Forskare: ”Jag är imponerad över det pedagogiska ledarskapet inom den finlandssvenska föreningsverksamheten” 

Utvecklings- och forskningsprojektet Betydelsefull bildning är ett samarbetsprojekt som SFV:s studiecentral genomför i samarbete med Centret för livslångt lärande, CLL och vuxenpedagogiken vid Åbo Akademi i Vasa. Inom ramen för projektet har Petri Salo, professor vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi, gjort en intervjustudie med 12 ledare för olika typer av föreningsverksamhet för att höra hur ledarna ser på sitt pedagogiska ledarskap. 

Salo har valt att kalla dem ledare, men de kan också kallas lärare eller koordinatorer. De leder kurser eller organiserade studieaktiviteter inom föreningslivet i Svenskfinland. Petri Salo har också deltagit i ett så kallat ”karakafé”, alltså träffar för karlar ­­– män. Under dem håller olika experter allmänna föreläsningar om ämnen så som exempelvis hälsa, säkerhet, politik och kultur. Deltagarna kan dricka en kopp kaffe och diskutera med varandra i samband med föreläsningarna.

Projektet avslutas i sommar och Petri Salo har skrivit en slutrapport där han sammanfattar projektet.

– I rapporten försöker jag utgående från mångfalden av olika verksamheter förhålla mig systematiskt, men ändå öppet till hur ledarna tänker kring det som jag kallar för pedagogiska processer.

”Så gott som ingen tidigare forskning”

Kursverksamheten består, förutom av redan nämna karakaféer, exempelvis av ordningsvaktskurser, vattengymnastik, en kurs för tonårsföräldrar, trivselkafé för pensionärer och en matlagningskurs för barn. Ledarna som har intervjuats basar alltså för väldigt olika typer av aktiviteter. Den tidigare forskningen på området är blygsam i Finland. Det finns forskning kring folkhögskolor och arbetar- och medborgarinstitut, men inte i föreningslivets lärandeaktiviteter som studieförbunden har ansvar för.

– Det finns så gott som ingen tidigare forskning kring det. Det är alltså ett viktigt, stort och mångfacetterat område som vi vet väldigt lite om. Man vet att det finns amatörlärande, men hur amatörlärarna hanterar sin uppgift har man inte vetat. 

Det är fråga om omfattande verksamhet. År 2019 deltog drygt 240 000 personer i Studiecentralernas verksamhet. Den skiljer sig aningen från kurserna på arbetar- och medborgarinstituten.

– Här handlar det om ett engagemang i en gemenskap. Det är inte individen och individens behov som står i centrum, utan det som människorna lär sig tillsammans. Här finns ett intresse och ett engagemang som på olika sätt lyser igenom.

”Det fanns ett pedagogiskt resonemang”

Engagemanget kommer tydligt fram i intervjuerna med ledarna. Det handlar om att vara och att göra tillsammans. 

– Ledarna har grupper som de är ansvariga för och med beaktande av de här gruppernas mångfacetterade utgångspunkter kan man säga att ledarna gör en målinriktad, långvarig och systematisk insats.

Det är frågan om amatörledare, som huvudsakligen saknar formell utbildning. 

– Bland de intervjuade fanns en lärarstuderande som ännu inte var färdig med sina studier, men de flesta hade ingen pedagogisk utbildning. De kunde inte använda språket som man lär sig under lärarutbildningen, men ändå fanns det ett pedagogiskt resonemang i deras reflektioner. Liksom också en långsiktighet, målinriktning och systematik.

När Petri Salo ställde intervjufrågorna försökte han att formulera dem på ett sätt som de intervjuade kunde greppa. Ledarna hade mycket reflektioner kring hur de agerar i förhållande till och utgående från gruppernas behov.

Hur hade de lärt sig det här, om de inte har någon formell pedagogisk utbildning?

Oftast handlar det om att de själva har haft ett visst intresse under en längre tid. De har själva varit delaktiga i verksamheten och då någon ledare har hoppat av, får de frågan om de kan ta över uppgiften som ledare. Jag skulle säga att de lär sig genom ”learning by doing”, och genom att tänka i relation till det där grupperna.

– Det här skiljer sig från ledarskapet inom arbetar- och medborgarinstitutet, där lärarna har ett uttalat ansvar för att komma och dra en kurs.

Här är ledaren mer en del av en gemenskap, utgående från det egna intresset, och det handlar inte bara om en avgränsad tidsperiod.

