstatarerar att jobbet blir tyngre med åldern, och att det därför är viktigt att diskutera rörelse med personalen.
– Vi har ju världens bästa jobb och behöver inte sitta hela dagarna, men vi har funderat på hur vi i personalen kan röra på oss till exempel ute på gården. Vi rör på oss också utanför arbetstid och går på promenad tillsammans. Kommunen ordnar också gymnastik i simhallen på måndagar, och senast var många från våra enheter där.
”Dagens barn sitter för mycket”
Vi går ut till den lilla skogsdungen som finns intill daghemmet. Linda Rehnman är en av Prästgårdsbackens daghems fyra rörelseansvariga, och den här dagen har hon och en grupp barn målat med naturmaterial.
De har använt kottar, käppar, blad och annat från naturen. En flicka täljer ivrigt – med en potatisskalare.
– Jag tycker själv att dagens barn sitter för mycket framför skärmar, tv och telefon. Om vi kan erbjuda en del av dagens rörelse för barnen under dagisdagen så är det bra, säger hon.
Linda Rehnman är själv intresserad av motion och rörelse, och ville delta i den tvåriga fortbildningen för att få yrkesexamen i idrott. Hon och de tre andra rörelseansvariga på daghemmet inspirerar och kommer med idéer på hur man kan främja rörelse.
– Vi hittar tips och idéer på sociala medier och på nätet och tipsar varandra. Idébrist kan man inte säga att vi lider av i alla fall.
