Från läroplan till läromedel – vem bestämmer vad eleverna får lära sig i klassrummet?
– Gemensamma läromedel är ett bra sätt att säkerställa att läroplanen följs, säger Johanna Bonäs, lektor i historia och samhällslära vid Vasa övningsskola och läromedelsförfattare. Foto: Camilla Ostberg
Text
Läroplanen ska styra undervisningen, men vägen från dess formuleringar till klassrummet är lång. Läromedelsredaktören Lari Assmuth och lärarna Johanna Bonäs och Petter Wallenius berättar vad som händer när läroplanens mål ska omsättas i ett konkret läromedel som till slut når eleverna.
– Jag tycker att det där läromedlet som heter I tiden 7 kanske blev lite väl feministiskt, säger Petter Wallenius, lärare i historia och samhällslära vid Grundskolan Norsen.
Han anlitas också som sakkunnig och faktagranskare för nya läromedel och har under årens lopp ingått i olika team som producerat läromedel. När han inser att författaren till det läromedel i historia han kritiserar också medverkar i den här Lärorikt-artikeln finner han sig snabbt.
– Haha, just så. Passa då på att fråga henne lite mer om processen bakom boken. Det har jag faktiskt inte koll på.
Läroplanen är bara början
Johanna Bonäs är lektor i historia och samhällslära vid Vasa övningsskola, där hon också handleder lärarstuderande. Hon tar inte åt sig av kritiken från kollegan i Helsingfors, utan svarar att hon har skrivit I tiden 7 tillsammans med författaren Tina Ehnström-Backas. Därtill har många andra sakkunniga varit involverade i processen.
– Vi vet alla att världshistorien är full av krig och kungar, men vår historia rymmer också berättelser om vanliga människor i samhället som har velat åstadkomma förändring. Det kan handla om barndödlighet, fattiga människor och minoriteter. Vi som läromedelsförfattare gjorde ett medvetet val att också lyfta fram andra perspektiv än den politiska historien.
Vi som läromedelsförfattare gjorde ett medvetet val att också lyfta fram andra perspektiv än den politiska historien.
Det här är ett konkret exempel på hur läroplanens formuleringar kan tolkas på olika sätt när de ska förvandlas till ett läromedel. Även om de kan se olika ut är läroplanen alltid utgångspunkten.
– Läroplanen är det enskilt viktigaste dokumentet som styr arbetet när man tar fram ett nytt läromedel. Den ska styra både innehåll och anslag, men det kräver att författarna och redaktören gör sin egen tolkning, säger Lari Assmuth, läromedelsredaktör vid Schildts & Söderströms.
Ett läromedel är det som blir kvar efter alla val
Hur går man till väga när man sitter med läroplanen framför sig och ska omvandla den till ett läromedel?
Johanna Bonäs definierar ett läromedel som det som finns kvar efter ett enormt urval.
– I mitt ämne ställer jag mig inledningsvis frågan vad eleverna behöver kunna för att förstå de stora historiska utvecklingslinjerna. Vad lämnar jag bort? Vilket innehåll ska texterna ha? Vilka bilder, kartor och diagram behövs?

Hon säger att det måste finnas en tydlig grundtext och uppgifter på olika nivåer.
– Någon lärare vill kanske fokusera på källor i sin undervisning, någon annan på diskussioner och åsikter, medan en tredje väljer att ha fokus på fakta. Det behövs därför olika typer av uppgifter att välja mellan.
Bonäs utgår alltid från vilket material hon själv som lärare skulle vilja använda.
– Jag lägger mycket tid på att testa och utvärdera materialet med mina egna elever.
Hon lyfter också fram betydelsen av den person som gör bokens layout.
– Det är ett viktigt jobb att skapa tydliga och snygga läromedel.
Ett läromedel är aldrig helt neutralt
Lari Assmuth har arbetat som läromedelsredaktör vid Schildts & Söderströms i nio år. Han har en bakgrund som litteraturvetare och har tidigare varit redaktör för skönlitterära verk. Hans förhållningssätt till läromedel är att läromedelsförfattaren och även läraren behöver ett stort mått av frihet.
– Vi försöker ge ett verktyg åt lärarna, men ett bra läromedel ska inte styra dem för starkt mot en viss pedagogik.

Läromedelsförfattaren har således stora möjligheter att påverka genom de val som görs redan när boken skapas. Vågar man tala om makt?
Assmuth håller med om att makt säkert ingår i paketet, men betonar samtidigt att läromedelsförfattaren ska försöka vara objektiv.
– Men med tanke på min bakgrund som skönlitterär redaktör vågar jag påstå att det inte finns något kreativt arbete där man kan uppnå full neutralitet.
I läromedelsproduktionen arbetar numera de flesta läromedelsförfattare i team, där dialogen står i centrum. Förutom författarna och redaktören involverar förlagen också andra sakkunniga och faktagranskare. Assmuth påminner om att det finns flera konkurrerande förlag som ger ut läromedel i Svenskfinland. Det ger lärarna alternativ att välja mellan.
En riktig nörd som korrigerar snabbt
När läromedlet väl är färdigt är processen ändå inte slut. Johanna Bonäs säger att det i slutändan är upp till varje lärare att avgöra vad hen tar med i sin undervisning från ett visst läromedel.
Petter Wallenius undervisar i ett skolämne vars villkor ändras från dag till dag i en snabbt föränderlig värld.
– Inget annat ämne förändras så snabbt som samhällslära. När en bok kommer ut är den ofta redan föråldrad. Om ett läromedel har hängt med i 10 till 12 år kanske regeringar har bytts ut flera gånger. Läromedlen i det här ämnet borde därför främst vara digitala.

Han hänvisar till en kollega, en riktig nörd, som ger ut digitala läromedel på ett förlag.
– Hen sätter en ära i att uppdatera läromedlet redan samma kväll efter ett val, så att det nästa morgon stämmer överens med verkligheten.
Wallenius säger att det är viktigt för en läromedelsförfattare att hela tiden hålla sig à jour med det som händer i samhället.
– När jag undervisar i ekonomi använder jag till exempel Kauppalehti och Dagens industri som kompletterande läromedel. Jag tillverkar också egna hela tiden, varje dag, till varje lektion. Ju nyare ett läromedel är, desto mindre behov finns det för mig att komplettera det.
Gemensamma läromedel leder till jämlikhet
Petter Wallenius och Johanna Bonäs lyfter fram ytterligare en aspekt av läromedelsproduktionen: behovet av lokalisering, det vill säga att man beaktar finlandssvenska aspekter när finskspråkiga läromedel översätts.
De skulle hellre se att man från början producerar finlandssvenska läromedel som utgår från finlandssvenska förhållanden. Men varför behöver vi överhuvudtaget gemensamma läromedel, om lärarna själva är uppfinningsrika och kan använda olika typer av material i sitt arbete? Johanna Bonäs lyfter fram jämlikhetsaspekten som ett tungt argument.
– Gemensamma läromedel är ett bra sätt att säkerställa att läroplanen följs och att undervisningens innehåll inte enbart blir upp till den lärare som råkar undervisa.
Tre egenskaper hos en bra läromedelsförfattare
- Sakligt neutral – personen ska kunna vara saklig och neutral utan att för den skull tumma på kreativiteten.
- Kunnig och engagerad – personen ska ha något att säga om sitt ämne och vara inspirerad och insatt.
- En god skribent – läromedelsförfattaren behöver vara bra på att skriva och ha ett säkert språk.
Källa: Läromedelsredaktören Lari Assmuth
Temat Läroplanen belyser ämnet ur flera olika perspektiv. Du kan läsa de andra artiklarna via den här länken.