Handlar om vardagslivets allmänbildning 

Trots att verksamheten som Petri Salo fördjupade sig var väldigt varierande, hade ledarna liknande sätt att utöva ledarskapet på. En kurs för att bli ordningsvakt kräver att man följer det som polismyndigheten har bestämt att ska ingå, och deltagarna skriver också en slutexamen. Ett så kallat ”karakafé” eller vattengymnastik har betydligt friare former.

– När det gäller karakaféerna handlade det om att deltagarna fick något som jag beskriver som ”vardagslivets allmänbildning”. Det handlar om att du vet vad som gäller i din vardag för att du ska kunna söka dig till hälsovården, eller ta itu med dina elräkningar. Där ingick också föreläsningar av experter på historiska teman, det var ett brett fält. Jag är mycket imponerad av det här.

Orsaken till att Petri Salo är imponerad går tillbaka till tiden då han började forska i arbetar- och medborgarinstitut i mitten av nittiotalet.

– Rektorerna som jag då mötte i Svenskfinland sa att karlarna är ett problem. De kommer inte till kurser på arbetar- och medborgarinsituten ­– bara 25 procent av deltagarna var män. Jag svarade ganska snabbt att män har andra typer av aktiviteter där de lär sig: jakt, fiske och idrott – friare typer av lärandeaktiviteter.

Social samverkan och aktivt medborgarskap

På karakaféet är det frågan om friare former där man inte behöver känna att man förbinder sig till något.

– Om vi tänker på kursverksamhet i arbetar- och medborgarinstituten har den vissa ramar som inte lockar alla. Därför är det bra att det finns den här typen av friare sammanhang. Det är det som är föreningslivets absoluta styrka, att det omfattar så mycket. Det finns verksamhet från att du är barn och ung tills du är senior.

Karakaféet har mellan 20 och 40 personer som deltar regelbundet. Det är män som är kring pensionsåldern, lite under och lite över. 

– Det sociala var viktigt för dem. Det är viktigt att ha ett sammanhang att komma till då man exempelvis pensionerar sig, en mötesplats.

Den här typen av aktiviteter bidrar till social samverkan och ett aktivt medborgarskap.

– Deltagarna får också olika typer av kompetenser, kunskaper och färdigheter. Du har möjlighet att utveckla färdigheter som ger dig möjlighet att vara mera medborgare i den bemärkelsen att du kan och vet saker och ting. 

Salo säger att man inte kan mäta hälsoeffekter av det här, men annan forskning klart och tydligt visar att bland annat livskvaliteten ökar. Det kan också ha tydliga effekter på livslängden om man är delaktig i sociala sammanhang på ett systematiskt och målinriktat sätt.

Talar hellre om betydelsefull bildning än effekter

Petri Salo är försiktig med att tala om effekterna av lärandeaktiviteterna. Han är medveten om att de som står för finansieringen gärna vill mäta effekter av verksamheten, men det är riktigt så enkelt.

– Att tala om effekter är instrumentellt. Då hela det här projektet kom till började jag använda ”betydelsefull bildning”. Betydelsefullheten kompletterar effekten. Det finns inte entydiga bevis för det här, men man utvecklar en förståelse av sig själv i sin livsmiljö utgående från att man gör saker och ting tillsammans. Man utvecklar också en förmåga att ta hand om sig själv och sina medmänniskor. 

Att allt för mycket gå in och mäta och utvärdera kan också ha negativa effekter. Salo bedömer att i två tredjedelar av aktiviteterna fanns det någon typ av utvärdering, som ledarna inte alltid uppfattade som så ändamålsenlig. 

­– Vi kan inte börja ha kunskapsmätningar på alla kurser. De har en effekt som man måste lita på. De är betydelsefulla för dem som deltar i dem. Vi ska vara försiktiga för att inte skrämma bort människor genom att under varje karakafé ha en kunskapsmätning. 

Han tillägger att vi måste lita på att aktiviteterna har ett värde.

­– Värdet är att människorna kommer dit utgående från sina livssituationer för att ta del av sakkunnigas orienteringar i väldigt aktuella och viktiga teman. Vi måste lita på det att det där värdet finns där, för det finns där. Men man kan inte sätta ett måttband på hur långt det är.

• Allmänbildning
• Föreningar
• Kursverksamhet
• Ledarskap
• Åbo Akademi